Undantagstillståndets offer i Nepal - yttrandefriheten inskränks och människor fängslas utan rättegång

Reportage | 2002-04-03
Även publicerad i AmnestyPress #2/2002

Det började med att Shusila Thapas man gifte sig med en annan kvinna. Den 33-åriga tvåbarnsmodern överklagade till distriktsdomstolen i Kathmandu eftersom hon ville ha sin andel av parets ägodelar. Men mannen lämnade då in en “falsk” rapport till den kungliga nepalesiska armén (RNA) om att hustrun Shusila skulle ha varit inblandad i maoistiska aktiviteter.

Men jag är glad att jag inte blivit torterad.
Det finns de som blivit torterade till döds.

Shusila Thapa greps och sattes i en cell i polishögkvarteret i Kathmandus polisdistrikt (KDPH). Där har hon nu suttit fängslad i två månader medan hennes polygama man kopplar av med sin nya hustru. När jag fick möjlighet att tala med Shusila Thapa i det mörka polishäktet så förklarade hon att hon är analfabet, och att hon inte vet något om politik eller vad maoisternas uppror innebär.

– Men jag är glad att jag inte blivit torterad. Det finns de som blivit torterade till döds, förklarade hon.

Efter att undantagstillstånd infördes den 16 november förra året har den nepalesiske premiärministern, Sher Bahadur Deuba, gång på gång upprepat att åtgärden bara är riktad mot de maoistiska terroristerna. Men som folk i Nepal själva kan se är det många oskyldiga, som Shusila Thapa, som blir offer för den nya säkerhetslagstiftningen, “förordningen mot terrorism och omstörtande verksamhet" (TDAO).

Fram till den 15 november förra året var det bara polisen som var involverad i striderna med CPN(M), det nepalesiska kommunistpartiet (maoisterna), efter att partiet i februari 1996 inlett ett “Folkkrig" i det himalayiska kungadömet. Men nu är det istället armén som slåss mot de maoistiska "terroristerna". I de senaste tre månadernas stora militära operationer har många människor fängslats och dödats i de så kallade sammanstötningarna. Regeringen har fortfarande inte avslöjat var de fängslade befinner sig eller hur många de är trots att den nepalesiska oppositionen många gånger ställt villkorslösa krav på att få reda på det.

– Det är ironiskt att regeringen i sina pressmeddelanden säger att drygt tjugo maoister dödats i en sammanstötning men att den samtidigt rapporterar att bara ett eller två gevär tagits från rebellerna, säger Shusil Pyakurel, medlem i Kathmandus människorättskommission.

Det han pekar på är att varje gerillasoldat bär åtminstone ett vapen. Människorättsaktivister och journalister misstänker därför att säkerhetsstyrkorna dödar civila, inte beväpnade maoister.

– Enbart i polishögkvarteret i Kathmandu finns minst 200 häktade, som gripits med hänvisning till den nya säkerhetslagstiftningen. Men bara fem procent är kanske terrorister, säger en poliskommissarie i polishögkvarteret som vill vara anonym.

Den 30 november förra året sköt helikopterburna säkerhetsstyrkor ihjäl fem personer i Rolpadistriktet, där folk samlats för religiösa riter. Bland de dödade fanns en 65-årig man och en 12-årig flicka. Några icke-statliga tidningar rapporterade om händelsen och myndigheterna svarade genast med att gripa journalisterna och förhöra dem.

Dödsskjutningen var faktiskt en olycka men regeringen försökte mörka misstaget genom att påstå att de döda var terrorister. Enligt människorättsorganisationen INSEC i Kathmandu så sköt militären ihjäl elva bönder i Dangdistriktet bara två dagar före det som inträffade i Rolpa. Även den gången stämplade regeringen offren som terrorister.

Det är inte ovanligt i Nepal att säkerhetsstyrkor dödar oskyldiga och sedan försöker beskriva detta olagliga eller oavsiktliga dödande som lagligt, med hänvisning till att det sker i så kallade "sammanstötningar" eller väpnade konfrontationer med beväpnade maoistaktivister.

Enligt INSEC så har 750 personer dödats av säkerhetsstyrkorna och 200 av maoisterna under 70 dagar av undantagstillstånd. Alltså dödas nu i snitt 14 människor varje dag i Nepal. Före undantagstillståndet hade sammanlagt 2 401 personer dödats i det så kallade "Folkkriget".

Undantagstillståndet, som förlängdes med tre månader den 21 februari efter ett beslut i parlamentet, hotar de grundläggande rättigheterna i Nepal eftersom flera paragrafer i grundlagen har upphävts. De nya lagarna ger säkerhetsstyrkorna rätt att skjuta mot alla som bryter mot utegångsförbudet.

Säkerhetslagarna gör det också möjligt
att hålla personer i häkte i 90 dagar
utan åtal eller rättegång.

Militären och polisen kommer att kunna hålla personer fängslade i upp till 48 timmar, kanske på okänd ort och utan några rättsliga garantier. Säkerhetslagarna gör det också möjligt att hålla personer i häkte i 90 dagar utan åtal eller rättegång, en period som kan förlängas till 180 dagar.

Lagarna hindrar också sårade terrorister att få medicinsk vård. Regeringen har skickat ut en skrivelse som säger att alla läkare och sjukhus måste rapportera till säkerhetsstyrkorna om de ser en skottskadad person.

Hittills har 87 journalister gripits med hänvisning till den nya säkerhetslagstiftningen. De flesta har gripits för att förhöras om de "källor" bland maoisterna som de hänvisat till i rapporteringen före undantagstillståndet. Av de gripna journalisterna hålls 24 fortfarande fängslade och i åtminstone hälften av fallen är vistelseorten okänd för kolleger och släktingar. Ett drygt tiotal redaktioner har stängts eftersom journalister och andra anställda fängslats.

Efter att censur införts får inte reportrar besöka de områden där militären och maoisterna strider. Det enda som kan tryckas eller sändas är pressmeddelanden från försvarsdepartementet och militärhögkvarteret.

"De flesta av undantagstillståndets offer är journalister", skriver en kommentator i människorättsfrågor i en nepalesisk tidskrift och tillägger att de senaste tre månadernas undantagstillstånd är den svartaste tiden hittills efter att demokrati och pressfrihet infördes för tolv år sedan.

Efter att ha besökt distrikten Achham och Salyan, som drabbades av maoistattacker den 17 februari med över 100 dödsoffer, så likställde USA:s ambassadör Michael Malinowski de olagliga maoisterna med radikala terroristgrupper som Sendero Luminoso i Peru, Abu Sayaf i Filippinerna, Röda khemererna i Kambodja och al-Qaida i Afghanistan. Ambassadören gav sin "vederhäftiga" kommentar på ett seminarium om säkerhetsfrågor i Kathmandu, organiserat av armén och FN:s avdelning för fredsbevarande operationer.

Enligt rapporter om attackerna i västra Nepal den 17 februari hade maoisterna kallblodigt mördat skadade poliser och militärer, och de har ofta "mördat" på liknande sätt tidigare.

Maoistrebellerna har också rövat bort pojkar och flickor så unga som 13 år för att utnyttja dem sexuellt och använda dem i strid, något som redan har blivit en fråga för internationella människorättsorganisationer.

Text: Kiran Subba
Översättning: Petter Ljunggren

Vem är Kiran Subba?
Kiran Subbas journalistik är utmanande i ett land där pressen är korrupt och där journalisterna kläms hårdare än någonsin mellan regeringen och en våldsam maoistgerilla. Han lever alltså farligt. Sist jag träffade honom var han jagad av både regering och maoister och kämpade förgäves med den svenska byråkratin för att få stanna tills det lugnat ner sig.

Det var vintern 1999.
Han hade då avslutat en kurs på journalisthögskolan i Stockholm och sov på min soffa i väntan på myndigheternas besked.

Kiran Subba skulle ha skrivit i Amnesty Press nummer 1, men missade då deadline. Han hade gripits och satt inspärrad fem dagar i Kathmandupolisens mörka och överfyllda häkte. Han passade på att intervjua sina medfångar, många av dem illa märkta av tortyr.

Själv släpptes han efter förhör med polisen efter att ha lovat att inte publicera några nyheter om maoisterna. Om maoisterna, pressfrihet och mänskliga rättigheter skriver han på fritiden, i e-post till sina vänner utomlands.

Kiran Subba är redaktör på tidskriften Muglan som finns på http://www.muglan.com

Petter Ljunggren

Reportage | 2002-04-03
Även publicerad i AmnestyPress #2/2002