Jordanien: Kungaregimen slår ned på opposition och salafisterna får ökat stöd

Jordanien är inte längre en ö av stabilitet i ett stormigt Mellanöstern. I det hashemitiska kungariket slås fredliga regimkritiker ned. En journalist som flytt till Sverige och unga demokratiaktivister vittnar om ett skärpt läge.

reportage | 2014-11-20
Av: Bitte Hammargren
 Mehdi Saafin var en av dem som greps under den arabiska våren.

Mehdi Saafin var en av dem som greps under den arabiska våren. Foto: Martin Edström

I en lägenhet i centrala Amman träffar vi Mehdi Saafin, en av flera hundra jordanier som greps och hotades med långa fängelsestraff när den arabiska våren bröt ut 2011.
Mehdi Saafin slapp ut efter en hungerstrejk och tre månader i fängelse.
Åklagarna i en militärdomstol hade ursprungligen velat döma honom för omstörtande verksamhet, anklagelser som han nekade till och som hade kunnat kosta honom 20 år i fängelse. I stället ändrades anklagelsen till förtal av kung Abdullah II.

I dagens Jordanien riktas ofta ljuset mot salafister, som har demonstrerat i eftersatta städer som Ma’an och Zarqa, eller mot Muslimska brödraskapet (som går under namnet Islamiska aktionsfronten i Jordanien), vilka är väl förankrade i kungadömet sedan gammalt.

Men Mehdi Saafin och hans vänner har sina sympatier hos en jordansk vänster. Det är något av europeiskt 1970-tal i den lägenhet där vi ses. Han rullar sina cigaretter själv. Bland boktravarna hittar vi en titel av Karl Marx på arabiska. En Guy Fawkes-mask hänger på en spik – numera en känd protestsymbol världen över.

– När den arabiska våren bröt ut 2011 hade det redan varit politiska och sociala protester här. Det började med strejker. Men sedan började fredliga demonstranter kräva politiska reformer, säger Mehdi Saafin.

Mehdi Saafin (till höger), i sin lägenhet med sina bröder.

Mehdi Saafin (till höger), i sin lägenhet med sina bröder. Foto: Martin Edström

Kraven gick ut på reformer och att Jordanien skulle göras om till en konstitutionell monarki.

Kung Abdullah II:s svar på den arabiska våren var att byta ut regeringar på löpande band. Det är kungen, inte parlamentet, som utser premiärminister. Ingen kritiserar ostraffat kungen offentligt i vare sig tidningar, bloggar eller på YouTube.

De som betraktar kungen som toppen av korruptionens isberg säger inte detta högt inför en bandspelare. Det kan kosta dem deras frihet.

En majoritet av jordanierna har palestinsk bakgrund. Efter att staten Israel hade utropats 1948 och FN:s delningsplan för det brittiska mandatet Palestina hade havererat i och med kriget mellan Israel och arabstaterna hamnade Västbanken under jordanskt styre fram till 1967. I sexdagarskriget i juni 1967 erövrade Israel Västbanken som fortfarande är ockuperat. Östra Jerusalem har annekterats, vilket inte har erkänts av omvärlden. År 1988 meddelade Jordanien officiellt att landet inte längre gör anspråk på Västbanken som istället ska bli en del i en framtida palestinsk stat. Undantaget är Haram al-Sharif, islams tredje heligaste plats, som förvaltas av Jordanien, enligt fredsavtalet mellan Israel och Jordanien från år 1994.

Östbanksjordanier, det vill säga de som har sina rötter på Jordanflodens östra strand, gynnas vid tillsättningarna i landets stora säkerhetsapparat. Men många hävdar att de gamla beduinstammarna, östbankarna, har blivit alltmer kritiskt inställda till korruptionen och nepotismen under kung Abdullah II. Hans far, kung Hussein, rönte större respekt bland östbanksjordanierna. Att vara för systemet i stort behöver inte vara synonymt med att vara för kung Abdullah som landets regent.

Alaa Fazzaa är en kungakritisk journalist och östbanksjordanier, som har suttit i fängelse. Efter sin frigivning flydde till Sverige, där han beviljats asyl.

– Det finns jordanier som har fått politisk asyl i Sverige före mig men de flesta går inte ut offentligt med det, säger Alaa Fazzaa.

I Jordanien drev han en nättidning, khabarjo.net. Den publicerade dokument som sades påvisa korruption i kungahusets topp.
– Jag publicerade också information om demonstrationer, vilket irriterade de styrande. Washington Post har använt sig av videoklipp som jag har lagt ut och jag citerades i New York Times.
I dag lever Alaa Fazzaa i Sandviken, där han pluggar svenska, samtidigt som han hjälper till med att redigera en annan jordansk nättidning från sin exiltillvaro.

Alaa Fazzaa är kungakritisk journalist och har fått asyl i Sverige. Nu bor han i Sandviken.

Alaa Fazzaa är kungakritisk journalist och har fått asyl i Sverige. Nu bor han i Sandviken. Foto: Martin Edström

– Anklagelserna mot mig gick ut på att jag skulle ha förtalat högt uppsatta, underförstått kungen och för att jag skulle ha velat omstörta regimen. Jag hade kunnat få 20 års fängelse eller kanske till och med dödsstraff för det, hävdar Alaa Fazzaa. Mitt fall är känt men det finns hundratals andra som inte får samma publicitet.

Han beskriver ett Jordanien där det råder djupa motsättningar på flera olika plan, både sociala, politiska och mellan klaner eller stammar.
– Det förekommer att rivaliserande klaner hamnar i eldstrid mot varandra i städer som Ma’an. Men när polisen kommer för att ingripa börjar de alla skjuta mot polisen, säger han.

Enligt Alaa Fazzaa flödar Jordanien av vapen, sedan upproret i Syrien bröt ut.
– När det har smugglats vapen från Saudiarabien och Irak till Syrien, har smugglarna sålt en del av vapnen i Jordanien.

Enligt en studie från en tankesmedja vid det statliga University of Jordan tros cirka sju procent av befolkningen stödja salafist-jihadisterna i Islamiska staten, IS (även kallad Isis eller Daesh på arabiska). Men Alaa Fazzaa tror att det verkliga antalet är större. Inte så att alla salafist-sympatisörer på djupet är ideologiska vänner till extremisterna i IS eller deras rivaler i Nusrafronten.
– Men när fredliga demonstranter slås ned och misshandlas, kan de genomgå en personlighetsförvandling och bli mer mottagliga för salafisterna, säger Alaa Fazzaa.

 Alaa Fazzaa anser att regimen i Jordanien bedriver ett dubbelspel kring IS, Islamiska staten.

Alaa Fazzaa anser att regimen i Jordanien bedriver ett dubbelspel kring IS, Islamiska staten. Foto: Martin Edström

Jordanien deltar nu på USA:s sida i flyganfallen mot IS i norra Syrien, samtidigt som många IS-sympatisörer grips inom kungariket. Men enligt Alaa Fazzaa bedriver de styrande i Jordanien ett dubbelspel.
– En salafistledare, Maqdisi, greps nyligen men propagandan för IS fortsätter att bedrivas från många moskéer i Irbid, Zarqa, Ma’an och Amman. Många frivilliga jihadister går också över gränsen för att slåss i Syrien.

Han ger exempel på hur fredliga jordanska demokratiaktivister nyligen har gripits.
– Men en av landets farligaste och hårdaste salafistledare, Omar Zidan, kunde nyligen lämna Jordanien och ansluta sig till IS.
Som ett exempel på regimens föregivna mellanhavanden med salafisterna nämner han Abu Sayyaf, en känd affärsman vars egentliga namn är Mohammad Shalabi. Denne affärsmän leder en jordansk salafiströrelse.

– Trots det fick han nyligen ett kontrakt från ett av de största bolagen i Jordanien, ett gruvbolag, verksamt med utvinning av fosfat, som staten äger 51 procent av.

Abu Sayyaf brukar tillkännage namnen på de jordanska ”martyrerna” i Syrien, det vill säga de som har dött i strid för IS eller al-Qaidas syriska gren, Nusrafronten.
– Abu Sayyaf fick ett kontrakt av gruvbolaget för att tillverka sprängmedel, säger Alaa Fazzaa och skrattar åt ironin i sammanhanget.
– Salafisterna har också infiltrerat säkerhetstjänsten, hävdar han.

Själv skulle han stödja den jordanska armén, om salafisterna försökte ta över statsapparaten.
– Men jag önskar att Jordanien får verkliga reformer, riktig demokrati, inte ett parlament som bygger på stamlojaliteter. Jag vill se en regering som står folket nära. Någon som kan förena människor. Som det nu är kan Jordanien som stat stå eller falla.

Bitte Hammargren
bitte.hammargren@gmail.com
Journalist och författare

Fakta /Jordanien

I internationella sammanhang räknas Jordanien som ett land med medelinkomster. Men gapet mellan fattiga och rika är stort. Bistånd och remitteringar från medborgare som arbetar i Gulfstaterna, USA och Egypten svarar för en stor del av statsinkomsten. En majoritet, drygt 60 procent, tros ha palestinsk härkomst. Men någon officiell statistisk förekommer inte, eftersom det skulle få politiska följder och öka palestiniernas krav på politisk representation i parlamentet och säkerhetsapparaten.

Jordaniens huvudstad Amman.

Jordaniens huvudstad Amman. Foto: Martin Edström

Östbanksjordanierna, som har sitt ursprung på Jordanflodens östra sida, har ofta beduinbakgrund och det är bland dem som armén och säkerhetstjänsten har sin ryggrad.

I Jordanien arbetar cirka en miljon migrantarbetare från Egypten, Sudan och asiatiska länder. Därtill kommer cirka 1,2 miljoner syriska flyktingar, varav hälften är registrerade av UNHCR. Efter USA:s invasion av Irak 2003 flydde många irakier från den gamla Saddamregimen till Jordanien. Idag kommer en ny flyktvåg från Irak, människor som antingen flyr undan salafist-jihadisterna i Islamiska staten, som tog makten över Mosul den 10 juni, eller undan shiitiska miliser i Bagdad. Irakiska flyktingar måste ha visum för att komma in i Jordanien. 
 Jordaniens arbetslöshet är officiellt på 14 procent, men den verkliga siffran är sannolikt högre. Kvinnor har låg förvärvsfrekvens. Bland minoriteterna märks kristna, shiamuslimer och tjerkesser, en etnisk minoritet med ursprung i norra Kaukasus.

Bitte Hammargren

Läs också
”När landets säkerhet står på spel tänker ingen på mänskliga rättigheter” - Jordanien går till val men oppositionen bojkottar (Amnesty Press 22 januari 2013)

reportage | 2014-11-20
Av: Bitte Hammargren