Jemens en miljon krig

Reportage | 2011-11-14
Även publicerad i AmnestyPress #4/2011

– Det finns en miljon krig i Jemen, sade en ung man i huvudstaden Sanaa en höstdag.
Han hängde med vännerna på stan. Kanske hade de velat gå med i demonstrationståget i närheten men ångrat sig när de kom närmare och ljudet av skotten blev högre.

Det var tomt på gatorna och rök steg mot skyn. Ljudet av intensiv skottlossning hördes i bakgrunden. Några hundra meter bort sköts obeväpnade ungdomar ihjäl då de marscherade för ett regimskifte. De ställde krav på demokrati och mänskliga rättigheter i Jemen och möttes av skott från regimens strategiskt utplacerade prickskyttar.
Några kilometer i motsatt riktning pågick en väpnad konflikt. Regimens militära styrkor och klanmän, som står nära oppositionen, stred mot varandra. Armén och klanerna är Jemens mäktigaste grupper. Tunga explosioner dånade genom staden. På natten lyste skotten i rött mot den svarta himlen. Människor frågade varandra om det var krig nu, ingen visste.

Demonstrationerna mot presidenten fortsätter. Foto: Tanya Holm

I södra Jemen bombades delar av provinsen Abyan. Med regimens tillåtelse har USA attackerat delar av provinsen Abyan med förarlösa stridsplan, så kallade drönare. Under hösten fortsatte attackerna som syftar till att bomba ihjäl terrorister. Den 30 september meddelade USA att två amerikanska medborgare, Anwar al-Awlaki och Samir Khan, hade dödats vid ett anfall i provinsen Lahj. I USA väckte det en viss debatt om president Barack Obama har rätt att beordra att medborgare ska dödas utan rättegång.

Det heter att Jemen är en partner och god vän i kampen mot terrorismen. Och tillsammans med USA bekämpas så kallade islamister som tagit över provinshuvudstaden Zinjibar. Oppositionen anklagar regimen för att lämna över makten till, vad de menar vara relativt få, terrorister i södern. Det är president Ali Abdullah Salehs sätt
att varna omvärlden för vad som sker om han avgår, hävdar oppositionen. Fler civila än terrorister tycks hittills ha dött i attackerna i Jemen. Under sommaren tvingades 90 000 människor fly från Abyan till Aden och ytterligare tusentals sägs ha sökt sig till andra städer och är nu flyktingar i sitt eget land.

Jemenforskaren Paul Dresch har något fyndigt påpekat att Jemen är ett land som fanns innan det blev till som land. Jemen har funnits som en idé, i litteraturen och i lokala seder redan under islams tidiga år. Men det har inte funnits ett geografiskt avgränsat Jemen med politiska strukturer. Dagens Jemen uppstod så sent som år 1990. Innan dess fanns två länder, ett i syd och ett i nord. Och spänningen mellan dem gör sig ännu påmind.
Sydjemen blev efter den brittiska kolonialmaktens uttåg 1967 en kommunistisk folkrepublik.

Sovjetunionens sönderfall gjorde att Sydjemens ekonomi började rasa samman i slutet av 1980-talet. Det bäddade för en sammanslagning som varit på tal sedan två decennier. Nordjemen var en konservativ stat ledd av Ali Abdullah Saleh sedan 1978. Vid enandet blev han president för den nya förenade republiken. Enligt en överenskommelse skulle presidentposten rotera mellan nord och syd. Det skedde aldrig. I södra Jemen växte missnöjet med sammanslagningen och 1994 utbröt inbördeskrig när sydjemeniter försökte bryta sig loss från norra Jemen och utropa en egen republik.

I södra Jemen finns missnöjet kvar och många anser att de bestjäls på sina resurser, däribland oljan och fisket, och att Saleh väljer att bygga skolor, sjukhus och vägar i norr. I södern finns fortfarande en separatistisk rörelse som inte erkänner republiken Jemen utan anser sig vara ockuperade av de norra provinserna som gör dem till andra klassens medborgare. Det finns dock även i södern de som är redo att ge enandet en ny chans.

Demonstrationerna i Aden, som en gång var Sydjemens huvudstad, är delade i grovt sett två läger. Dels demonstrerar separatister som bryr sig mindre om ett regimskifte och mer om att bryta sig loss från norr. Dels demonstrerar oppositionspartiernas anhängare som vill ha ett regimskifte med en president från södern. De varnar för att detta är sista chansen. Blir regimskiftet inte som de önskar kommer de att ta till vapen och slå sig fria.

Massmöte i Aden 2009 där sydjemeniter protesterar mot diskriminering.
Foto: Privat/AI

Under den korta tid som Jemen varit ett land har ytterligare ett inbördeskrig utspelat sig. Från år 2004 till 2010 pågick en väpnad konflikt mellan regeringen och houthier i den norra provinsen Saada. Regeringen kallar ännu houthierna för rebeller och anklagar dem för att vilja införa ett radikalt shiamuslimskt styre i norra Jemen. Houthierna säger att de har slagits mot ett religiöst förtryck.

Hälften av Jemens befolkning är sunniter och de andra är shiiter. En stor del av shiiterna följer den zeiditiska inriktningen. President Saleh är zeidi-shiit medan parlamentet domineras av sunniter. Houthierna, som tagit sitt namn från Hussein al-Houthi som var deras ledare tills han dödades av armén 2004, är konservativa zeidishiiter som vill ha ett ökat självbestämmande och kompensation för det våld de utsatts för. Fortfarande är runt 150 000 människor internflyktingar som en följd av detta inbördeskrig.

En provisorisk marknad bland utbombade hus i Sadah där Houtiupproret utkämpades. Foto: Privat/AI

I bägge inbördeskrigen leddes regimens styrkor av Salehs mäktigaste general, Ali Mohsen al-Ahmar. Han var i början av 2011 utpekad som en av dem oppositionsrörelsen skulle ställa inför rätta efter regimens fall och det anses att han skulle kunna åtalas för brott mot mänskligheten. I mars övergav han, och många av hans soldater, Saleh och gick över till demonstranternas sida och lovade att skydda dem.
Idag ingår Ali Mohsen i den brokiga skaran av oppositionella krafter. Där enas nu houthier och demonstranter från södra Jemen samt Ali Mohsen och hans soldater i kravet på regimens störtande. Bland demonstranterna är det en omstridd fråga huruvida Ali Mohsen bör ställas inför rätta för sina handlingar under Jemens två inbördeskrig.

Bland dem som kräver regimens fall finns också ungdomar, studenter, kvinno- och människorättsnätverk, jämte de etablerade oppositionspartierna. De utomparlamentariska krafterna, med ungdomarna i spetsen, hyser i sin tur stor skepsis gentemot oppositionen. Den ingår i det korrupta politiska systemet, är en vanlig uppfattning.
Det största oppositionspartiet Islah har tidigare regerat tillsammans med regimen och är enligt kritikerna föga bättre än regimen. Partiet är inom Jemen känt för att kritisera regimen för att vara västvänlig. Islah har hindrat införandet av en åldersgräns för äktenskap och har motsatt sig en skolreform för att göra det möjligt för flickor och pojkar att studera ihop. Partiet är en hybrid mellan islamism och klankultur. Det är två fenomen som de oberoende demonstranterna vill bekämpa.

Demonstrerande kvinnor i Aden. Foto: Tanya Holm

Fastän Jemen alltså har varit ett land sedan lång tid, är det ännu inte en stat. Staten har aldrig förmått att helt kontrollera stammarna, men har upprätthållit en maktbalans genom att erbjuda pengar och politiska fördelar. Och Jemens klaner fortsätter att vara dominerande politiska aktörer på olika sidor i dagens konflikt.

Den unge mannen på stan sade att det finns en miljon krig i Jemen. Han tycks känna sitt land. Det jemenitiska samhället är fullt av spänningar. Det finns all anledning att hålla ögonen på vad som händer med de mänskliga rättigheterna i Jemen, ett land som trots den arabiska våren tragiskt nog nästan glömts bort av världssamfundet.

Text: Tanya Holm

Reportage | 2011-11-14
Även publicerad i AmnestyPress #4/2011