Trots kyligt ryskt klimat – i Murmansk kämpar Maximum för hbtq-rättigheter

I Ryssland har klimatet för hbtq-personer blivit hårdare. Repressiva lagar bakbinder människorättsorganisationer och våldet finns som ett hot. Trots detta kämpar Maximum i Murmansk vidare.

Sergei Alekseenko vägrar ge upp trots det allt svårare klimatet för hbtq-organisationer i Ryssland. Foto: Max Lewander

Det dröjer innan Sergei Alekseenko, ledare för Maximum, möter oss på hotellet där organisationen har sitt kontor. Medan vi väntar står en ung man och stirrar misstänksamt på oss. Det är inte mycket i korridoren som avslöjar att hbtq-organisationen Maximum har sitt högkvarter här. De flesta andra kontoren har synliga logotyper och öppna dörrar. Inte Maximum, dörren här är opersonlig och låst.

Egentligen finns inte Maximum längre. I alla fall inte som en officiell organisation. År 2015 genomförde de en aktion där aktivister släppte regnbågsfärgade ballonger över staden. Syftet var att uppmärksamma hbtq-personers rättigheter och protestera mot repressiva lagar. Efter aktionen, som utfördes den 17 maj – den internationella dagen mot homo-, bi- och transfobi (IDAHOT) – blev organisationen bötfälld under lagen om utländska agenter.

Lagen som infördes år 2012 började på allvar att implementeras under år 2013. Den kräver att organisationer som får utländskt ekonomiskt stöd också måste ange att de styrs av utländska intressen. Till följd av lagen har många organisationer blivit bötfällda och stämplade som utländska agenter. Formuleringen “utländsk agent” är sedan kalla kriget mycket negativt laddad. Lagen har slagit hårt mot landets hbtq-rörelse. Föreningar som arbetar med hbtq-frågor har svårt att få inhemsk finansiering och är i många fall beroende av utländska pengar. Maximum har tagit emot stöd från bland annat svenska Civil Rights Defenders och Amnesty International i Norge.

Barents Pride i Kirkenes. Foto: Lene Christensen/ Amnesty

I september 2018 arrangerades för andra året ”Barents Pride” i norska Kirkenes. Detta norsk-ryska samarrangemang arrangeras av Norska Helsingforskommmittén, FRI – Foreningen for kjønns- og seksualitetsmangfold, Maximum, Amnesty International Norge och Queer World.

På grund av fällningen saknar Maximum numera officiell struktur och betecknar sig som ett initiativ, eller nätverk. Det innebär att de inte längre har någon juridisk status, inte kan få offentliga mötestillstånd och inte har möjlighet att etablera kontakt med myndigheter. Liknande ser det ut för andra organisationer. Förut fanns det en handfull stora hbtq-organisationer som verkade i norra Ryssland men ingen av dessa finns kvar i ursprunglig form. Alla har tvingats att stänga ner och finns idag bara kvar som initiativ.

– Vi kan inte längre tänka på framtiden utan planerar som mest ett år framåt. Vi kan bara hoppas att vårt arbete kan fortsätta utan ökat repressivt myndighetsutövande, säger Sergei Alekseenko.

Sergei Alekseenko beskriver Murmansk som en tyst och lugn stad där alla känner varandra. Foto: Max Lewander

Maximum består i dagsläget av cirka 20 volontärer samt ett fåtal anställda. De verkar såväl regionalt som nationellt och är det enda hbtq-nätverket på Kolahalvön, ett område som till ytan är tre gånger större än Belgien. För en organisation som täcker ett så stort geografiskt område det finns många olika frågor att jobba med. Istället för att rikta in sig på några få kärnfrågor tar Maximum ett helhetsgrepp kring problemen som regionens hbtq-personer möter.

Regionen är glest befolkad och huvudorten Murmansk är med sina cirka 300 000 invånare en förhållandevis liten stad med ryska mått mätt. Sergei Alekseenko beskriver Murmansk som en tyst och lugn stad där alla känner varandra.

– Man är släkt, kollegor eller har studerat tillsammans, säger han.

Här finns andra utmaningar än i större städer som till exempel Moskva och S:t Petersburg.

– Eftersom staden är så liten kan du inte välja vilka som får reda på att du är gay. Berättar du för en liten grupp kommer informationen nå även dem som du inte vill ska veta, säger Sergei.

Enligt honom finns endast två alternativ. Antingen att komma ut i full kraft och låta alla veta vem man är eller att skärma av sig och hålla sin läggning hemlig. Väljer du att komma ut drabbas inte bara du, utan även din familj och vänskapskrets. Familjemedlemmar kan ta avstånd från dig. Föräldrar till barn som kommit ut som gay kan också bli utstötta, konfronterade eller diskriminerade i vardagen, förklarar Sergei Alekseenko. På senare år har hatbrotten ökat samtidigt som förövare ofta går fria.

– När vi anmäler avfärdas det av polisen, ofta säger de att inget olagligt har skett, säger han.

Väl inne i Maximums lokal kan mötesdeltagarna känna sig trygga. En stor kontrast till vad som väntar utanför dörren. Foto: Max Lewander

I takt med detta har utanförskapet blivit allt mer påtagligt enligt honom. Maximum har märkt av en ökning av psykisk ohälsa bland de som söker sig till dem. Många lider av depressioner och självmordstankar.

– Våra volontärer hjälper personer med svåra depressioner att komma i kontakt med professionell hjälp. Dessa personer lever än idag, vilket är ett resultat av att Maximum fortfarande existerar, menar Sergei Alekseenko.

Klimatet påverkar också honom. Han beskriver att han inte längre rör sig till fots i staden. Det är för riskfyllt. Ska han handla, eller gå på möte någonstans tar han sedan några år tillbaka alltid bilen. Liknande eller värre ser det enligt honom ut i resten av Ryssland. På landsbygden är det extra illa menar Sergei Alekseenko:

– I mindre orter och på landsbygden är det mycket svårt och osäkert att leva som homosexuell.

Sergei Alekseenko undviker nu att gå till fots i Murmansk då han känner sig rädd. Foto: Max Lewander

Detta får stöd i en kartläggning av hatbrott utförd av research-nätverket Sexual Lab. Undersökningen visar att riskerna minskar i storstadsregioner. Ändå är Kolahalvön förhållandevis säker. Samma kartläggning visar att antalet rapporterade hatbrott är fler längre söderut.

I delrepubliken Tjetjenien utsätts hbtq-personer för systematisk förföljelse. Internationella medier och människorättsorganisationer larmade våren 2017 om utrensningar i den kaukasiska republiken. Den ryska tidningen Novaja Gazeta avslöjade då att hbtq-personer hade gripits och utsattes för tortyr.

Flera personer rapporterades ha dött efter att ha fängslats. Överlevande liknade fängelset utanför staden Argun vid ett koncentrationsläger. Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov nekade dock till anklagelserna om förföljelser. Till ryska Interfax förtydligade den tjetjenske presidentens presstalesperson Alvi Karimov den tjetjenska regimens hållning i frågan:

“ Det går inte att förfölja och arrestera människor som inte finns i republiken. Om sådana människor fanns i Tjetjenien skulle polis inte behöva oroa sig för dem eftersom deras släktingar skulle ha skickat dem till en plats från vilken de inte kan återvända “.

Att dela och sprida information via sociala medier kan komma att straffa sig med de nya tilläggen i lagen om utländska agenter. På väggen syns Tom of Finland-motiv. Foto: Max Lewander

Trots det stora avståndet mellan Murmansk och Tjetjenien har situationen direkt påverkat Maximum som aktivt arbetar för att hjälpa de som utsätts i Kaukasus.

– Vi har hjälpt fler än 20 personer att lämna Tjetjenien och skapa nya liv i andra delar av Ryssland. Om de hade stannat i Tjetjenien hade de varit döda nu, säger Sergei Alekseenko.

Arbetet är farligt och sker i det dolda. De få aktivister som finns i regionen är hemliga och några detaljer kring arbetet kan han av säkerhetsskäl inte ge. Han berättar att de tjetjenska flyktingarna själva har sökt upp Maximum och bett dem om hjälp. Nordvästra Ryssland är ett starkt fäste för hbtq-aktivism. I områdets större städer, såsom Murmansk, Archangelsk, Petrozavodsk och S:t Petersburg finns förhållandevis stora och aktiva rörelser.

Sergei Alekseenko ser sorgsen ut när han talar om Tjetjenien. Ibland under samtalet skiner en trötthet igenom den annars härdade ytan. Det råder ingen tvekan om att det hårda klimatet och den ständiga kampen tär på honom. Ändå har han aldrig övervägt att ge upp och lämna Ryssland.

– Det är kärleken till hemlandet som får mig att stanna. Jag föddes här och jag älskar mitt land. Jag väljer att bli kvar här för att kunna hjälpa andra i min situation. Jag vill inte låta den politiska makten förstöra möjligheten för hbtq-personer att leva och älska fritt i Ryssland, säger han.

“Vårt liv er ikke förgjeves”. Kopplingarna till norska hbtq-rörelsen syns i kontoret. Maximum stod som medarrangör till ”Barents Pride” som i september 2018 hölls i Kirkenes i Norge. Det var andra året som paraden organiseras. Den lockar många ryska deltagare. Foto: Max Lewander

Det kommer inte att bli lättare för honom att stanna i landet han älskar. Lagen om utländska agenter ska utvidgas. De nya lagarna kommer att gör det möjligt att åtala enskilda individer för samröre med utländska organisationer. Lagarna är främst riktade mot massmedia och journalister, definitionen på vad som kan betraktas som massmedia är dock bred. Parlamentsledamoten Pyotr Tolstoy förtydligar lagen:

– I det moderna samhället kan vem som helst vara massmedia. Du behöver inte vara registrerad som sådan utan det kan räcka med att du delar länkar och information via sociala medier, sade Pyotr Tolstoy till BBC Russia.

Inom hbtq-rörelsen såväl som hos andra delar av civilsamhället finns en oro över att detta kommer resultera i att ledande gestalter såsom Sergei Alekseenko drabbas av munkavle.

Hiram Li
[email protected]

Max Lewander
[email protected]

Fotnot: Efter att intervjun gjordes har nya rapporter kommit om övergrepp i Tjetjenien mot påstått homosexuella personer. Amnesty International rapporterade den 14 januari att två personer hade dödats och att minst 40 personer hade gripits. Amnesty inledde också en kampanj mot den nya vågen av förföljelse.

Läs mer

OSCE Rapporteur’s Report under the Moscow Mechanism on alleged Human Rights Violations and Impunity in the Chechen Republic of the Russian Federation (rapport 21 december 2018 från OSSE om förföljelserna av hbtq-personer 2017)

Protest i Stockholm: Ryska ambassaden öppnade inte (Amnesty Press 4 juni 2017)

Tjetjenska ledare hotar med hämnd – Jelena Milasjina från Novaja Gazeta flyr från Moskva (Amnesty Press 18 april 2017)

Protesterna ökar mot förföljelse av ”homosexuella” i Tjetjenien (Amnesty Press 13 april 2017)