Ryssland idag - en demokrati med brister

reportage | 2003-03-06
  • Är Ryssland en demokrati? Ja, det är en demokrati. Men den har brister.

Så inleder Sven Hirdman sin rapport om 2000-talets Ryssland under måndagens seminarium på ABF-huset, kallat ”Ryssland idag – aktuella utrikes- och inrikespolitiska frågor, ett samarbete mellan ABF och Olof Palmes Internationella Centrum. Vid sin sida har han Rysslandsexperten och frilansjournalisten Elisabeth Hedborg, och Lena Jonsson från utrikespolitiska institutet.

Tanken med mötet är att diskutera frågor som ”Hur fungerar demokratin i Ryssland idag?”. Och ”är landet på ”rätt väg” ekonomiskt?”

  • Ryssarna har nu rätt att lämna sitt land, de har resefrihet. Väljarna har makten vid valen. Det förs en öppen debatt, och människor är inte rädda för att säga vad de tycker, säger Sven Hirdman, som med sina snart 10 år i landet har unika kunskaper om den demokratiska utvecklingen.

Det går framåt, med andra ord. Men Hirdman förklarar i nästa andetag att det fortfarande finns övrigt att önska. Partiväsendet utvecklas, säger han, men är än så länge bristfälligt.

Själva valen sköts nog korrekt, men det manipuleras under valkampanjen. Fortfarande står det starka Partiet i centrum. Opponenter ges inte utrymme i media och får svårt att göra sig hörda.

Kommunistpartiet är det utan jämförelse största. Men Hirdman förklarar att det inte är ett vänsterparti i vår mening, och tilltalar vare sig feminister eller unga väljare.

  • Det ryska kommunistpartiet är idag konservativt och nationalistiskt. Ett nostalgiparti för äldre farbröder, säger han.

Det finns två mindre liberala partier och så det lite större mittenpartiet, maktens parti, som också är genomsnittsryssens parti, tjänstemännens parti.

  • Mindre partier har svårt att etablera sig, och får allt svårare på grund av strängare partiregler. I det förra dumavalet ställde 30 partier upp, och dessförinnan 40. Inför valet nu i december är 30 partier registrerade, men bara ca 10 kommer att ställa upp, alltså kommer ha väljare nog, men framför allt pengar nog att ställa upp.

Det finns en del brister också i rättssystemet, förklarar Hirdman. Men reformer är på gång. Åklagarna underställs nu domstolarna, ett jurysystem introduceras och medborgarna kan numer få rätt emot staten. Men vare sig rättsamhället eller civilsamhället är färdigutvecklat, menar Hirdman.

  • Ryssland skulle behöva stora folkliga rörelser, som den starka svenska fackföreningsrörelsen, nykterhetsförbund, kvinnorörelser etc. Det bor 150 miljoner människor i Ryssland, men det finns bara ca 3000 äkta fristående så kallade Non-Governmental Organisations. Och de är ofta före detta dissident-rörelser.

Är då Ryssland på rätt väg ekonomiskt?

  • Ja! Ryssland har varit på rätt väg sedan den stora ekonomiska krisen 1998, då luften gick ur den sydostasiatiska ekonomin. Det var en kris som drabbade världen, och som också drabbade Ryssland. Det var ett sorts uppvaknande, detta att Ryssland är del av en världsekonomi, och det var ett reningsbad.

Sedan dess har Rysslands BNP ökat med 20 procent. Realinkomsterna har ökat med 32 procent och realpensionerna med 63 procent.

  • Det finns fortfarande många fattiga, särskilt i Sydkaukasus och i Sibirien. Men de siffrorna, som i slutet av 90-talet låg på 30 procent, är idag nere på 20 procent.

Ryssland brottas med stora problem. En enorm försvarsapparat som ska nedmonteras. Sönderfallande fabriker, trasiga värmepannor i husen, undermåliga vägar och farliga broar. Många tar sig in i landet och arbetar svart. Det finns statslösa grupper i Baltikum. Ekonomin är inte svag, men den bygger till stor del på export av olja och gas, och industrin lider av mastodontsjuka, det finns med andra ord alltför få småföretag.

Men nu är det inte bara inrikesfrågor som sysselsätter Putin och ryssarna. Hur känner de för Tjetjenienproblematiken, och för en internationellt politiskt och diplomatiskt känslig fråga som kriget mot Irak?

  • Ryssarna är trötta på Tjetjenien. Förra Tjetjenienkriget i mitten av 90-talet var mycket impopulärt bland ryssar. Men det är inte det här andra. Man tycker att man har försökt allting och inte har något val. Ingen tror att det finns någon enkel lösning på problemet Tjetjenien. Lokalbefolkningen där har behandlats mycket illa av ryska soldater och frågan är ett öppet sår. Men det är ett lokalt sår. Spridningsrisken är inte särskilt stor, förklarar Hirdman.

Nu är Irak-frågan desto mer aktuell och känslig. Den ryska linjen är klar.

  • Man vill inte ha ett krig, och delar den åsikten med Frankrike, Tyskland och Kina. Så länge de står emot står Ryssland emot. För Putin vill absolut inte hamna i ensam motposition mot Bush. Ryssland mot USA. Det skulle skada relationen oerhört, och därmed skada det Ryssland som nu försöker stärka sin ställning internationellt.

Svenskarna ser på Ryssland med skräckblandad förtjusning. Vi har en stormakt till granne, som delar vår historia. Vårt förhållande till Ryssland är inte okomplicerat. Vi är intresserade, men vi har fördomar. Hirdman avslutar med dessa ord:

  • Ryssland är Poltava, krig och fred, Stalin, U-båtar, maffia, Wallenberg, kalla kriget etc. Men är ni genuint intresserade av Ryssland? Glöm då det ni har hört. Lägg ned era böcker, strunta i sådana här seminarier, sluta titta på dokumentärer på tv. Det finns bara en sak att göra: res dit!

Nina Pettersson, frilansjournalist

reportage | 2003-03-06