Avståndets problem

I Långt från min far belyser författaren Véronique Tadjo migrationens verkningar inom en fransk-ivoriansk familj. Vad som kunde varit en närgången och personlig berättelse blir dock en ofullständig skildring på avstånd.

böcker | 2013-11-08
Av: Martin Karlsson

Författare: Véronique Tadjo
Bok: Långt från min far
Förlag: Leopard Förlag
Övers: Ragna Essén

En dotter reser från Frankrike till Elfenbenskusten för att begrava sin döde far. Tillsammans med sina fastrar bor hon i faderns hus och måste ta hand om alla praktiska detaljer som begravningen innebär. Hon har en pojkvän hemma i Frankrike men han är inte med henne. Det finns en syster också men hon vill inte komma.

Nina, som dottern heter, återser gamla vänner och släktingar. Medan tiden inför begravningen sakta drar ihop sig dyker det dock upp allt fler okända personer med olika relationer till fadern. Alla vill de något och Nina tvingas konfronteras med den ena upptäckten efter den andra om hennes pappas förflutna.

Véronique Tadjo kommer från Elfenbenskusten och bor för närvarande i Sydafrika. Hon har skrivit flera romaner, varav ”Drottning Pokou” tidigare getts ut på Leopard. Véronique Tadjo  är också verksam som barnboksförfattare och konstnär.

Véronique Tadjo kommer från Elfenbenskusten och bor för närvarande i Sydafrika. Hon har skrivit flera romaner, varav ”Drottning Pokou” tidigare getts ut på Leopard. Véronique Tadjo är också verksam som barnboksförfattare och konstnär. Foto: Laurent Denimal

Författaren Véronique Tadjo kommer själv från Elfenbenskusten. I Långt från min far belyser hon framför allt vilken betydelse migrationen kan få för familjerelationer. Ninas mamma kom från Frankrike och mötte Ninas pappa när han åkte till Frankrike från Elfenbenskusten för att studera till läkare. Hos deras vuxna dotter har det geografiska avståndet mellan föräldrarnas länder förstärkts av ett emotionellt avstånd och en svårighet att identifiera sig med den ena.

Faderns hembygd och dess historia är inte Ninas, men det faktum att hon är sin pappas dotter knyter henne dit vare sig hon vill det eller inte. Motstridigt måste hon acceptera det. Det infinner sig dock aldrig någon hemkänsla. Nina tycks istället behålla sin omgivning på kyligt avstånd.

Jag vet inte om det är författarens avsikt men som läsare känns det inte som att du kommer Nina närmre än vad hon tillåter sin omgivning i boken att göra. Något saknas och gestaltningen blir därför ofullständig. Erfarenheten av migration och en delad känsla av tillhörighet borde rimligtvis ha fler dimensioner än vad som kommer fram i Långt från min far.

Martin Karlsson
martinkarlsson433@gmail.com

Läs mer: Veronique Tadjos hemsida

böcker | 2013-11-08
Av: Martin Karlsson