Katarina Taikon åter i debatten

Katarina Taikon har försvunnit ur den svenska historieskrivningen då hon inte passar in i bilden av den svenska närhistorien. Det menar Gellert Tamas och Lawen Mohtadi. De har gjort filmen ”Taikon” som har biopremiär den 2 oktober.

filmer | 2015-10-01
Av: Soledad Cartagena
Även publicerad i AmnestyPress #3/2015
Katarina Taikon i ett svunnet Stockholm.

Katarina Taikon i ett svunnet Stockholm. Foto: Anna Riwkin/Moderna museet/Triart

Film: Taikon
Regi: Lawen Mohtadi och Gellert Tamas
Längd: 90 minuter
Land: Sverige

– Att erkänna Katarina Taikon som förkämpe för svenska rättigheter är också att erkänna att vi har behövt förkämpar för de svenska rättigheterna. Och den självbilden har vi inte haft, säger Gellert Tamas.

Jag träffar Gellert Tamas och Lawen Mohtadi efter världspremiären i Göteborg i augusti av filmen ”Taikon” som de har regisserat och skrivit manus till. År 2012 kom Lawen Mohtadis prisade och uppmärksammade bok ”Den dag jag blir fri” om aktivisten och medborgarrättskämpen Katarina Taikon. Hon är mest känd som författare till böckerna om zigenarflickan Katitzi som handlade om hennes egen uppväxt.

Idag är det få som vet att Katarina Taikon under sin levnadstid var en förkämpe för romernas rättigheter i Sverige.
Gellert Tamas och Lawen Mohtadi menar att anledningen till att Katarina Taikon försvunnit ur historieskrivningen är att hon inte passar in i bilden av den svenska närhistorien.

Katarina Taikon föddes den 29 juli 1932 i ett läger utanför Örebro. I filmen berättar hon hur kallt det var i tältet och hur hon dagligen fick stryk av styvmamman Siv. Romer fick inte gå i skola och därför tvingades Katarina och hennes syskon att arbeta på faderns tivoli. Ofta blev de trakasserade och kallades ”zigenarjävlar”.

I vuxen ålder lär hon sig att läsa och skriva på en folkhögskola. Och det är nu som hennes politiska kamp för romerna börjar. I den rörliga bilden stiger Katarina Taikon fram och nästan förtrollar med sina ord och uttrycksfulla kroppsspråk. Hon är vältalig, rolig och vass i sina repliker. Hon jämfördes med Martin Luther King, som hon för övrigt träffade när han år 1964 besökte Sverige.

Hon räds inte att kritisera Tage Erlander och Olof Palme. I en scen ser vi henne debattera i ett TV-program med politiker och det är en arg och vältalig Katarina Taikon vi ser. Hon ber inte om ursäkt utan kräver att få svar av de slingrande makthavarna.

Katarina Taikon i demonstration.

Katarina Taikon i demonstration. Foto: Björn Langhammar/Triart

Nationalskalden Ivar Lo-Johansson symboliserar i filmen fördomarna som fanns om romer. Han hade utsett sig själv till ”zigenarexpert” och menade att romerna inte passade att leva ett Svenssonliv med fast bostad och regelbundna arbetstider. Det var en romantisk bild som Katarina Taikon var kritisk mot.

Lawen Mohtadi menar att det var tacksamt att göra en film med henne eftersom hon var en kändis på sin tid. Hon var otrolig bevakad, var med i TV, tidningar och agiterade offentligt. Det finns hundratals och åter hundratals bilder på henne, både rörliga och stillbilder.

Gellert Tamas berördes starkt av bildmaterialet. Bilder har en förmåga att få igång människor på ett annat sätt än det intellektuella skrivandet: – Jag satt ofta och grät när vi klippte filmen. Och förhoppningsvis är den reaktionen vi kommer att få. Det blir en annan närvaro.

Tell Aulin som har klippt filmen har gjort ett imponerande arbete. Per-Henrik Mäenpääs fantastiska musik ger filmen djup. I en scen svajar den svenska flaggan stolt i vinden och blonda barn leker i en bassäng. Samtidigt ser vi romska barn som lever i misär och förvägras rättighet till skola, bostad och vård. Vem fick kalla sig svensk och på vilka grunder? Vilka släpptes in i det svenska folkhemmet? Katarina Taikons egen pappa, Johan Taikon, förblev statslös livet ut.

I en annan scen lyssnar Rosa Taikon 2013 på nyhetsrapporteringen om Skånepolisens registrering av personer med romsk bakgrund. Under arbetet med filmen blev frågan om EU-migranter alltmer aktuellt för att slutligen explodera med Sverigedemokraternas SL- reklam och attacker mot romska läger, säger Gellert Tamas. Det kändes naturligt att anknyta till dagens situation:

– Det är det här som Rosa Taikon lever i idag. Femtio år senare har vi ändå kommit ganska långt men så är det som att vi är tillbaka på om inte noll så… Jag tror inte att man kan se den här filmen utan att tänka på idag. Och det är den reaktionen vi har fått från alla.

Lawen Mohtadi och Gellert Tamas.

Lawen Mohtadi och Gellert Tamas. Foto: Robert Blombäck/Triart

Barnen får en stor plats i filmen. Lawen Mohtadi menar att Katarina Taikon hade en speciell blick för barn och kanske drabbade alla beslut barnen mer än de vuxna. En familj med två dövar pojkar söker uppehållstillstånd i Sverige. Trots Katarina Taikons kamp förvisas de ut i Europa där inget land vill ta emot dem.

Katarina Taikons egna barn, Angelica och Mikael, träder för första gången fram offentligt. Dottern Angelica beskriver hur hon som barn skämdes för att berätta att Katarina Taikon var hennes mamma eftersom hon riskerade att få stryk. Hemma ringde telefonen jämt och huset var fullt av folk. Ibland blev pressen för stor och mamma bara försvann. Nu träder bilder fram av en ömtålig Katarina Taikon som gick in i sig själv. Familj och vänner berättar att hon hade som ett sår som inte läkte.

Lawen Mohtadi vill inte spekulera i vad Katarina Taikon skulle ha sagt om dagens situation för romer. Gellert Tamas menar att Katarina Taikons röst tyvärr alltid kommer att behövas. Hon talar till oss och genom filmen kommer hon åter att ge sig in i debatten.

Soledad Cartagena

[email protected]

Fotnot: En kortare version av denna text publiceras i nummer 3/2015.

Läs mer om romer från Amnesty Press

ALMEDALEN2015: Romers rättigheter väger lätt i EU (5 juli 2015)

MR-DAGARNA I UMEÅ: ”Varför har vi inte fått veta? Det här handlar ju också om Sveriges historia” (17 november 2014)

ALMEDALEN: Het debatt om Sveriges nationella minoriteter och svenska staten (7 juli 2014)

Romskt motstånd i anti­ziganismens Ungern (5 mars 2013)

MR-DAGARNA: ”Antiziganismen är så utbredd att de ser inte oss romer som tillräckligt värdiga att få våra rättigheter” (20 november 2013)

Romer tvångsvräks i tusental (Amnesty Press nr 4/2013)

Angelina Dimiter Taikon – en romsk kvinna som rest sig (1 januari 2013)

Här lär sig minsta barn skilja på folk och folk - Amnesty Press reser till Šarišské Michaľany (Amnesty Press nummer 3/2012)

Tvångsvräkta till total isolering (Amnesty Press nummer 3/2012)

”Romer får ingen rättssäker asylprocess” (9 maj 2011)

filmer | 2015-10-01
Av: Soledad Cartagena
Även publicerad i AmnestyPress #3/2015