BOKMÄSSAN2018: ”Vi måste komma över transföraktet”

Aleksa Lundberg kom ut som transsexuell redan som 17-åring. För författaren Fredrik Ekelund tog det 59 år att hitta Marisol inom sig. Hösten 2018 kom han ut som transvestit genom den självbiografiska romanen ”Q”. De möttes i ett samtal med Allan Linnér, känd från Radiopsykologen i P1, på lördagen på Bokmässan i Göteborg.

reportage | 2018-09-30
Av: Jennie Aquilonius
Marisol.

Marisol. Foto: Jennie Aquilonius

– Och så försöker jag beskriva rummet som öppnade sig i skidspåret, det har ingen ”tid”, är bara ett rum, ett naket rum utan nåd och mening, en järnbur där sinnessjukdomen lurar för man kan bara skrika när man är i rummet, i buren, det finns ingen horisont, inget att längta till, som om man hölls stilla i ett järngrepp, en fasa ... Tanke nu: att det som hände då skulle ha något att göra med det som händer mig nu.

Allan Linnér läser högt ur Fredrik Ekelunds självbiografiska roman ”Q”. Han sitter omsluten av ett varmt lila sken på scenen i sal J1 på Bokmässan. Stycket i boken är från år 1966 när Fredrik Ekelund var tolv år och befann sig på barnpsyk. Allan Linnér beskriver scenen som ett förebud om vad som komma skall. Hösten 2018 kom både ”Q” och Fredrik Ekelund kom ut. Boken i butik, Fredrik Ekelund som transvestit med sitt kvinnliga jag Marisol.

– Det slog ner som en blixt när jag var 59 år gammal, säger Marisol.

Förebuden gick inte att tolka. På 1980-talet försökte sig Fredrik Ekelund på att vara gay och gick på bögklubbar, men det gav ingenting. Marisol funderar på om hade varit annorlunda om Fredrik Ekelund växt upp i Rio de Janeiro. Där karnevalen låter tusentals män klä sig som kvinnor. I Malmö på 1960-talet fanns det en transvestit: Tage Tosa, som arbetade som hembiträde, kallade sig för Anita och sågs som ortens driftkucku.

– Hade någon sagt ”Är inte du lite som Tage?”, då vet jag inte vad jag hade gjort. I efterhand känner jag en enorm ömhet och beundran för den här personen som vågade.

Det fanns inte ens ett språk för Tage och Anita. Ordet transvestit var lika främmande som cyklande björnar.

Från vänster: Allan Linnér, moderator och känd från Radiopsykologen. Tillsammans med författarna Aleksa Lundberg och Marisol.

Från vänster: Allan Linnér, moderator och känd från Radiopsykologen. Tillsammans med författarna Aleksa Lundberg och Marisol. Foto: Jennie Aquilonius

Det har hänt en del sedan dess. När Aleksa Lundberg kom ut som bög 1998 möttes hon av Europride. Hon kom ut som bög eftersom hon gillade killar och andra människor klassade henne som pojke. Hon fick positiv uppmärksamhet och kallades för ”cutiepie”. Hon var ”ung och fabulous”, lekte med könsuttryck, blev en klassisk party-dragqueen och mimade till Liza Minnelli i jätteperuk:

– Då bara hände allting. Jag var på Pride och fick nya gaykompisar. Jag hade väldigt kul.

Men också 16-åringen saknade ord. Kände inte till ordet transsexuell, att känna sig som ett kön, men tilldelas ett annat av andra. Det var först på Pride året efter som hon träffade några tjusiga tjejer som delade ut flygblad. Det blev ett avgörande möte.

– Jag tänkte ”Vad gör de här snygga donnorna här? De kan ju inte vara lesbiska i alla fall, för de ser inte ut på det viset”, fördomsfull som jag var. De delade ut flygblad för Riksförbundet för transsexuella eller något liknande, och då förstod jag att ”Oj, det går alltså för någon som har en manlig kropp att göra om sig till en kvinna”. Då kände jag att kan de kan jag.

I dag är även Aleksa Lundberg bokaktuell med självbiografin ”Bögtjejen”. Aleksa Lundberg föddes, enligt andra, som kille. Som 17-åring kom hon ut som transsexuell och blev senare den första eleven på scenskolan som hade genomgått en könskorrigering.

Bögtjejen av Aleksa Lundberg .

Bögtjejen av Aleksa Lundberg . Foto: Brombergs förlag

Redan som fyraåring i lekparken kände sig Aleksa Lundberg, som då hette Mattias, som en tjej. När dagmamman ropade att flickorna skulle ställa sig i det ena hörnet och pojkarna i det andra blev hon till ett stort frågetecken och tänkte: ”Var ska jag stå då?”. Hon visste vad som förväntades av henne, men kunde inte göra det eftersom hon ju faktiskt ville vara hos tjejerna. Vad skulle styra? Hur hon såg på sig själv eller hur någon annan gjorde det? Till slut valde hon att gå till tjejgruppen. Då kom dagmamman, tog ett bryskt tag om hennes handled, föste henne till pojkgruppen och sade ”Här ska du stå, förstår du väl”.

– Jag fick panik. Jag kände, hur ska jag orka det här? Ska jag leva upp till den här rollen som jag aldrig har känt att jag tillhör? Men jag försökte aldrig ens. Min strategi blev att ställa mig vid sidan av och skapa mig en bubbla där jag hade mina egna fantasier om att vara prinsessan Aurora och ha fina prinsessklänningar.

För Fredrik Ekelund har det svåraste varit att berätta för familjen, inte minst barnen. Det kostade på. Fredrik Ekelund och hans fru separerade och sålde radhuset. Över en tacomiddag berättade han för barn, bonusbarn och en tillhörande pojkvän. Det var som om de fick elektriska stötar när han nämnde ordet transvestit. Sonens blick riktades liksom inåt. Dottern började gråta.

– Sedan kom de fram och kramade om mig allihop. Jag kände en sådan kärlek från dem. Det var den viktigaste vändpunkten för mig.

Innan dess hade Fredrik Ekelund haft tankar på att ta sitt liv, även om han aldrig var nära att faktiskt göra det. Livet kändes som en återvändsgränd. Han såg ingen utväg.

Vad hindrade dig? undrar Allan Linnér.

– Det fanns en motröst i mig som sade att den som har barn och tar livet av sig är ett svin, svarar Fredrik Ekelund. Jag tror på det, man får inte göra det.

När chocken lagt sig kom frun, som kallas "Alice" i boken, tillbaka.

Fredrik Ekelunds självbiografiska roman ”Q”

Fredrik Ekelunds självbiografiska roman ”Q” Foto: Bonniers

Aleksa Lundberg reagerar starkt mot den skam som Marisol berättar om. Säger att hon känner sig arg, ledsen och besviken. Och samtidigt öm, över att hon och Marisol ändå har vågat vara sig själva, trots skammen och andra människors fördomar och elakheter.

– Du har en väldigt förlåtande inställning, vilket jag tycker är fint och kärleksfullt. Men jag är extremt förbannad! Vi måste göra något åt de här attityderna, som samhälle måste vi komma över transföraktet och hbtq-fobin, säger Aleksa Lundberg .

Jo, funderar Marisol. Hon är mer mjuk och kärleksfull, medan Fredrik, är hårdare och mer krigisk. Hon vill inte hamna i bråk. Har lovat sig själv att inte längre reagera på verbala provokationer utan i stället sträcka på sig och vicka ännu mer på rumpan.

Allan Linnér frågar var de har fått sitt mod ifrån, vilka sidor hos sig själva som de vill tacka för det? Aleksa Lundberg väljer sin konstnärliga själ. Teatern har hjälpt henne genom all smärta. Genom debutboken har hon nu också upptäckt den läkande kraften i skrivandet. Marisol väljer sin författarådra:

– Det är kanske den som har räddat mig. Att jag kan skriva. Nuförtiden kan jag sätta ord även på de minsta nyanserna i mitt inre, det kunde jag inte för länge sedan.

Aleksa Lundberg signerar böcker efter seminariet.

Aleksa Lundberg signerar böcker efter seminariet. Foto: Jennie Aquilonius

Aleksa Lundbergs titel ”Bögtjejen” kommer från en intervju med Malou von Sivers.

– Jag tycker mycket om Malou von Sivers, förklarar Aleksa Lundberg. Men hon ville pressa mig lite, att ”i dag är du kvinna, eller hur?”, att jag skulle komma till ett enhetligt svar om min identitet. Det provocerade mig. Först var jag på väg in i det där, ”jorå, jag mådde jättedåligt, sedan fick jag göra korrigeringen och då började jag må jättebra”. Men jag tror inte på det där själv. Jag andades ut, nästan lite irriterat, och sa ”Nej, men jag är en bögtjej!”.

Hennes huvudbudskap i boken är att vi inte vet så mycket om vad kön egentligen är – och bör vara ödmjuka inför det:

– Inte ens forskningen som försöker komma fram till vad kön är vet det. Någon forskning försöker kolla på kön i hjärnan, det finns någon annan forskning som säger nej, det där stämmer inte, det är så här i stället, och så finns det ytterligare en teori på ett tredje ställe. Ingen vet.

Allan Linnér flikar in att det finns ett maktperspektiv både i att ta sig rätten att definiera eller inte definiera sig själv, och i att definiera andra:

– Den som tar initiativ till att definiera en annan person eller relation får också makt, säger han.

Marisol vänder sig mot hur andra, i rubriker och presentationer om boken ”Q”, trycker hårt på hamnarbetaren och fotbollsspelaren som blev Marisol. Det visar på en okunskap om vad en hamnarbetare och fotbollsspelare är, tycker hon:

– När jag jobbade i hamnen fanns det alla typer av män där. Riktiga machokarlar, men också och de som var känsliga och melankoliska. I efterhand har jag förstått att det även där fanns en och annan transa som jobbade i trosor i industriområdet.

Marisol och Aleksa Lundberg signerar böcker efter seminariet ”Kvinna, man eller både och”.

Marisol och Aleksa Lundberg signerar böcker efter seminariet ”Kvinna, man eller både och”. Foto: Jennie Aquilonius

En person i publiken reser sig och presenterar sig som Måns och, ibland, Alexandra. Kanske kommer Marisol ihåg honom från Båstad? Marisol förklarar att Föreningen för transpersoner ordnar träffar i Båstad två gånger om året, på våren och hösten.

– När transorna kommer till Båstad, det är som när tranorna när kommer till Hornborga, det är ett vårtecken! säger Marisol och får publiken skratta.

Jennie Aquilonius
[email protected]

Fotnot: Samtalet ”Kvinna, man eller både och” arrangerades av Albert Bonniers förlag och Brombergs Bokförlag.

Bakgrund

Transvestit: Någon som använder sig av ett annat könsuttryck än det som förväntas utifrån hens juridiska kön. Det har ingenting att göra med vem du attraheras av sexuellt.

Transsexuell: En person som till exempel föds som kvinna men tilldelas det juridiska könet man. Många vill både ändra juridiskt kön och en del vill förändra kroppen med till exempel hormoner och/eller kirurgi. Det har inte med sexuell läggning att göra.

Jennie Aquilonius

Amnesty Press bevakar Bokmässan

BOKMÄSSAN2018: ”Rasism har alltid handlat om kultur” (1 oktober 2018)

BOKMÄSSAN2018: ”Vi måste kämpa emot, hela tiden” – Fåtöljen väntar på Gui Minhai (30 september 2018)

BOKMÄSSAN2018: Mänskliga rättigheter under attack (29 september 2018)

BOKMÄSSAN2018: Hoten mot det fria ordet i Europa (29 september 2018)

BOKMÄSSAN2018: ”Våldet ökar mot hbtq-personer i Ukraina” (28 september 2018)

BOKMÄSSAN2018: Tystnad som tortyr i Syrien (27 september 2018)

Lyssna också på Lärarrummet i P1 (UR): Ung och trans

Läs mer om transfrågor från Amnesty Press

Mexikanska divor, kärlek på fotbollsplanen och Mr. Gay Syria på årets Cinema Queer (24 september 2018)

Sterilisering fortsatt krav för transpersoner i Finland (16 mars 2018)

El Salvador: Kamp för rätten att vara sig själv – Karla Avelar nominerad till internationellt pris (5 oktober 2017 – även i nummer 3/2018)

Nu ska transpersoner friskförklaras – besked från Socialstyrelsen välkomnas (20 mars 2017)

Hon vägrar ge upp – trots hårdare klimat i Indonesien mot hbtqi-personer (9 mars 2017)

En universell kärlekshistoria under extrema förhållanden (18 februari 2017)

FN:s första hbtq-expert inleder sitt arbete (16 februari 2017)

PRIDE2016: Besvikelse över regeringens utspel i transfrågan (28 juli 2016)

En inställd stämning – krönika av Ulrika Westerlund (nummer 2/2016)

STOCKHOLM PRIDE 2015: Delseger för den norska transrörelsen (3 augusti 2015)

STOCKHOLM PRIDE 2015: KD-ledaren grillades av RFSL, öppnar för skadestånd till tvångssteriliserade (1 augusti 2015)

Irland får ny lag för könstillhörighet – hyllas som föregångsland (29 juli 2015)

STOCKHOLM PRIDE 2015: Maltas nya lag hyllas av transrörelsen (27 juli 2015)

Göteborgs filmfestival: Abort till havs i ”Vessel” och när mamma byter kön i ”52 Tuesdays” (7 februari 2015)

Rätten till sin egen kropp (26 oktober 2014)

PRIDE: När festen är över och det blir homo- och transfobi i vardagen (2 augusti 2014)

ILGA höll världskonferens i Stockholm – 450 deltagare diskuterade kampen för hbt-rättigheter (23 december 2012)

Pride: Paraden i bilder, protester på seminarium om hatbrott, aids i litteraturen,framgångar i Polen, hbt i biståndet och juridikens möjligheter (5 augusti 2012)

Skola för transpersoner öppnar i Argentina (6 maj 2012)

Regnbåge över Malmö: Debatter, parad och konferens om transpersoners rättigheter (6 oktober 2010)

”Jag är ingen diagnos – jag är en människa” (3 augusti 2010)

Heteronormen styr inom svensk vård (28 juli 2010)

Transfrågor diskuteras på Amnestykonferens (1 augusti 2008)

reportage | 2018-09-30
Av: Jennie Aquilonius