”Det kommer att bli ett demokratiskt Swaziland under min levnadstid”

Swaziland i södra Afrika styrs enväldigt av kungen. Oppositionspartier, demokratirörelser och fackföreningar utsätts för hård förföljelse. Ledande oppositionella tvingas fly till Sydafrika. I en artikelserie i två delar berättar Amnesty Press om situationen i Swaziland.

reportage | 2015-07-08
Av: Sofie Grundin
Swazilands viktigaste exportvaror är socker och textilier. Landets viktigaste handelspartner är framförallt Sydafrika, men även EU. Sanktioner mot Swaziland skulle därför, argumenterar många inom demokratirörelsen, skada landets ekonomi och tvinga till dialog.

Swazilands viktigaste exportvaror är socker och textilier. Landets viktigaste handelspartner är framförallt Sydafrika, men även EU. Sanktioner mot Swaziland skulle därför, argumenterar många inom demokratirörelsen, skada landets ekonomi och tvinga till dialog. Foto: Sofie Grundin

Swaziland är Afrikas sista absoluta monarki. Makten i landet är koncentrerad till en persons händer och kung Mswati III, styr landet nästintill oinskränkt. Polisvåldet rapporteras vara utbrett, pressfriheten är inskränkt och demokratiaktivister förföljs. Amnesty International fördömde den 29 mars 2015 förtrycket av grundläggande mänskliga rättigheter i Swaziland och krävde att de samvetsfångar som sitter fängslade ovillkorligt och omedelbart ska friges. Demokratirörelsen kräver folkstyre och jämställdhet, i ett samhälle som beskrivs som diktatoriskt.

Bongani Masuku vill kalla Swaziland för vad det är, en förtryckande diktatur. Bongani Masuku lever i exil i Sydafrika. Han tvingades lämna Swaziland då hans politiska aktivitet för demokrati blev för farligt.

– Jag tillhörde den underjordiska politiska rörelsen och var ordförande för Swazilands Ungdomskongress Swayoco, och aktiv i PUDEMO, folkets enade demokratiska rörelse, berättar Bongani Masuku. Intensifieringen av den politiska förföljelsen var så illa att jag, tillsammans med andra, var tvungen att lämna Swaziland.

Bongani Masuku var en nyckelperson inom den demokratiska rörelsen i Swaziland. Han förklarar att hans situation inte är unik då flertalet demokratiförespråkare har tvingats lämna Swaziland då de varit rädda att bli gripna på grund av deras vilja att skapa ett demokratiskt land.

 Bongani Masuku var en nyckelperson inom den demokratiska rörelsen i Swaziland.

Bongani Masuku var en nyckelperson inom den demokratiska rörelsen i Swaziland. Foto: Sofie Grundin

Idag arbetar Bongani Masuku för det sydafrikanska facket Cosatu som internationell sekreterare där han verkar för att stödja den demokratiska rörelsen i Swaziland.
– Cosatu samt en politisk allians i Sydafrika och den demokratiska rörelsen i Swaziland, framförallt PUDEMO, arbetar tillsammans för demokrati bortom arbetsplatsen, berättar Bongani Masuku.

Oppositionspolitik har varit illegalt i Swaziland sedan 1973 då den förre regenten, kung Sobhuza II, avskaffade landets konstitution genom ett dekret och förbjöd politiska partier. Sobhuza II avled år 1982 efter att ha styrt Swaziland i 61 år. Landet blev år 1968 självständigt från brittiskt styre.

Den nuvarande kungen, Mswati III, utser själv sin regering och är överordnad den lagstiftande, dömande och verkställande makten som i realiteten inte är separerade. Manqoba Nxumalo, före detta swaziländsk journalist förklarar att det är detta som folket, facket och den demokratiska rörelsen i Swaziland vill ändra på. Han säger att problemet egentligen är väldigt enkelt:
– Det enda vi vill är att få välja vår egen regering. Vi begär inte ens att kungen skall avsättas, bara att hans makt ska begränsas och att makten ska utgå från folket i Swaziland.

I februari 2006 antogs en ny konstitution i Swaziland som i teorin ger sken av ett mer jämställt samhälle med ett bättre fokus på mänskliga rättigheter. Oppositionsrörelser som PUDEMO, Swayoco och Swazilands Solidaritetsrörelse klassificeras dock fortfarande som terroristorganisationer. Anledningen är, enligt Bongani Masuku, att en ny terroristlag antogs år 2008. Suppression of Terrorism Act kriminaliserar politisk aktivitet då den sägs uppmana till terrorism.
– Det spelar inte roll att den nya konstitutionen är mer liberal, för den nya terroristlagen bannlyser politiska partier som PUDEMO, Swayoco och Swazilands Solidaritetsrörelse, säger Bongani Masuku.

Manqoba Nxumalo anser att terroristlagen är en reinkarnation av dekretet 1973:

– Den nya terroristlagen antogs för att röka ut den demokratiska rörelsen såsom PUDEMO och Swayoco så att det inte ska finnas någon som utmanar makten. Lagen gör det till ett brott att finansiera dessa rörelser, bära deras emblem eller att associeras med dem då det anses som uppvigling till terrorism.

År 2003 intervjuade Amnesty Press Mario Masuku, partiledare för PUDEMO, om de problem som demokratirörelsen möter i Swaziland.

Idag sitter han sedan 1 maj 2014 fängslad tillsammans med studentaktivisten Maxwell Dlamini och med åtal under terroristlagen för att ha skanderat en slogan ”Viva PUDEMO, viva!”, enligt sonen Mzwandile Masuku.

Mzwandile Masuku uppger även att fadern nekas den vård han behöver då han är diabetiker, något som Bongani Masuku styrker:
– Politiska partier är fortfarande bannlysta i Swaziland. Mario Masuku arresterades efter att den nya konstitutionen trätt i kraft och vägras idag den läkarvård han behöver och ansökan om borgen avslås.

Då oppositionspolitik ledd av PUDEMO och Swayoco betraktas som terrorism så har den fackliga rörelsen blivit en viktig aktör i kampen om demokrati och mänskliga rättigheter i Swaziland. Cosatu arbetar med fackförening till fackförening, för att kapacitetsutveckla den demokratiska rörelsen i landet. Åtagandena riktar sig till att stödja den bredare demokratiska rörelsen, framförallt PUDEMO, och att bryta den mediala tystanden om situationen i Swaziland på ett internationellt plan.

– Det sitter politiska fångar i fängelserna I Swaziland men världen är tyst, säger Bongani Masuku.

Manqoba Nxumalo arbetade som journalist i Swaziland.

Manqoba Nxumalo arbetade som journalist i Swaziland. Foto: Sofie Grundin

I Swaziland finns det ingen helt oberoende dagstidning då pressfriheten inskränks och den demokratiska rörelsen förföljs. Maconda Nxumalo arbetade för The Times Swaziland och The Observer innan han fick sparken för att han ansågs som för politiskt medveten. Han förklarar:
– Jag fick så mycket information som jag inte kunde publicera, så jag började att läcka information till större utländska tidningar. Ingen bryr sig om Swaziland, vi måste visa vad som sker och att vi vill ha förändring, då kanske världen kommer att se oss och hjälpa oss.

Den swaziländska ekonomin är svag. Arbetslösheten uppgår till 40 procent och mer än en fjärdedel av befolkningen är beroende av utländsk livsmedelshjälp för sin överlevnad. Kung Mswati III däremot sägs leva i lyx, alltmedan två tredjedelar av landets en miljon invånare lever på mindre än åtta kronor om dagen.

– Situationen i Swaziland är sämre än på länge, den sociala situationen kommer at kollapsa. Det finns inte längre något utrymme för den demokratiska rörelsen, fast samtidigt gör det saken bättre, för nu tvingas vårt folk att inse hur illa det faktiskt är, säger Manqoba Nxumalo.

Demokratirörelsen växer sig starkare i Swaziland samtidigt som greppet hårdnar. Men ännu är många rädda för att förknippas med demokratiaktivister.

Demokratirörelsen växer sig starkare i Swaziland samtidigt som greppet hårdnar. Men ännu är många rädda för att förknippas med demokratiaktivister. Foto: Sofie Grundin

Mswati III lever liksom sin far enligt polygamisk sed och kan varje år ta sig en ny hustru i vass-dansen. Det är en tradition där tusentals oskulder dansar barbröstade inför kungen som kan välja en av dem till sin nya fru. Kungen förväntas gifta sig med en kvinna från varje klan för att på så vis befästa en relation med varje del av Swaziland.

År 2013 hade Mswati III 15 fruar och hans far, kung Sobhuza II, lär ha haft omkring 70 fruar och 210 barn under sina 61 regeringsår. Kultur och tradition är viktigt i samhället och det är två faktorer som håller konungen kvar vid tronen. Trots hans leverne är det få som faktiskt kräver hans avgång.

Swaziländarna är generellt sett stolta över att ha en kungafamilj, men vill att kungahusets makt och resurser skall begränsas. säger:
– Kungen har statens resurser, militär och säkerhet på sin sida vilket gör att han kan vidhålla sin makt, säger Bongani Masuku. Men det är även en vidsträckt ignorans som behåller den kungliga familjen i dess position.

Även ordet kultur kan utnyttjas påpekar Bongani Masuku:
– Det råder förvirring kring var man drar gränsen mellan kultur och övergrepp, kungen kan göra vad han vill och kalla det för kultur.

Manqoba Nxumalo tycker att swaziländarna kan göra mer på gräsrotsnivå för att stötta den demokratiska rörelsen:
– Många skyller på rädsla av förföljelse för att slippa engagera sig, men de förstår inte att demokratisk aktivitet kan utföras på alla samhällsnivåer. Man behöver inte bli en aktivist och hamna i fängelse, men man kan välja att se vad som händer och ta ställning på ett personligt plan.

Svenska utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter från 2007 beskrev att Swaziland då stod på randen till en humanitär katastrof där hälften av befolkningen beräknas utplånas till år 2020. En av anledningarna är den hiv-prevalensen som är världens högsta.

Det finns dock en tro på ett demokratiskt Swaziland enligt Bongani Masuku:
– Det kommer att bli ett demokratiskt Swaziland, om inte alltför länge.

Ingen bryr sig om Swaziland, vi måste visa vad som sker och att vi vill ha förändring, säger Maconda Nxumalo.

Ingen bryr sig om Swaziland, vi måste visa vad som sker och att vi vill ha förändring, säger Maconda Nxumalo. Foto: Sofie Grundin

Manqoba Nxumalo har samma uppfattning:
– Det kommer att bli ett demokratiskt Swaziland under min levnadstid. Gud förbjuder att det blir en våldsam övergång, det enda vi vill är att göra detta med fredliga medel och dialog, men kungen vägrar lyssna på vad folket vill ha.

Det Swaziland behöver enligt Bongani Masuku är sanktioner av både FN och regeringar, men även att organisationer, kyrkan och privatpersoner engagerar sig i frågan. Det sista han säger till Amnesty Press är:
– Situationen som swaziländarna genomgår just nu är bortom all värdighet. Människor måste hjälpa till, inte bara regeringar och FN, utan även civilsamhället, precis som det gjordes under apartheid i Sydafrika.

Sofie Grundin
satine.sofie.grundin@gmail.com

Bakgrund/ Bongani Masuku i blåsväder år 2009 om hets mot folkgrupp

Bongani Masuku blev år 2009 anmäld efter att ha gjort ett uttalande som kom att anses som hets mot folkgrupp. Uttalandet var starkt kritiskt mot Israel och judar i Sydafrika som sympatiserar med Israel. Den judiska styrelsen i Sydafrika (SAJBD) anmälde därför Bongani Masuku för hets mot folkgrupp. Den sydafrikanska mänskliga rättighetskommissionen fastslog senare att hans uttalande inte kunde täckas av yttrandefriheten i den sydafrikanska konstitutionen utan kunde istället förstås som hets mot folkgrupp. Bongani Masuku säger om detta till Amnesty Press:
– Det blev aldrig något domslut utan en kommentar. Det var ingen juridisk domstol som kom med kommentaren, då hets mot folkgrupp ännu inte är ett kriminaliserat brott i Sydafrika.

Den sydafrikanska konstitutionen artikel 16 (2) säger att yttrandefrihet inte sträcker sig till (a) krigspropaganda, (b) uppvigling till överhängande våld, eller (c) förespråkande av hat som grundar sig på ras, etnicitet, kön eller religion och som utgör hets till att skada. I Sydafrika finns ingen definition av hets mot folkgrupp. Dess innebörd är istället hämtat från ett flertal juridiska texter såsom den sydafrikanska konstitutionen, Jämställdhetslagen från 2000 och internationell praxis.
Sofie Grundin

Läs också

Kungadiktaturen hotar med våld mot fackets Första maj-manifestation i Swaziland (Amnesty Press 1 maj 2015)

reportage | 2015-07-08
Av: Sofie Grundin