Finland i Sverige

Victoria Rixer romandebuterar med ”Kriget, pappa”. Det är en berättelse om att vara invandrare i Sverige men också om Finlands historia från inbördeskriget 1918 fram till idag.

Victoria Rixer romandebuterar med romanen ”Kriget, pappa”. Foto: Anna Ledin Wirén

Bok: Kriget, pappa
Författare: Victoria Rixer
Förlag: Verbal

Victoria Rixers debutroman Kriget, pappa är uppdelad i tre delar. I den första och mest tongivande delen kastas läsaren in i ett hjärtligt och spännande samtal mellan Jan Spets och Eva. Jan är från Finland och döptes egentligen till Juha Javala men bytte namn för att slippa stigmatiseras i det svenska samhället.

Eva är Jans dotter. I samtalet dem emellan får läsaren en redogörelse för Finlands historia, från inbördeskriget 1918 fram till idag. Men samtalet handlar kanske mest om upplevelser av att vara invandrare. Att inte passera som ”svensk”. Att inte kunna svenska. Och att göra allt för att passa in.

Bokens andra del består av journalanteckningar från Beckomberga, där Jans pappa, Evas farfar, låg inlagd.

I den tredje och sista delen i boken reflekterar Eva över både samtalen med pappan och det hon läst i sin farfars journalanteckningar.

Bokomslaget, såväl som bokens titel, tycker jag låter påskina att det är en bok som handlar om just de finska krigen. Men uttrycket ”att inte döma boken efter omslaget” passar mycket väl in just här.

Genom dialogen mellan Jan och Eva redogör Rixer förvisso för Finlands krigshistoria. Dock upplever jag att dialogen skapar en kontext för ett helt annat samtal; nämligen det om att vara invandrare i Sverige.

Kriget, pappa. Foto: Verbal förlag

Jan behövde byta namn för att lättare få jobb. Det är något som känns igen även i dagens Sverige där personer med icke svenskklingande namn diskrimineras både på bostads- och jobbmarknaden.

I Jan och Evas samtal framkommer också hur sättet vi talar på påverkar hur vi förstår världen omkring oss. Jan berättar till exempel om de ramsor han ofta fick höra som barn. Ramsor som hånade och förlöjligade det finska språket och de som förknippades med det. Och hur ramsorna till sist internaliserades i Jan och andra med finsk bakgrund så att de såg på sig själva på samma sätt som mobbarna.

Här går det också att dra paralleller med dagens Sverige. Jag tänker till exempel på hur retoriken blir allt mer rasistisk från politiskt håll och hur det i sin tur gör att samhället blir allt mer rasistiskt. Hur vi liksom förstår världen på det sätt som det berättas om världen.

Det är framför allt det jag tycker om med Rixers bok. Hon knyter samman det som varit med det som också händer idag. Med framgång använder hon citat från dagsaktuella författare och poeter för att ge tyngd åt sina resonemang. Samtidigt är boken både lätt och spännande att läsa. Ett hett tips inför semesterläsningen helt enkelt.

Sanna Blomgren

Fotnot: En något kortare version av denna recension publiceras också i nummer 2/2018.