Vittnesmål från ett kinesiskt omskolningsläger i Xinjiang

Självkritik, kedjor och fläskkött varje fredag. I åtta månader hölls Omar Bekali frihetsberövad i ett av de så kallade omskolningslägren i provinsen Xinjiang i nordvästra Kina. I en intervju med Amnesty Press berättar han om övergreppen han utsattes för i lägret.

reportage | 2019-05-06
Av: Vera Häggblom
Omar Bekalis pappa har dött i ett av omskolningslägren och många andra familjemedlemmar och släktingar sitter frihetsberövade på okänd plats.

Omar Bekalis pappa har dött i ett av omskolningslägren och många andra familjemedlemmar och släktingar sitter frihetsberövade på okänd plats. Foto: Vera Häggblom

– Jag väcks fortfarande av mardrömmar varje natt, säger Omar Bekali då vi träffas i Rissne en eftermiddag i april.

Omar Bekali, som är född i Kina men är kazakisk medborgare sedan år 2009, var i Xinjiang för att besöka en konferens i slutet av mars 2017. Efter konferensen åkte han för att hälsa på sina föräldrar i staden Turpan en bit därifrån.

– Resan brukar vanligtvis ta två timmar, men den här gången tog den nio timmar på grund av det höga antalet säkerhetskontroller. Dagen efter, runt klockan tio på morgonen, kom fem kinesiska poliser hem till mina föräldrar. De grep mig och satte en svart påse på mitt huvud.

Bekali fördes till ett sjukhus där han fick genomgå en omfattande helkroppsundersökning, samt blod- och DNA-prov. Därefter togs han till polisstationen där han slängdes in i en liten källarskrubb. Det som hände sedan är vad som fortfarande uppsöker honom i sömnen.

– Under fyra dagar utsattes jag för den värsta tortyr du kan tänka dig. De slog mig över hela kroppen, spände fast mig i en ”tigerstol” och satte vassa, tunna trådar runt könsorganen.

Omar Bekali anklagades bland annat för att ha hotat rikets säkerhet och underblåst terrorverksamhet. Poliserna lade fram ett dokument och sade åt honom att skriva under och erkänna de påstådda brotten. Han vägrade:

– Jag sade ”ni kan döda mig om ni vill, men jag skriver inte under”.

Efter dygnen på polisstationen berättar Omar Bekali att han fördes till ett omskolningsläger där han slängdes in i ett rum på 16 kvadratmeter där det redan fanns 39 personer.

– De som satt i omskolningslägret var till 90 procent muslimer. Omkring 10 procent var kristna och Falungong-utövare. Den yngsta var 13 år, den äldsta runt 80 år.

Kinas president Xi Jinping (affischen) har satsat stort på ”One Belt One Road”.

Kinas president Xi Jinping (affischen) har satsat stort på ”One Belt One Road”. Foto: Voachinese/Wikimedia

I lägret började dagen med uppstigning i ottan och militärisk bäddning av sängarna. På det följde en timmes ”röda sånger”, innan frukosten serverades klockan 7.

– Vid frukostbordet tvingades vi tacka och prisa den kinesiska regeringen, kommunistpartiet och president Xi Jinping. Först därefter fick vi äta. Från klockan 8 skulle vi börja läsa och memorera kommunistpartiets ideologiska teorier, lagar och regler, berättar han.

Bland det värsta i lägret tyckte han var den självkritik fångarna skulle ägna sig åt, genom ett dagligt påtvingat brevskrivande där de skulle pränta ned saker som ”jag har gjort fel, jag borde inte tro på islam”, ”det är fel att bära långa kläder” eller ”det är fel att jag är uigur”. Breven skulle sedan läsas upp högt.

Ett annat stort ångestmoment var fredagsmiddagen.

– Varje fredag tvingade de oss att äta fläskkött, eftersom vi muslimer inte får äta det. Det är en väldigt hård attack mot vår tro och kultur.

Vad hände om man vägrade äta fläskkött?

– Om vi inte åt fläskkött, inte prisade Xi Jinping, inte pratade kinesiska, om vi inte lydde deras order eller inte läste de här materialen, då straffades vi med tortyr enligt en femgradig skala.

Omar Bekali beskriver hur fångarna blev slagna över hela kroppen med batonger, varpå de tvingades stå mot väggen 24 timmar i sträck. En annan vanlig bestraffning var att sitta i tigerstolen i ett dygn, eller att slängas in i en liten, kolsvart isoleringscell.

– Jag var själv instängd i isoleringscellen i totalt 31 dagar – vid ett tillfälle i 30 dagar i sträck, vid det andra tillfället i en dag. Jag trodde att jag skulle dö därinne.

Omar Bekali har med sig en kopia av den 7 kilo tunga kedja han tvingades bära dygnet runt i lägret. Efter att ha blivit frisläppt hade han i början svårt att gå.

Omar Bekali har med sig en kopia av den 7 kilo tunga kedja han tvingades bära dygnet runt i lägret. Efter att ha blivit frisläppt hade han i början svårt att gå. Foto: Vera Häggblom

Andra metoder var att tvinga fångarna att stå på den heta betongen på sommaren och på isen om vintern. Den enda tortyrmetod Bekali inte utsattes för var att stå i en brunn med illaluktande vatten upp till hakan tills fången gav upp och sade ”jag ska lyda er”.

– Annars blir man kvar därnere tills man dör.

Flera gånger i veckan försvann också fångar från lägret för att aldrig mer komma tillbaka. På nätterna viskades det mellan sängarna om organhandel.

– Jag misstänker att det pågår organhandel i omskolningslägren eftersom man undersöks och får genomgå blodprov och DNA-tester både innan man hamnar i lägret och sedan löpande en gång i månaden. Organstölder har tidigare drabbat Falun Gong-utövare, tibetaner och uigurer, säger Omar Bekali.

Upp emot 1 miljon uigurerer, kazaker och kristna han-kineser uppskattas sitta frihetsberövade i Kinas omskolningsläger.

Länge förnekade de kinesiska myndigheterna lägrens existens, men till Reuters sade Xinjiangs guvernör i mars att det finns ”internatskolor” där ”studenternas” personliga frihet respekteras Omar Bekali anser att Kinas huvudmotiv med omskolningslägren är nära sammanflätat med Kinas gigantiska infrastrukturprojekt One Belt One Road, som på svenska ofta går under namnet ”Den nya sidenvägen”.

– Det är egentligen Kinas drömprojekt, som kan leda till att Kina ersätter USA:s ledande roll i världspolitiken. I det här projektet har Östturkestan (namnet på Xinjiang som används av självständighetsanhängare) en väldigt viktig position ur en rad aspekter – ekonomiska, politiska, resursmässiga – och inte minst ur ett geopolitiskt perspektiv.

– Kina vill behålla stabiliteten och bedömer uigurer och andra urbefolkningar som ett hot som kan påverka om det här projektet kan lyckas eller inte. Därför för de en väldigt aggressiv politik. I lägren vill de kortsiktigt förslava oss och långsiktigt vill de helt och hållet rensa ut oss, säger Omar Bekali.

Demonstration i Berlin 10 juli 2009 för uigurernas rättigheter. Sommaren utbröt våldsamma sammanstötningar mellan uigurer och hankineser i Ürümqi, Xinjiangs huvudstad.

Demonstration i Berlin 10 juli 2009 för uigurernas rättigheter. Sommaren utbröt våldsamma sammanstötningar mellan uigurer och hankineser i Ürümqi, Xinjiangs huvudstad. Foto: Claudia Himmelreich, Fact Finders Berlin/Wikimedia

Bekali greps alltså trots att han är kazakisk medborgare.

– Jag tror att Kina ville testa Kazakstans suveränitet och se om Kazakstan vågar skydda sina medborgare om Kina angriper dem. Men tyvärr är det så ekonomiskt beroende av Kina att de inte vågar höja rösten, säger Bekali.

Efter åtta månader i lägret släpptes dock Bekali utan förklaring eller ursäkt efter att hans fru hade slagit larm till medier och kazakiska myndigheter. Idag lever han med fru och barn i Istanbul i Turkiet.

– Jag vågade inte stanna kvar i Kazakstan, hade jag gjort det kanske jag hade blivit dödad på grund av Kinas stora inflytande i landet.

Id Kah-moskén i Kashgar på en bild från år 2005.

Id Kah-moskén i Kashgar på en bild från år 2005. Foto: Colegota/Wikimedia

Ett och ett halvt år har gått sedan Omar Bekali blev frisläppt. Upplevelserna i lägret har dock grävt djupa spår i hans inre som inte låter sig suddas ut av tidens gång.

– Varje gång jag sitter vid matbordet kommer de traumatiska bilderna tillbaka, om hur vi tvingades äta fläskkött och tacka kommunistpartiet för maten. Och varje natt väcks jag av mardrömmar.

Bekali vill också lyfta fram att det inte bara är i omskolningslägren förtrycket pågår:

– De som inte sitter i omskolningslägren befinner sig också i ett slags fängelse – de kan inte använda sitt modersmål eller praktisera sin tro där de vill, de kan inte njuta av sin kultur.

Under 2018 skickades över en miljon kinesiska tjänstemän till Xinjiangprovinsen för att bo tillsammans med muslimska familjer och lära dem att uttrycka patriotism, att använda rikskinesiska och så kallade kinesiska vanor.

Enligt Bekali har tjänstemännen också i många fall krävt sexuellt umgänge med kvinnor vars män sitter i omskolningsläger.

– Dessutom placeras barn till uigurer som hamnat i omskolningsläger i barnhem där de får genomgå assimileringspolitik, säger han.

En Amnestyaktivist i Haag skyddas av polis mot prokinesiska demonstranter som i oktober 2018 samlats för hälsa Li Keqiang, Kinas premiärminister välkommen, under hans besök i Nederländerna.

En Amnestyaktivist i Haag skyddas av polis mot prokinesiska demonstranter som i oktober 2018 samlats för hälsa Li Keqiang, Kinas premiärminister välkommen, under hans besök i Nederländerna. Foto: Pierre Crom/Amnesty International

Omar Bekali har rest runt till länder som bland annat Tyskland, Nederländerna och Tjeckien och berättat om sina upplevelser. Han hoppas att omvärlden kan bidra till en förändring genom att sätta press på Kina.

– Absolut, jag tappar inte hoppet. Om USA godkänner Magnitskij-lagen mot de kinesiska tjänstemän som är ansvariga för förtrycket kanske Kina ändrar sig. Ekonomiska sanktioner kan spela en viktig roll, men tyvärr är många länder tysta på grund av att de är så beroende av kinesiska investeringar.

Eftermiddagen övergår snart i kväll. Omar Bekali ser trött ut, det har varit en lång dag.

– Mitt hopp och min önskan är att bara få leva som andra och vara en vanlig pappa för mina barn. Men de orättvisor och det förtryck som finns i Kina tvingar mig att träda fram och stå upp för rättvisan, säger han.

Vera Häggblom
vera.haggblom@gmail.com

Läs också

Kazakstan - Serikzhan Bilash sitter i husarrest för att ha uppmärksammat människorättsbrott i Kina (Svenska Amnesty 29 april 2019)

Läs mer

“Forgive my children for not fasting” - Ramadan in Xinjiang (Amnesty International 3 maj 2019)

How Mass Surveillance Works in Xinjiang, China (Human Rights Watch 2 maj 2019)

Families of missing Uighurs terrified to search for their loved ones (Amnesty International 31 mars 2019)

China: Blatant disregard of UN human rights experts’ recommendations (Amnesty International 14 mars 2019)

Astana Tries to Silence China Critics (Foreign Policy 11 mars 2019)

China: Joint Statement calling for Xinjiang Resolution at the United Nations Human Rights Council (Amnesty International 4 februari 2019)

“Eradicating Ideological Viruses” China’s Campaign of Repression Against Xinjiang’s Muslims (Human Rights Watch 9 september 2018)

Läs mer från Amnesty Press

Så skolas Kinas muslimer om (27 augusti 2018 – också i nummer 3/2019)

På flykt undan Kina (20 mars 2016 – också i nummer 1/2016)

Ökad spänning i Xinjiang (21 maj 2008 – också i nummer 2/2008)

Alla uigurers moder kämpar för sitt folks rättigheter (14 oktober 2005)

reportage | 2019-05-06
Av: Vera Häggblom