”Beijings Andy Warhol” - personlig film om världens mest inflytelserike konstnär

filmer | 2012-08-16

Konstnären Ai Weiwei.

Film: Ai Weiwei: Never Sorry
Regi & Manus: Alison Klayman
Premiär: 17 augusti 2012
Speltid: 91 min
Land: USA/Kina

Ai Weiwei: Arkitekt, konstnär, frihetskämpe, netizen (se fotnot), och bråkstake. I filmen ”Ai Weiwei: Never Sorry” får vi följa Ai Weiwei i den kinesiska vardagen, hur han sätter sig på tvären i nästan alla sammanhang, hur han twittrar, ställer till scener och vägrar att vara tyst.

På frågan om han håller på att bli ett varumärke så svarar han: Ja, jag råkar vara ett varumärke för liberalt tänkande och individualism.
Han är inte modest och han har starka åsikter, med all rätta kan man tycka. 2011 utsågs han till världens mest inflytelserike konstnär enligt den brittiska tidskriften Artreview och hans fans betraktar honom nästintill som en gud. En femåring skulle kunna göra en intressant dokumentär om Ai Weiwei av den enkla anledningen att filmens huvudperson är så fascinerande.

Filmaren Alison Klayman har följt Ai Weiwei i hans liv och arbete och tittaren får följa med i hans hem och ateljé 258 Fake som han själv har ritat och låtit uppföra i den kinesiska huvudstaden Peking (Beijing). Klayman blandar eget material med arkivbilder och klipp från Ais egna inspelningar. Vi får se hans konst och familjeliv, vardagsbilder varvas med intervjuer med konstnären själv, andra konstnärer, vänner och familj. En person som blir intervjuad kallar honom för ”Beijings Andy Warhol” och i en annan intervju diskuteras ett av hans smeknamn på nätet ?神(aishen) som skulle kunna översättas som Ai-gud. Hyllningarna avlöser varandra men vi får också höra röster som oroar sig för konstnärens säkerhet. Vid ett tillfälle får vi se hur det brister för hans mamma som börjar gråta och snörvlar fram att hon inte kan sova på nätterna. När han blir tillfrågad om hur han kan vara så orädd svarar Ai att han troligtvis är mer rädd än de flesta människor och att det är det som gör honom modig.

Genom filmen får tittaren också en inblick i den politiska situationen i Kina och vi får bakgrunden till hur Ai kom på kollisionskurs med regimen och hur han fortsätter att otröttligt vara en nagel i partiets öga. Det bjuds på många underhållande klipp där han provocerar myndigheter, till exempel genom att ställa till med en middag för sina Weibo-anhängare på gatan (Weibo är Kinas Twitter), men det finns också hela tiden en underton av allvar. De många skakiga filmsekvenserna från den handhållna kameran ger en verklighetskänsla och det är lätt både att skratta och uppröras av det man ser.

Klayman lyckas fånga både Ais positiva inställning till världen och de svåra omständigheter han verkar under. När dokumentären avslutas så sitter han i husarrest och meddelar ursäktande till kamerorna att han inte har tillåtelse att uttala sig. Avslutningsscenen är dock ett glatt klipp som Ai själv har filmat med sin mobilkamera där han sjunger den kinesiska netizen-sången caonima (fuck you motherland) för att tacka sina fans för det ekonomiska stödet han fått för att betala av sin ”skatteskuld”.

En sevärd film för den intresserade men den liknar i mångt och mycket de andra dokumentärer som redan gjorts om konstnären. För den som till exempel har sett det program som SVT:s K special sände om Ai Weiwei 2011
eller besökt magasin3 i Stockholm nu under våren och såg de dokumentärer som visades i samband med hans utställning är igenkänningsfaktorn hög. Men i jämförelse med K special-filmen, som lägger mycket krut på Ais konst, så är den här dokumentären mer personlig.
Det är hans liv, historia och politiska aktivism som står i fokus - konsten finns med mer som en inramning. Det är visserligen en underhållande film utan en tråkig minut men det beror sannolikt på filmens huvudperson snarare än utförandet.

Text: Lisa Silver
lisa.li.silver@gmail.com

Fotnot: Netizen, nätmedborgare, en person som är en del av en gemenskap på internet (av internet och citizen).

Världens mest inflytelserike konstnär.

filmer | 2012-08-16