Omvärldens bistånd når inte det burmesiska folket

reportage | 2008-06-17

I veckan kom den burmesiska människorättsaktivisten Khin Ohmar till Sverige för att ta emot Anna Lindh-priset den 18 juni. Khin Ohmar har varit aktiv inom Burmas demokratirörelse i mer än 20 år och är enligt Svenska Burmakommittén en av de få erkända kvinnliga ledarna inom rörelsen. Khin Ohmar är starkt kritisk till hur det internationella samfundet har hanterat situationen i Burma.

  • Efter demonstrationerna och militärens våld i september trodde vi att omvärlden skulle pressa militärregimen till förhandlingar med oppositionen, men inget hände. Cyklonen var ett gyllene tillfälle för världssamfundet att ingripa men ännu har inget hänt. Människor svälter, de är i chock och traumatillstånd. Befolkningen lämnas att dö av militärregimen och de ser ingen hjälp komma utifrån, sade Khin Ohmar under ett kvällsseminarium måndagen den 16 juni där hon fick möjlighet att ge sin syn på situationen i landet.

Styrelsens i Anna Lindhs Minnesfond motiverar valet att ge priset till Khin Ohmar med hennes outtröttliga engagemang för mänskliga rättigheter och demokrati i hemlandet. På frågan om hur hon kände inför att vara i Sverige och ta emot priset svarade hon först med en kort tystnad och sedan med ett leende.

  • Jag är alltid ärlig och det vill jag även vara i svaret på denna fråga. Jag är hoppfull om att priset ger mig en möjlighet att väcka mer stöd i frågan från Sverige. Samtidigt är jag oerhört frustrerad över situationen i Burma just nu. Den är ohållbar och kräver en lösning. Det står klart för oss inom oppositionen i Burma och borde även vara klart för det internationella samfundet. Men jag är optimistisk och hoppfull inför Burmas framtid, sade Khin Ohmar som hade givit intervjuer om Burma sedan tidig morgon.

Khin Ohmar berättar att befolkningen i Burma befinner sig under extrem press, människor styrs av rädsla och lever under miserabla förhållanden.

Khin Ohmar tvingades fly från Burma sedan hon som politiskt aktiv deltog i det studentledda folkupproret mot militärregimen i Burma 1988. I tjugo år har hon kämpat för demokrati i exil, bland annat i USA. För tio år sedan flyttade hon till den thailändska gränsen till Burma där hon drivit nätverk och projekt inom demokratirörelsen. Bland annat så har hon varit verksam inom B_urmese Women´s Union_som arbetar för kvinnors rättigheter i Burma. Organisationen är en del av nätverket Forum for Democracy in Burma.

Det senaste året har varit det mest dramatiska i Burma sedan studentupproret 1988 men militärregimen står fortfarande stark i landet och Khin Ohmar anser att världssamfundet bidragit till detta. Organisationen Transparency International har rankat Burma som ett av de mest korrupta länderna i världen 2007. Amnestys rapport om cyklonen visar att soldater konfiskerar och feldistribuerar bistånd som är menat för cyklonens offer.

  • Cyklonen blev en jackpot för militärregimen. Nu behöver regimen inte längre ta ur sin egen budget för att föda armén utan använder biståndspengar till detta. Regimen har annars inte råd att föda sina soldater. Soldaterna svälter också och gör vad de kan för att pressa ut det sista från befolkningen. Militärer har gjort räder hos bönder, stulit deras skördar och boskap och våldtagit kvinnorna. De rekryterar barnsoldater och tar sedan deras lön för egen del, hävdade Khin Ohmar.

Överlevande från cyklonen i ruinerna av deras förstörda hem i Mya Ba Go village, Bogale township, Ayeyarwaddy Division, Maj 2008. Foto: UNHCR

Den 2 och 3 maj ödelade cyklonen Nargis stora delar av södra Burma. Tiotusentals människor dog och hundratusentals människor förlorade sina hem och sitt uppehälle. Burmas militärregim erkände dock inte vidden av katastrofen och under tre veckor så nekade regimen internationella hjälparbetare att komma in i landet. Istället för att ge hjälp till den lidande befolkningen lade regimen resurser på att driva igenom en folkomröstning om en ny konstitution för Burma. Resultatet av folkomröstningen har inte blivit erkänt av världssamfundet.

  • Korruptionen i Burma är bortom all förståelse. Befolkningen springer efter hjälpsändningarna när de kommer. Detta är pinsamt för regimen så de har meddelat att det inte är tillåtet att gå ut på gatorna. Befolkningen förvägras inte bara hjälp, de blir hotade eller gripna om de ber om den, sade Khin Ohmar som anser att det finns andra vägar att ge bistånd än genom militärregimen.

Khin Ohmar menar att det är en felaktig strategi av FN och hjälporganisationer att ställa upp på militärregimens krav om att ge bistånd under deras auktoritet.

  • När jag frågade en anställd på en frivilligorganisation vad hon ansåg om att hjälpen inte når befolkningen så sade hon att det finns korruption inom alla regeringar och att det är något man måste räkna med. Hjälporganisationernas närvaro är viktig men om den inte hjälper befolkningen i Burma utan indirekt understödjer regimen så är det bättre om den inte är där, sade Khin Ohmar som menar att ett hållbart bistånd till Burma måste ta itu med korruptionen.

Khin Ohmar säger till Amnesty att hon tycker Amnestys senaste rapport om cyklonen är mycket bra och att hon är glad över det nära samarbete som Amnesty haft med den burmesiska demokratirörelsen vad gäller politiska fångar.

Khin Ohmar påpekade att hjälporganisationer skulle kunna använda sig av inofficiella sätt att förmedla bistånd till Burma. Hon berättade att det finns mindre frivilligorganisationer längs gränsen till Burma som har lyckats komma in till landet och nå fram med hjälp. Khin Ohmar tryckte även på att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon borde göra en andra resa till Burma så snart som möjligt:

  • Man måste vara tuff mot militärregimen, det internationella samfundet spelas i nuläget ut av militärregimen snarare än tvärtom. Världssamfundet måste fortsätta knacka på dörren till militärregimen. Den måste få veta att de inte kan fortsätta ignorera befolkningens lidande.

Trots den dystra bild som Khin Ohmar målade upp gällande situationen i Burma är hon ändå hoppfull inför framtiden och tror att det finns en potential till positiv förändring i Burma. Khin Ohmar framhöll att det bland befolkningen finns en enorm frustration över att regimen inte har någon lösning på de enorma sociala och ekonomiska problemen i landet.

  • Varför protesterar inte människor redan nu? Svaret är att de är upptagna med att överleva vardagen. Men de ser upp till tydliga ledare. Utmaningen för den demokratiska oppositionen är att fånga tillfället då det finns möjlighet att skapa en ny folklig resning för förändring, sade Khin Ohmar.

Moderator under seminariet var journalisten och författaren Jesper Bengtsson som är Burmakännare.

Enligt Amnesty så håller den burmesiska regimen 1 850 politiska fångar under svåra förhållanden. Nästan alla av de betydande politiska aktivisterna i oppositionen är fängslade eller gömmer sig och regimen trakasserar och griper regelbundet kritiker. Burmesiska oppositionsledare Aung San Suu Kyi har suttit i husarrest till och från sedan 1989. Journalisten Jesper Bengtsson frågade hur Khin Ohmar finner energi till sitt engagemang som varit en så stor del av hennes liv. Khin Ohmar svarade med ett kort skratt att Burmas demokratirörelse snarare varit hela hennes liv.

  • För mig handlar det om rättvisa för folket i Burma. Men det handlar inte bara om att avsätta militärregimen utan om verklig demokrati. Ända sedan britterna koloniserade Burma har den burmesiska befolkningen inte kunnat le utan levt i ständig rädsla. Andra länder har lyckats få sin frihet, den dagen måste även komma för Burma. Det har gått 20 år och visst är jag frustrerad. Men jag har hopp. Om jag får möjlighet att se frukterna av en början till demokrati i Burma skulle det vara mitt livs seger, sade Khin Ohmar.

Text: Nina Eneroth, praktikant Amnesty Press och media
Bild: Johanna Smulter, praktikant Amnesty Press och media

Läs mer:

Amnestys rapport om situationen i Burma efter cyklonen Nargis

Khin Ohmar från Burma årets Anna Lindh-pristagare

Samarbete krävs för att ge hjälp till katastrofens offer (Pressnotis 8 maj)

reportage | 2008-06-17