Starkt porträtt av bortglömd författare

Ett långt och spännande, och mycket franskt, porträtt av den franska författaren Violette Leduc (1907-1972), det ger Martin Provost i sin film ”Violette”. Emmanuelle Devos är mycket övertygande i rollen som Violette, en kvinna som utmanade tabun och kämpade för att få Simone de Beauvoirs kärlek.

filmer | 2015-01-15
Av: Ulf B Andersson
Simone de Beauvoir (Sandrine Kiberlain) trodde på Violette Leducs (Emmanuelle Devos) författartalang.

Simone de Beauvoir (Sandrine Kiberlain) trodde på Violette Leducs (Emmanuelle Devos) författartalang. Foto: Folkets bio

Film: Violette
Regi: Martin Provost
Skådespelare: Emmanuelle Devos, Sandrine Kiberlain, Olivier Gourmet
Land: Frankrike/Belgien
Längd: 139 minuter

För mig var Violette Leduc en okänt namn i fransk litteraturhistoria innan jag såg Martin Provosts imponerande film ”Violette”. Det visar sig dock att Violette Leducs självbiografi ”Oäktingen” översattes till svenska 1969 av Eva Alexandersson och dessutom nyligen har kommit i nyutgåva på Rastlös förlag.

Filmen inleds under andra världskrigets ockupationsår då Violette, suveränt spelad av Emmanuelle Devos, ägnar sig åt sjaskig svartabörshandel. Liksom den SVT-aktuella franska TV-serien ”En liten fransk stad” (2009), är Provosts skildring av ockupationen långt från heroism och vajande trikologer. Violette har en relation med författaren Maurice Sachs och de har flyttat ut till landet där överlevnadschanserna är större. Medan Violette trånar efter sex och närhet är det enda som hennes homosexuelle partner vill erbjuda henne är uppmuntran att skriva.

Violette Leduc skildras genom filmen som en sammansatt person. Hon är kantig, ilsken och stundtals direkt osympatisk. Hon bärs av känslan av att vara oälskad och rädd för att bli övergiven samtidigt som hon inte anser sig klara av att nå upp till de franska skönhetsidealen för kvinnor. När hon får besked att Maurice har fängslats i Hamburg har hon chansen att försöka rädda honom men avstår då hennes avsky för honom är alltför stor. Han skjuts sedan ihjäl av tyskarna i krigets slutskede.

År 1946 utkommer Violette Leducs första roman, L'Asphyxie. Hon får Simone de Beauvoir som litterär beskyddare och hon finns i utkanterna av de litterära kretsarna kring Jean Genet, Albert Camus och Jean-Paul Sartre. Sartre förekommer bara som ett namn i filmen men Violette Leducs relation, en slags svärmisk beundrande obesvarad kärlek, till Simone de Beauvoir, skildras med bravur. Violette Leducs enkla liv, på gränsen till misär, kontrasterar starkt mot Simone de Beauvoirs intellektuella medelklassliv. Sandrine Kiberlain gestaltar en kylig Simone de Beauvoir och vi tvivlar inte på att en av bägge, Violette, vill ha en nära vän medan den andra, Simone, vill uppmuntra ett författarskap.

Medan Violette klagar över att hon är ”ful” blir Simones svar bara att ”utseende är inget jag bryr mig om” och så fortsätter hon med att skriva ”Det andra könet”. Det är svårt att låta bli att tänka på Esters fåfänga jakt efter Hugo Rask i Lena Anderssons roman ”Egenmäktigt förfarande”. ”Du är kär i Simone”, konstaterar Jean Genet.

Totalt hann Violette Leduc skriva elva böcker, varav två självbiografiska, innan hon endast 65 år gammal gick bort i bröstcancer år 1972. Hon var en på flera sätt banbrytande författare då hon tidigt vågade skriva om kontroversiella ämnen som abort, lesbisk kärlek och incest mellan syskon. Martin Provost har valt att göra en biografisk film som också känns väldigt fransk då litteratur fortfarande är något som omhuldas i Frankrike. För en svensk publik kan det kanske vara svårt att förstå betydelsen i att förlaget Éditions Gallimard ska satsa på en bok eller inte. Det är också en film om ett svunnet Frankrike där telegram fortfarande skickas och kaféer och ruffiga bostäder känns autentiska.

Skildringen av Violettes drömmar om att få bekräftelse genom att se mödan av sitt arbete mellan bokryggar är starkt övertygande och i filmens sista del möter vi en friare och lyckligare Violette när hon lämnar stadslivet och möter naturen bland annat i en befriande onaniscen.

Hon är förvisso ensam men i den vackra naturen i den lilla byn Faucon i Provences oländliga terräng hittar hon någon slags fast punkt. Och Violette Leduc blev, efter att ha fötts som ”oäkting” år 1907, en av de pionjärer som flyttade fram franska kvinnors positioner i både litteratur och samhälle.

Ulf B Andersson

Läs mer om Violette Leducs bok ”Oäktingen” i Negar Nasehs recension i Svenska Dagbladet 24 augusti 2014

filmer | 2015-01-15
Av: Ulf B Andersson