DET NYA EGYPTEN: Ökad frihet – men rekordmånga åtal

I Egypten har vallarna för politiska uttryck sprängts efter revolutionen. Samtidigt åtalas rekordmånga för blasfemi och förtal av presidenten. – De röda linjerna för vad som kan sägas finns fortfarande kvar, det är bara taket som har höjts, säger medieprofessor Adel Iskandar.

Reportage | 2013-05-29
Av: Hanna Sistek
Även publicerad i AmnestyPress #2/2013
Graffiti längs gatan Mohamed Mahmoud. Före revolutionen säger ex-president Mubarak ”låt dem ha roligt”. Efter revolutionen säger president Mursi ”låt dem förlamas”.

Graffiti längs gatan Mohamed Mahmoud. Före revolutionen säger ex-president Mubarak ”låt dem ha roligt”. Efter revolutionen säger president Mursi ”låt dem förlamas”. Foto: Hanna Sistek

En hel gata full med martyrer och polisbrutalitet. Svart-vit-röda porträtt av supportrar som dog i fotbollsmassakern i Port Said. Satirbilder av presidenten och maktens män. Det är ingen tvekan om att yttrandefriheten har exploderat efter den egyptiska revolutionen. Det syns. Det mest påtagliga tecknet är graffitin, som har återtagit det offentliga rummet.
– Före revolutionen var det omöjligt att ta upp ämnen om politik eller religion, berättar graffiti-konstnären Aya Tarek på boksläppet av Revolutionär Graffiti, skriven av Kairo-bon Mia Gröndahl.

Nu avbildas till och med homosexuella på Kairos husväggar, även om religion fortfarande är ett tabu. Den nya friheten är dock full av kontroverser. För samtidigt som vanliga människor öppet kritiserar såväl regimen som armén – en tidigare helig ko – så har rekordmånga personer dragits inför rätta för sina uttalanden. Bara under president Muhammad Mursis första 200 dagar vid makten åtalades 24 personer för att ha förolämpat presidenten, fyra gånger fler än under den 30 år långa diktaturen under Hosni Mubarak. Det mest kända exemplet är TV-komikern Bassem Youssef, som passade på att driva ytterligare gäck med Mursi genom att bära en storskalig kopia av den hatt Mursi tilldelats av ett pakistanskt universitet där han utnämnts till hedersdoktor, till rättegången.

Människorättsadvokaten Gamal Eid är chef för organisationen Arabic Network For Human Rights Information som under många år har försvarat det fria ordet.
– De vanliga brotten mot yttrandefriheten – som åtal för förtal och publicering av falska nyheter – fortsätter precis som under Mubaraks tid, säger han. Den stora skillnaden är att nu har folk tagit bladet från munnen.

Människorättsadvokaten Gamal Eid.

Människorättsadvokaten Gamal Eid. Foto: Hanna Sistek

Tonen i de egyptiska medierna är högljudd och regeringens respons har ökat i samma omfattning, menar Gamal Eid. Samtidigt märker han hur religiösa grupper har fått mer råg i ryggen sedan islamisterna kom till makten efter sin valseger.
– Nu är det är viktigt att sekulära röster höjs för att konfrontera de extremistiska rösterna som vill skrämma sekulära och kvinnor. Annars blir det svårare längre fram. Egypten har kommit till ett vägskäl, säger han.

Ett exempel på hur saker kan gå till är fallet Hanan Fekry, en redaktör på kristna veckotidningen Watani. Vi träffas en het dag då trafiken står still utanför journalistsyndikatet, en imponerande pelarprydd byggnad i city. Just idag har en handfull män samlats utanför ingången för att protestera mot Hanan Fekry, som blev invald i styrelsen för en dryg månad sedan. Den 15 april deltog hon i ett seminarium om kvinnors rättigheter. Just innan hon skulle upp på scenen höll talaren före henne, May Mahmoud, en journalist på islamska månadsmagasinet Muchtar Islami, ett anförande i vilket hon talade sig varm för att sänka giftemålsåldern för flickor. Hanan Fekry kontrade med att säga att om kvinnor kommer att acceptera att vara slavar, då kommer inte situationen i landet att förbättras.

May Mahmoud, journalist på islamiska månadsmagasinet Muchtar Islami som polisanmält Hanan Fekry efter en debatt.

May Mahmoud, journalist på islamiska månadsmagasinet Muchtar Islami som polisanmält Hanan Fekry efter en debatt. Foto: Hanna Sistek

May Mahmoud, en kvicktänkt kvinna med glasögon och vit niqab, kände sig avsnäst.
– Publiken skrattade och jag kände mig kränkt. Mitt intryck är att de flesta talarna var emot såväl presidenten som islamister i allmänhet, så jag kände mig utpekad och gjord till måltavla, säger May Mahmoud när vi springer in i varandra utanför journalistsyndikatet.
May Mahmoud gick till polisen samma kväll som seminariet hölls och anmälde händelsen. Dagen därpå klagade hon även skriftligt till journalistsyndikatet över att ha gjorts till åtlöje på konferensen och inte ha fått tala till punkt.

Vad som hände därpå är talande för det rådande medieklimatet i Egypten. Morgonen efter konferensen var de islamistiska och statligt ägda tidningarna fulla av ett uttalande från en organisation som kallar sig ”Journalister för reform”. De anklagade Hanan Fekry för ”religiös och intellektuell extremism, religiös diskriminering av en journalistkollega med niqab och för att ha förolämpat tiden för profeten Muhammeds levnad”, berättar hon.
Trots att hela ordväxlingen från konferensen fanns inspelad på video så underlät dessa medier att kontrollera sanningshalten i uttalandet, eller att låta Hanan Fekry få bemöta kritiken.
– Jag upplevde det som ett överlagt förtal, säger Hanan Fekry.

Hanan Fekry, redaktör på den kristna veckotidningen Watani och medlem i journalistsyndikatets styrelse.

Hanan Fekry, redaktör på den kristna veckotidningen Watani och medlem i journalistsyndikatets styrelse. Foto: Hanna Sistek

En religiös tv-kanal, Al-Hafez, gick så långt som att säga att Hanan Fekry kallat profeten Muhammed för en ateist.
– Jag vet inte varför de hittade på de här lögnerna, säger Hanan Fekry.
Hon kontrade med att anmäla sina kollegors bevakning till Journalistsyndikatet, som i ett pressmeddelande uttryckte sin förvåning över bristen på faktakoll och inledde en utredning kring publiceringarna. Hela incidenten hände kort efter att flera människor dog i en attack mot en koptisk begravning i katedralen i Kairo, ett sammanhang som kändes extra skrämmande för Fekry.
De senaste dagarna har Hanan Fekry fått anonyma hotsamtal till följd av skriverierna, berättar hon. När May Mahmoud får frågan om mediakarusellen runt fallet så säger hon sig inte ha hört något. Hon förnekar bestämt att hennes polisrapport hade att göra med religion eller blasfemi – den handlade bara om att hon kände sig förolämpad. Det är svårt att veta vad man ska tro.

Ett verkar säkert; Hanan Fekry har fått känna på vad det kostar att motsätta sig konservativa värderingar. Egyptiska medier har sina egna spelregler. Bara i Maspero, den statliga mediaskrapan, jobbar 40 000 anställda, enligt Gamal Eid. De statliga medierna har inte reformerats sedan Mubaraks fall. Numera är mediaklimatet väldigt svart-vitt, enligt medieprofessor Adel Iskandar vid Georgetowns universitet. På ena sidan barrikaderna står statliga pressen och på den andra sidan står oppositionsmedierna.
– Journalister har förvandlats till politiska spelare, vilket används av regimen för att rättfärdiga attacker på dem. Journalisterna anklagas för att vara partiska, säger Adel Iskandar.
– Just nu använder regimen den statlige åklagaren, statliga medier, polisen och delar av rättsväsendet för att ändra atmosfären för yttrandefriheten i Egypten. Om de lyckas återstår ännu att se, avslutar han.

Text och bild: Hanna Sistek

Fakta: Yttrandefrihet i Egypten

Lagarna som inskränker yttrandefriheten i Egypten är ingalunda nya men antalet yttrandefrihetsfall har mångdubblats efter revolutionen.
Historiskt trendsättande för Egyptens yttrandefrihet var Nasr Hamed Abu Zayd –fallet, mot en ledande liberal teolog inom islam. Han fälldes i domstol för att vara avfälling och tvingades som en konsekvens att skilja sig från sin fru, då egyptiska muslimska kvinnor bara kan vara gifta muslimska män. I efterdyningarna, 1996, ändrades lagen så att bara medborgare som är personligt berörda kan stämma någon för att ha ”kränkt allmänhetens känslor”.

Lagen implementeras dock godtyckligt och i dagsläget kan medborgare påstå sig vara representanter för en viss folkgrupp, muslimer, egyptier etc och ta vem som helst till domstol – inklusive exempelvis ett TV-program. Lagen missbrukas för att nå kändisskap och göra staten en tjänst och senare bli belönad.
Sociala medier går inte heller fria. 2012 dömdes bloggaren Albert Saber till tre års fängelse för att ha postat en länk till trailern för den omdebatterade Muhammedfilmen ”Innocence of muslims” på sin privata Facebooksida.
Källa: Arabic Network for Human Rights Information, ANHRI.

Reportage | 2013-05-29
Av: Hanna Sistek
Även publicerad i AmnestyPress #2/2013