Ett steg tillbaka i abortfrågan

Reportage | 2007-06-05
Även publicerad i AmnestyPress #2/2007

Omröstning på årsmötet.

Inför årsmötet i Linköping hade styrelsen presenterat ett förslag att dra tillbaka den abortresolution som man planerat lägga fram till det internationella rådsmötet, ICM, i augusti 2007. På årsmötet fanns en viss besvikelse över att svenska Amnesty nu backar.

Resolutionen utarbetades efter förra årets årsmöte i Göteborg där man tog beslutet att jobba för att »abort ska vara laglig, säker och tillgänglig för alla kvinnor«. Det har varit en livlig debatt om abortfrågan under de senaste åren inom Amnesty. Redan 2003 kom frågan om huruvida rätten till abort ska ingå i Amnestys arbete, då inom ramen för sexuella- och reproduktiva rättigheter.
Anledningen till att styrelsen ville dra tillbaka resolutionen grundade sig på att abortfrågan är oerhört känslig och kontroversiell inom Amnesty-rörelsen. Styrelsen ansåg att det inte fanns någon möjlighet att få igenom resolutionen och att det skulle vara strategiskt bäst att inte ta upp denna fråga nu då detta eventuellt skulle förhindra arbetet i framtiden.
Det råder stor oenighet inom rörelsen om hur man ska jobba med abortfrågan. Detta framkom tydligt vid ICM 2005 då man inte kunde komma fram till ett definitivt beslut utan skickade ut frågan till de olika sektionerna för diskussion och rådfrågning. Vad som däremot beslutades var att det internationella ordförandeforumet i Portugal 2006 skulle besluta om den internationella styrelsen skulle ta fram en abortpolicy gällande de »mindre kontroversiella« frågorna. Denna policy antogs av den internationella styrelsen i april 2007.

Problemet kring abort är att det inte finns någon konvention som stödjer denna rättighet då folkrätten inte är entydig i frågan. I samband med seminariet om abort på årsmötet fick deltagarna en överblick och definition på de sexuella och reproduktiva rättigheterna som belyser den mänskliga rättigheten att kunna bestämma över sitt eget sexliv och sin fortplantning. Ida Burlin och Shirin Heidari visade på de relevanta folkrättsliga argumenten och berättade om de sexuella och reproduktiva rättigheterna som Amnesty jobbar med idag. Dessa inkluderar bland annat rätten till sexuella förbindelser utan straffpåföljder, mot påtvingad abort och sterilisering, mot kvinnlig könsstympning och mot tvångsäktenskap.

På årsmötets diskussionstorg framkom att det finns en viss oro bland en del Amnestymedlemmar att debatten om abort skulle hamna i periferin i framtiden och vilka signaler tillbakadragandet av resolutionen skulle ge. Det var tydligt att det fortfarande finns många frågetecken kring hur man ska gå tillväga och fortsätta arbetet med den nya policyn.
Det förslag till beslut som togs fram i beredningsgruppen var att årsmötet skulle ge styrelsen mandat att dra tillbaka resolutionen »innan eller under rådsmötet«. Vidare föreslogs att om styrelsen väljer att dra tillbaka resolutionen ska man ändå ha en intention att lägga fram den på rådsmötet 2009. Beredningsgruppen ville även att styrelsen skulle få i uppdrag att driva fram en konsekvensanalys av abortpolicyn, då med utgångspunkt i Amnestys åtagande. Årsmötet gav bifall till beredningsgruppens förslag, en kompromiss som majoriteten kände sig nöjd med för stunden. Även den italienska sektionen beslutade vid sitt årsmöte sista helgen i april att dra tillbaka resolutionen inför rådsmötet. Stefan Johansson, aktiv i Amnestys Internationella Kommitté, besökte det italienska årsmötet och menade att man i princip kommit till samma beslut som den svenska sektionen.
– Man vill fortsätta jobba med frågan men insåg att det är ogörligt i nuläget. Istället ska man satsa vidare på att förbereda rörelsen för att jobba för att abort ska bli varje kvinnas rättighet i framtiden, säger han.

Röster om årsmötets beslut i abortfrågan

Christine Pamp, ordförande i sektionen:
– Jag tycker att diskussionerna på årsmötet var mycket bra. Argumenten var sakliga och inte känslomässiga och beslutet bekräftade och styrkte förra årets rekommendation. Det är mycket tydligt nu i vilken riktning den svenska sektionen vill gå, även om vi måste fundera lite extra på tidsplanen.

Sofia Halth, aktiv i Amnestys Internationella Kommitté:
– Det viktigaste för mig var att årsmötet nu bekräftade rekommendationer från 2006, att svenska sektionen egentligen vill ha en mindre begränsad policy än den nuvarande. Man har ju också förtydligat för styrelsen hur man vill att den ska agera framöver. Samtidigt tycker jag att det är skönt att styrelsen inte är bunden till att slåss för resolutionen till varje pris på detta ICM, det tror jag vore otaktiskt på lång sikt.

Text: Idah Klint Bild: Sunita Rao

Reportage | 2007-06-05
Även publicerad i AmnestyPress #2/2007