ALMEDALEN2017: Mänskliga rättigheter – i fara även i Sverige?

De senaste åren har utrymmet krympt för dem som arbetar med mänskliga rättigheter runt om i världen. De hotas, fängslas, åtalas och utsätts för övergrepp. Men hur ser det ut i Sverige? Den frågan diskuterades på ett seminarium under rubriken ”Är mänskliga rättigheter under attack även i Sverige?” som arrangerades av Amnesty i Almedalen på onsdagen.

reportage | 2017-07-05
Av: Lisa Olsson
Måns Molander och Madelaine Seidlitz.

Måns Molander och Madelaine Seidlitz. Foto: Lisa Olsson

Maja Åberg, sakkunnig policy på Amnesty, modererade samtalet mellan Madelaine Seidlitz, folkrättsjurist på Amnesty, Måns Molander, Sverigechef på Human Rights Watch och Hanna Gerdes, människorättsjurist. Amnesty startade nyligen kampanjen Brave som handlar om att försvara människorättsförsvarare.

– Kampanjen startades eftersom vi ser att utrymmet krymper för det fria ordet globalt och människorättsförsvarare utsätts för olika övergrepp, säger Madelaine Seidlitz.

Måns Molander delar analysen att det är en global trend där trycket mot civilsamhället ökar och makthavare använder olika lagar för att tysta kritiker. Organisationer kan drabbas av begränsning av finansiering där till exempel utländska medel förbjuds. Det handlar också ofta om en ren säkerhetsfråga där aktivister är väldigt utsatta.

– Människorättsorganisationer är dessutom ofta pressade ekonomiskt och har svårt att behålla personal för att de inte kan betala tillräckligt bra lön. Att arbeta med de här frågorna kräver också psykosocialt stöd vilket inte alla organisationer kan erbjuda, säger han.

Efter en global utblick fokuserade panelen mer på Europa där det har varit en negativ trend de senaste åren. Hanna Gerdes lyfte fram digitaliseringen som något som har skapat en helt ny verklighet.

– Positivt är att det skapar mer transparens eftersom man kan twittra en bild på en sekund. Men det används också repressivt som till exempel övervakning, säger hon.

Hanna Gerdes lyfte även fram Polen som ett dåligt exempel där allting går åt fel håll. Sedan partiet Lag och rättvisa, PiS, med en populistisk och nationalkonservativ agenda vann parlamentsvalet år 2015 har till exempel justitieministern fått en enorm makt, regeringen har utsett chefer för olika medier och viss radio och TV har hamnat under direkt statlig kontroll.

KOD, Kommittén för demokratins försvar, i demonstration den 7 maj 2016 mot Lag och rättvisas politik.

KOD, Kommittén för demokratins försvar, i demonstration den 7 maj 2016 mot Lag och rättvisas politik. Foto: Zorro2212/Wikimedia

Det exemplet som annars sticker ut mest är Ungern som bryter många regler vad gäller till exempel flyktingars rättigheter. Asylsökande låses per automatik in. I Ungern har det dessutom kommit en ny lag som säger att organisationer som tar emot utländska medel måste registrera sig själva som ”utländskt finansierade”.

– Ungerska Amnesty kommer dock inte rätta sig efter den nya lagen utan de har gått till domstol tillsammans med andra organisationer för att överpröva den, säger Madelaine Seidlitz.

Hur ser det då ut för människorättsförsvarare i Sverige? Maja Åberg lyfte fram det som många talat om inför Almedalsveckan; att nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen från och med fredag 7 juli för första gången har fått tillåtelse att ha ett tält på plats. Det har lett till att många organisationer valt att inte komma, antingen på grund av att de känner sig otrygga eller för att de vill bojkotta årets Almedalsarrangemang. För paneldeltagarna var det aldrig tal om att inte komma till Visby på grund av detta. Samtidigt har de förståelse för att andra organisationer gör andra val.

– Det är en öppet nazistisk organisation som är kopplad till olika våldsdåd och jag har all respekt för dem som väljer att inte komma hit, säger Måns Molander.

– Jag håller med, det måste vara upp till var och en hur man väljer att göra. Kommer man till exempel från en annan del av världen blir man utsatt på ett annat sätt än vad jag blir. Men här i Sverige kommer hoten i alla fall inte från staten, säger Madelaine Seidlitz.

Maja Åberg och Hanna Gerdes.

Maja Åberg och Hanna Gerdes. Foto: Lisa Olsson

Enligt Hanna Gerdes har det skett en tillbakagång i Sverige och hon pekar särskilt på politiseringen av sådant som egentligen är juridik.

– Det handlar om juridiska skyddssystem för individer, inte om politisk färg. Vi måste värna de här systemen som kom till efter Förintelsen. Så fort man pratar om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter stämplas man som vänsteradvokat. Det är lustigt för mig eftersom jag är öppet liberal, säger hon.

Måns Molander ser också en oroande trend där vissa gruppers rättigheter tummas på. Han lyfte fram muslimska organisationers möjligheter:

– Det är många svepande anklagelser och myndigheter tar bort stöd från muslimska organisationer som i många fall gör ett viktigt jobb.

Madelaine Seidlitz känner en viss oro för den svenska terrorlagstiftningen. I Frankrike, som drabbats av flera terrordåd, införs nya undantagslagar hela tiden.

– Med undantagslagar upphör konstitutionen och man kan då inte agera och följa rättsstatens principer. Även om terrorism ska bekämpas finns det inga undantag gällande mänskliga rättigheter.

De har alla tre upplevt hat och hot främst på internet. Vissa frågor verkar vara särskilt provocerande som till exempel kvinnors rättigheter, asylfrågor och hbtq-frågor.

– Människor säger saker de aldrig skulle säga face to face. Något som har blivit vanligare och som jag tycker är särskilt problematiskt är att svaga grupper ställs mot varandra. Vissa är rena internettroll med fejkprofiler, medan andra faktiskt vill ha en saklig diskussion även om vi inte håller med varandra, säger Hanna Gerdes.

Hur ser då vägen framåt ut för att bryta den oroande trenden där människorättsförsvarare blir utsatta?

– Det finns ingen quick fix. Vi måste fortsätta att prata om människors lika värde och att det inte går att ställa grupper mot varandra, säger Madelaine Seidlitz.

Måns Molander vill se en ny folkrörelsekampanj liknande ”Rör inte min kompis” med budskapet ”dina rättigheter är mina rättigheter” för att bryta barriärer mellan grupper.

Hanna Gerdes lyfter fram det egna ansvaret.

– Säg ifrån aktivt på internet och på privata middagar om du hör någon yttra något rasistiskt. Förflyttningarna sker snabbt. Sedan måste vi ta tillbaka frågan om mänskliga rättigheter till juridiken och inte låta den politiseras, säger hon.

Lisa Olsson
[email protected]

Läs också

Skapa inte en stygg stat, Löfven! (Per Wirtén i Expressen kultur 2 juli 2017)

Läs mer från Amnesty Press

ÅRSMÖTE2017: ”Allt går åt fel håll i Kambodja” (8 maj 2017)

Amnesty International i Almedalen
Läs mer här

Amnesty Press på Almedalen2017

ALMEDALEN2017: ”Tiggeriförbud kan vara en inskränkning av yttrandefriheten” (9 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”Styr migrationen med hopp – inte murar” (8 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”Det är skitläskigt, men jag gör det ändå” – kärlek var motbudskapet när nazisterna kom till Visby (7 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Mens hindrar flickor från att gå i skolan och är en facklig fråga (7 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Rättssäkerhet och asylärenden – många frågetecken (6 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”IS fall kan förstärka de etniska motsättningarna” (6 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”Det finns ingen plan” (4 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Risk för fortsatt vapenexport till diktaturer trots nytt förslag (4 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Mänskliga rättigheter på export – går det ihop med företagens affärer? (4 juli 2017)

reportage | 2017-07-05
Av: Lisa Olsson