Göteborgskravallerna: Rättvisa straff eller "institutionell vrede"?

Kravallerna under EU-toppmötet i Göteborg i juni 2001 fortsätter vålla debatt. Den senaste tiden har diskussionen mest handlat om polisens roll - tingsrättens dom i målet mot fyra polismän anklagade för tjänstefel vid ett ingripande på Schillerska gymnasiet, kom förra veckan och var friande, vilket upprört många.

Polisens agerande var dock inte huvudtemat när representanter från det svenska rättsväsendet under ”MR-dagarna” i Stockholm i mitten av november, samlades för en diskussion om det rättsliga efterspelet till Göteborgskravallerna.

Åsikterna gick isär gällande rättsväsendets behandling av aktivisterna. Diskussionen kom i första hand att röra sig om straffmängden för brottet "våldsamt upplopp", och om Högsta domstolens agerande, då denna i början av november sänkt straffen i några av fallen från Göteborgskravallerna.

Staffan Levén, hovrättslagman i Göteborgskomittén, inledde diskussionen med att påpeka att brottet "våldsamt upplopp" är svårbedömt.

• Det finns inte några givna regler för vad detta brott ska få för straff, menade han.
• Det finns inga tabeller för domstolen att läsa av, vilket lämnar stort utrymme för domstolen att tolka och göra egna bedömningar av straffvärdet.

Erik Östberg, före detta chefsåklagare vid krigstribunalen i Haag, ställde frågan om domarna verkligen varit rättvisa? Själv var han inte övertygad om den saken:

• Mitt allmänna intryck är att domarna- från första, via andra till tredje instans, varit påfallande stränga.

Detta höll inte Jonas Arvidsson, en av åklagarna under Göteborgsrättegångarna, med om.

• Vår utgångspunkt var att yrka på minst ett års fängelse för grov misshandel, sade han.
• Ingen skulle väl ifrågasätta att detta är brottet om man kastar en sten mot en polis?

Hans Gunnar Axberger, docent i juridik, instämde dock i Erik Östbergs kritik.

• Det är väldigt stränga straff. Jag tror att det är en iakttagelse som alla jurister som arbetar med detta gjort.

• Jag har en intuitiv känsla av att ungdomarna drabbades av en institutionell vrede. Det är min känsla, och den har inte blivit mindre av att straffen nu sänkts i Högsta domstolen.

Staffan Levén ansåg att de sänkta straffen måste ses utifrån det faktum att det nu gått ett och ett halvt år sedan kravallerna ägde rum och att rättegångarna flyttats från Göteborg till Stockholm.

• Man ser annorlunda på en händelse ju mer man distansierar sig tidsmässigt och geografiskt.

Levén var dock kritisk till att Högsta domstolen väntat så länge med att ta upp fall från Göteborgskravallerna.

• Det som hände i Göteborg var någonting nytt, och rättsväsendet visste inte hur man skulle förhålla sig till detta.

Högsta Domstolens reaktion inväntades men den dröjde, vilket fått allvarliga konsekvenser, menade Staffan Levén.

• Högsta domstolens sena agerande kan på sikt rubba tilltron till det juridiska systemet, ansåg han.

Konsekvensen av att högsta domstolen agerade så sent har resulterat i en situation som Staffan Levén inte mött tidigare:

• Att olika straff utdelats för samma brott har jag aldrig varit med om förut.

Erik Östberg ville även han understryka det olyckliga i att Högsta domstolden dröjde med att agera.

• Men jag vill också poängtera, att även HD:s straffmätning upplever jag som sträng.

Text: Therese Bergstedt