EUROPRIDE2018: Negativ utveckling för hbtqi-rättigheter i många länder

Situationen för hbtqi-personer har förvärrats i ett stort antal länder. Aktivister och organisationer fortsätter sitt gedigna arbete för att motverka denna utveckling, men en högre grad av internationell solidaritet behövs. Detta diskuterades under en rad seminarier på Human Rights Conference i Pride House på fredagen.

reportage | 2018-08-05
Av: Marina Henrikson
Deltagare vid konferensen. Från vänster: Jonas Gunnarsson (S); Anna Sundström, Olof Palmes Internationella Center; Sedef Çakmak, Rainbow Rose; Julie Ward, Labour, Storbritannien; Richard van de Burgt, Rainbow Rose Holland.

Deltagare vid konferensen. Från vänster: Jonas Gunnarsson (S); Anna Sundström, Olof Palmes Internationella Center; Sedef Çakmak, Rainbow Rose; Julie Ward, Labour, Storbritannien; Richard van de Burgt, Rainbow Rose Holland. Foto: Marina Henrikson

– Hotet mot hbtqi-rättigheter och hoten riktade mot mänskliga rättigheter mer generellt är oskiljaktiga. Kampen för mänskliga rättigheter är en samlad kamp, säger Sedef Çakmak, ordförande för det europeiska hbtqi-nätverket Rainbow Rose.

Sedef Çakmak säger att kampen i Turkiet och i Europa mer generellt existerar på två plan: På ett plan fortsätter den mer traditionella kampen mot förutfattade meningar när det kommer till hbtqi-personer. På ett annat plan så betyder de politiska utvecklingarna i Turkiet och annorstädes att det nu existerar ett stort hot mot de segrar som redan vunnits, och denna utveckling måste stoppas.

Vidare anser Sedef Çakmak att det i Turkiet finns en dubbelhet när det gäller situationen för människorättsaktivister:

– Vi ser en otäck politisk utveckling i landet, samtidigt som det pågår en enorm kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Men utrymmet för civilsamhället, utrymmet där människorättsaktivisterna kan göra sig hörda, krymper och detta gör att aktivisterna känner sig allt mer desperata och besvikna vilket är ett väldigt stort problem. Den enda lösningen som finns för att motverka denna känsla av besvikelse är solidaritet, däribland internationell solidaritet.

En begränsat Pridefirande kunde genomföras i Istanbul 1 juli 2018 trots förbud från de turkiska myndigheterna. För fem år sedan var Pride i Istanbul ett stort arrangemang vars parad lockade närmare 100 000 deltagare.

En begränsat Pridefirande kunde genomföras i Istanbul 1 juli 2018 trots förbud från de turkiska myndigheterna. För fem år sedan var Pride i Istanbul ett stort arrangemang vars parad lockade närmare 100 000 deltagare. Foto: Jim Ward/Amnesty International

Förutom situationen i Turkiet så diskuterades situationen i länderna på Balkan. Filip Kocevski från Izadi, en stödgrupp för unga hbtqi-personer i Serbien, och Eleonora Bajrami från Center for Equality and Liberty i Kosovo, säger att det finns lagar som skyddar hbtqi-personer. Problemet är att dessa lagar inte används i praktiken:

– Vi har vissa lagar i Serbien som skyddar hbtqi-personers rättigheter, men problemet är att de inte implementeras. Vi hoppas för övrigt att lagförslag som rör könsidentitet och samkönade partnerskap godkänns av parlamentet snart, säger Filip Kocevski.

Under ett seminarium om ”hate speech” (som juridiskt regleras genom lagar om ”hets mot folkgrupp”) och hatbrott i Vitryssland (Belarus) och Ryssland gavs en än dystrare bild. Oleg Rozhkov, journalist och styrelseledamot för människorättsinitiativet ”Journalister för tolerans” gav en beskrivning av läget för hbtqi-personer i Vitryssland:

– Situationen har försämrats. Polisen gör till exempel räder på gayklubbar, under vilka polisen också samlar information om besökarnas sexuella läggning. Förra året så stängdes en gayklubb som ett resultat av dessa räder så nu finns det endast en kvar i Vitryssland.

Oleg Rozhkov säger att eftersom det inte är möjligt att påverka staten gällande den rådande situationen så väljer människorättsförsvararna andra vägar, såsom att påverka media. Man utbildar bland annat journalister i hur de ska skriva artiklar om hbtqi-personer och andra utsatta grupper, man bevakar förekomsten av hets mot folkgrupp i media, håller workshops och framställer informationsmaterial.

Enligt Oleg Rozhkov så har situationen gällande vitrysk medias porträttering av hbtqi-personer ändå förbättrats under de senaste tio åren. Förut skrev medierna knappt om dessa frågor, men nu existerar till och med artiklar där journalister skriver om ämnet från ett människorättsperpektiv.

Kseniya Mikhailova, jurist vid den ryska hbt-gruppen Coming Out i Sankt Petersburg.

Kseniya Mikhailova, jurist vid den ryska hbt-gruppen Coming Out i Sankt Petersburg. Foto: Marina Henrikson

Kseniya Mikhailova, jurist vid den ryska hbt-gruppen Coming Out, säger att hets mot folkgrupp är olagligt i Ryssland, men att det i praktiken inte gäller hbt-personer. När det kommer till hatbrott mot dessa personer så är det ett väldigt stort mörkertal i landet.

– Majoriteten av brotten anmäls eller utreds inte, säger Kseniya Mikhailova. Människor är rädda för att bli förnedrade av, eller utsättas för våld från, polisens sida. Det existerar även en statsstödd homofobi och en anti-propaganda lag som gör att folk aktar sig för att anmäla.

Ryssland röstade år 2013 igenom en kontroversiell lag som innebär ett förbud mot så kallad propaganda för ”icke-traditionella sexuella relationer”, som riktas mot minderåriga. År 2016 antogs en liknande lag i Vitryssland. Här riktas förbudet mot spridandet av information som hävdas diskreditera familjen och äktenskapet som institution.

Cecilia Rosing från Civil Rights Defenders anger att den regressiva lagstiftningen i Ryssland leder till en ökning av en redan existerande homofobi i samhället och att den vitryska lagen utgör en potentiell risk för hbtqi-rörelsen i framtiden.

På lördagen den 4 augusti frihetsberövades runt 30 hbtqi-aktivister i Sankt Petersburg i Ryssland när de deltog i protester som nekats tillstånd av myndigheterna i staden.

Marina Henrikson
ma.henrikson@gmail.com

Programmet för Europride 2018

Läs också

Belarus: New low as authorities slap solo LGBTI protester with fine for ‘mass’ protest (Amnesty International 16 juli 2018)

Chasing rainbows in Istanbul (Amnesty-blogg från Pride i Istanbul 3 juli 2018)

Läs mer från Amnesty Press

Turkiet: ÅRSMÖTE2018: İdil Eser satt 113 dagar i häkte: ”Kampanjer fungerar” (7 maj 2018)

Serbien: Tiderna förändras – premiärministern i Prideparaden i Belgrad (19 oktober 2017)

Kosovo: Det nya Kosovo: Unga journalister vill ha en röst men sex är ett känsligt ämne (14 augusti 2013)

Amnesty Press på Europride 2018

EUROPRIDE2018:Partiledarna ställdes mot väggen av RFSL (4 augusti 2018)

EUROPRIDE2018: En bit kvar till rättvisa på arbetsplatsen (3 augusti 2018)

EUROPRIDE2018: Hetsigt när politiker debatterade asylrätten (3 augusti 2018)

EUROPRIDE2018: Koloniseringen av Sápmi – en fråga för hbtqi-rörelsen? (2 augusti 2018)

EUROPRIDE2018: Nationalismen och hotet mot hbtqi-rörelsen (2 augusti 2018)

EUROPRIDE2018: Barbro Westerholm är inte färdig med politiken (1 augusti 2018)

EUROPRIDE2018: Bangladesh i fokus för Queer Amnesty (31 juli 2018)

reportage | 2018-08-05
Av: Marina Henrikson