Internationellt tryck behövs för demokrati på Kuba

Ett starkt budskap från ett väldigt kallt, men ändå varmt, Stockholm. Så sammanfattade EU-parlamentarikern Cecilia Malmström (fp) mötet om Kubas framtid som på måndagen hölls på ett bitande kallt Norrmalmstorg. Ett 40-tal åhörare hade samlats för att lyssna till fem engagerade talare som uppmanade svenska folket att kämpa för en demokratiutveckling på Kuba.

Cecilia Malmström och Tomas Pojar talade sig varma för
demokrati på Kuba.

Mötet inledde den internationella tvådagars konferens om Kuba som hålls i Sveriges riksdag den 6 och 7 februari. Konferensen arrangeras av den tjeckiska organisationen The International Committee for Democracy in Cuba (ICDC) i samarbete med Olof Palmes Internationella Center, Svenskt Internationellt Liberalt Centrum (Silc) samt Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC).

• Kuba är ett land långt härifrån, men situationen är oroande där, sade Cecilia Malmström (fp). För några år sedan sedan fick de politiska partierna möjlighet att på ett fredligt sätt börja planera för en bättre framtid efter Castro, men planerna stoppades på ett brutalt sätt. Flera av personerna som arresterades och dömdes till långa fängelsestraff på 15-20 år.

Cecilia Malmström påpekade att Kuba idag är det land som, näst efter Kina, har flest journalister fängslade. Mänskliga rättigheter, som yttrandefriheten, respekteras inte där.

• Vi som lever i demokratier som Sverige måste stå upp för de demokratiska rättigheterna. Vi kan ställa krav på den svenska regeringen, Europaparlamentet och världen tills Kuba lyssnar, uppmanade Cecilia Malmström.

Partiledaren Göran Hägglund (kd) skrädde inte orden när han intog talarplatsen:
- Alla människor som har ögon att se med kan konstatera att Kuba är en benhård diktatur. Folk fängslas för sina åsikter och i fängelsena råder vedervärdiga förhållanden. Jag tvekar inte att kalla det tortyr.

Göran Hägglund menade att diktaturen på Kuba inte har någon
framtid, men det har de mänskliga rättigheterna.

Frågan som Göran Hägglund ställde sig var på vilket sätt Sverige bäst kan bidra till en demokratisk utveckling på Kuba. Han tror inte att det kan ske genom en dialog med Castro regimen utan genom påtryckningar så att politiska fångar släpps och genom att visa ett tydligt stöd.
- Sedan repressionen tog fart 2003 är omvärldens stöd viktigare än någonsin för Kubas demokratirörelse. Människor som kämpar för demokratin där har svårt att utföra arbetet eftersom de ständigt utsätts för både isolering och hot.

Ett sätt för EU-länderna att stödja Kubas demokratikämpar är, enligt Hägglund, att bjuda in dissidenterna till sina respektive nationaldagar och på så sätt visa sin sympati. Som exempel på en fredskämpe värd att beundras tog Hägglund upp Osvaldo Payá, en ledande företrädare för den kubanska demokratirörelsen.
- Han visar att varje människa kan göra skillnad, sade Hägglund.

Flera av talarna på Norrmalmstorg mindes de protestmöten som hölls på samma torg för ungefär 16 år sedan då svenskarna visade sin solidaritet med demokratiutvecklingen i Baltikum. Tomas Pojar, Tjeckiens vice utrikesminister, och Peeter Luksep, organisatör av de så kallade måndagsmötena för Baltikums självständighet, var lyckliga över att kunna berätta om vilka framsteg demokratin i de baltiska länderna har gjort sedan dess.
- Nu är det hög tid att Kuba, som har lidit av sin regim i 45 år, också blir ett fritt land, sade Peeter Luksep.

Kommunistiska Partiet protesterade mot dagens möte.

På mötet om Kuba hade även medlemmar från Svensk-Kubanska Föreningen samlats för att protestera mot den internationella konferensen om bristen på Kubas demokrati. Lasse Simmons, som delade ut föreningens flygblad med rubriken ”W Bushs lögner i Riksdagshuset!”, ansåg att konferensen stöder USA:s blockad mot Kuba och att den inriktar sig på oviktiga saker, istället för att ta upp det som händer på USA:s Guantánamo-bas.
- Jag tycker att det är hemskt på Kuba med hemliga fängelser och tortyr. Det är det som verkligen är jävligt som man borde titta på. Jag vill att den svenska regeringen visar lite ryggrad genom att till exempel föra upp Kubafrågan till FN istället för att lämna ut terrormisstänkta egyptier till amerikanerna, sade Lasse Simmons till Amnesty Press.

Lasse Simmons delade ut flygblad från Svensk-Kubanska
Föreningen.

Riksdagsledamoten Urban Ahlin (s), en av talarna på mötet, tyckte inte att kritiken från Svensk-Kubanska Föreningen var befogad.
- Jag förstår inte varför man inte kan ha två tankar samtidigt. Vi kämpar för demokrati på Kuba, men på samma gång kritiserar vi USA:s blockad av Kuba, sade han och uttalandet möttes av applåder.

Urban Ahlin uppmanade svenskarna att visa solidaritet med
folket på Kuba.

Text: Lisa Nordenhem, praktikant Amnesty Press
Bild: Agnes Franzén, praktikant Amnesty Press

Läs mer om Kuba i Amnestys årsrapport 2005