Här lär sig minsta barn skilja på folk och folk - Amnesty Press reser till Šarišské Michaľany

Reportage | 2012-09-13
Även publicerad i AmnestyPress #3/2012

Nuförtiden leker skolans romska elever tillsammans med de ickeromska på samma skolgård men barnen håller sig fortfarande mest till sin egen grupp.

Klockan halv elva fylls skolmatsalen i Šarišské Michaľany av barn. De är alla romer och att de äter i matsalen är något av en revolution.
Tidigare fick alla romska barn, drygt hälften av skolans elever, ett kallt matpaket istället. En baguette, ett paket juice, ett äpple. Så var det när den nye rektorn, Jaroslav Valaštiak, började på sin tjänst i våras. Så kunde det inte fortsätta, tyckte han.
– Barnen behöver en varm lunch. Vi vet inte vad deras mammor lagar för mat, om de alls lagar mat, säger han och syftar på den fattigdom som majoriteten av skolans romska barn lever i.

De kommer varje morgon med buss från grannbyn Ostrovany, där något tusental romer bor under slumliknande förhållanden. Deras ”vita” grannar har byggt en mur för att slippa se dem. I december 2011 dömdes grundskolan i slovakiska Šarišské Michal’any för etnisk diskriminering. Sluta dela upp eleverna i romer och icke-romer, löd domen från distriktsdomstolen i Prešov.
Den absoluta majoriteten av skolans romska elever går i uteslutande romska klasser. Domstolen konstaterade att de romska och vita barnen hade väldigt liten möjlighet att träffa varandra, eftersom de höll till på varsin våning. Till och med på rasterna hölls barnen åtskilda. Domen fick stor uppmärksamhet i nationella medier och Amnesty International talade om en historisk dom.

Rektor Jaroslav Valaštiak är själv med under de romska barnens lunch. Han säger att de måste lära sig ett gott uppförande.

I lilla Šarišské Michal’any var stämningen uppbragt. Till vårterminen 2012 skulle barnen blandas men detta var det många som motsatte sig. Så blev det inte heller, för skolan beslöt att överklaga domen. Rektor Valaštiak säger att skolan inte diskriminerar sina romska elever men att vissa saker kan bli bättre. Det är hans förtjänst att barnen numera leker på samma gård, att de har gymnastik tillsammans och att alla romska barn upp till årskurs fyra får äta i matsalen.
Varför kan inte romska barn få äta tillsammans med de vita barnen?
– Många av dem visste inte ens hur man äter med bestick, förstår ni. Jag talar inte om alla, men om många. Man måste uppfostra dem, för de har väldigt negativa förebilder hemma, svarar rektorn.

Det finns en sak som Jaroslav Valaštiak vet att han inte kommer att åstadkomma under sitt halvårs förordnande och det är blandade klasser. Detta, säger han, beror på omständigheter som han inte rår över. Det har gått tio år sedan den dåvarande rektorn delade på barnen och föräldrarna vill ha det så.
– Om vi blandade klasserna, skulle det snart inte gå kvar ett enda icke-romskt barn här, säger rektor Valaštiak.

Adriana Peštová är en av dem som funderat på att flytta sin dotter om klasserna blandas:
– Som jag ser det skulle våra barn bli diskriminerade om de blev i minoritet i sina klasser. De är faktiskt väldigt många, deras barn.
Adriana Peštová tror att de romska barnen skulle ha svårt att hänga med i undervisningen och hon är rädd att de skulle bromsa hennes egen dotter. Precis som skolan argumenterade i rätten så menar hon att den nuvarande ordningen är bra för de romska barnen också:
– Lärarna har mer tid för dem. Det finns barn som börjar i ettan och inte ens vet vad en toalett är, de måste lära sig grundläggande hygien.

Gång på gång får jag höra detta – att de romska barnen är smutsiga, bär på sjukdomar och håller på att bli alldeles för många. Över 70 år har gått sedan slovakiska romer under Jozef Tisos semifascistiska styre dömdes ut som ”asociala”. Då, när Nazityskland i mars 1939 hade ockuperat Böhmen-Mähren, utropades en slovakisk stat där romer berövades sina medborgerliga rättigheter och massmördades. Den folkliga motvilja mot romer som lät detta hända 1939–1945 tycks leva kvar.
I januari när uppståndelsen över domen var som störst kom Marián Kotleba, ledaren för det högerextrema partiet Ľudová strana Naš__e Slovensko (Folkpartiet vårt Slovakien), hit och talade inför de vita föräldrarna. Marián Kotleba är en man som ser med stolthet på Slovakiens fascistiska förflutna. Adriana Peštová säger att många föräldrar håller med om hans åsikter även om de är skeptiska till hans ”våldsamma metoder”.

Som rektor Valaštiak ser det återstår bara en möjlighet: att flytta enstaka, ”särskilt begåvade”, romska barn till ickeromska klasser. Det är vad som hände med elvaåriga Šarlota Rakašová. Efter en vecka bland de ickeromska barnen bad hon själv om att få byta tillbaka.
– De tog en ensam zigenare och satte henne bland de vita, säger mamma Marie Rakašová. Hur skulle hon kunna trivas där?
Morfar Jan håller inte med. Han tycker att domen i vintras var helt riktig. Klart barnen ska gå i samma klass. Så fungerade det under kommunisttiden, när han själv och hans egna barn gick i skolan. Men Šarlota själv är glad att vara tillbaka hos sina gamla kompisar.
– Jag koncentrerar mig bättre i den romska klassen. I den andra klassen var det ingen som ville vara med mig, säger hon.
Så vad ska skolan göra?
– Flytta åtminstone fyra-fem romer på en gång, inte bara göra enstaka undantag för att komma runt domen, tycker Marie Rakašová.
Hon är inte ensam om att resonera så. Hittills har ingen romsk förälder gett sitt godkännande till att just deras son eller dotter ska flyttas. När rättegången mot skolan hölls, var det till en början meningen att romska föräldrar skulle vittna mot skolan. De drog sig alla ur och i slutändan var det enda romska vittnet en mamma som vittnade till skolans fördel.

– Alla barn är olika. Man måste acceptera skillnaderna och försöka arbeta med dem, säger Stefan Ivanco från organisationen som stämde skolan.

Att det finns romska föräldrar som godkänner uppdelningen är egentligen irrelevant. Det hävdar Stefan Ivanco, som arbetar för den slovakiska människorättsorganisationen Poradna pre občanské a l’udské práva. Skolan bryter ändå mot lagen när den delar upp eleverna på etniska grunder.
Det var Stefan Ivancos organisation som drog igång rättsprocessen mot skolan efter att ha gjort besök på flera skolor i regionen. Det här är långt ifrån den enda slovakiska skolan där romska barn diskrimineras, säger Stefan Ivanco. Domen i vintras ser han som en stor framgång:
– Tidigare hade man ofta hört om kritik från olika internationella institutioner som FN, men politikerna har en tendens att bagatellisera internationell kritik. Det här är första gången som en slovakisk domstol slagit fast att segregering existerar i Slovakien. Det visar att det inte bara är ett påhitt från galna människorättsaktivister.

Stefan Ivanco tycker att man ska ta hotet om ”white flight”, att de icke-romska barnen flyr skolan, på allvar. I grannbyn Medzany finns en skola där rektorn inte tar emot romska barn och dit åker redan många vita barn från Šarišské Michaľany.
– Skolan i Medzany måste sluta profilera sig som en ”vit”, ickeromsk skola, det är inte okej, säger han.
Lösningen kan dock inte vara att segregera barnen inom skolan istället.
– Ibland frågar jag mig hur politikerna ser framtiden om tio, tjugo år. Vart kan detta leda?
För Stefan Ivanco finns det bara ett sätt att undvika en katastrof; barnen måste få växa upp tillsammans och lära känna varandra:
– Utbildning har en vidare innebörd. Utbildningen ska syfta till det mänskliga samhällets fulla utveckling, den ska bygga tolerans och riva ner fördomar. Det är inte möjligt att lära ut mänskliga rättigheter i en skola och samtidigt bryta mot samma rättigheter. Det är löjligt.

Text och foto: Marie Wenger

Fakta/ Skolsegregering i Slovakien

Romska skolbarn diskrimineras på flera olika sätt i Slovakien. De hålls åtskilda från majoritetsbefolkningens barn i uteslutande romska klasser och även rent fysiskt i särskilda delar av skolan. Undervisningen i dessa klasser sker ofta i ett långsammare tempo.

Många romska barn definieras redan vid skolstarten som mentalt handikappade och hamnar i specialklasser. 2011 var 85 procent av specialeleverna romer, samtidigt som romerna bara utgör cirka tio procent av befolkningen.
Fenomenet med ”white flight” och skolor som profilerar sig som helvita breder också ut sig.

Det är upp till rektorn att bestämma vilka elever som får börja i en skola. Inför höstterminens start lovade Amnesty att bevakningen av skolsegregeringen i Slovakien ska fortsätta.
Källa: Amnesty International

Reportage | 2012-09-13
Även publicerad i AmnestyPress #3/2012