ALMEDALEN: Flyktingströmmar och nya kartor – Syrienkriget och konsekvenser för regionen

Under årets Almedalsvecka diskuteras Syrien flitigt ur många olika perspektiv. En bredare geopolitisk översikt gavs på Säkerhetspolitiskt torg under ett samtal lett av journalisten Marika Griehsel. Från vilket håll problemet Syrien än angrips tycks diskussionen alltid återkomma till en sak – flyktingarna och det mänskliga lidandet.

reportage | 2014-07-04
Av: Andrea Pettersson
Panelen med Ann Dismorr chef för UNRWA i Libanon, Samir Abu Eid reporter SVT, Malena Rembe, regional representant MENA, Svenska Röda Korset, Mikael Eriksson, forskare FOI.

Panelen med Ann Dismorr chef för UNRWA i Libanon, Samir Abu Eid reporter SVT, Malena Rembe, regional representant MENA, Svenska Röda Korset, Mikael Eriksson, forskare FOI. Foto: Andrea Pettersson

Kriget i Syrien går in på sitt fjärde år och har resulterat i flyktingströmmar till Turkiet, Jordanien, Irak, Egypten och inte minst Libanon. Med en befolkningsstorlek på fyra miljoner har Libanon tagit emot över en miljon syriska flyktingar, detta på en yta i storlek med Smålands. Libanon är ett land med en historia av ett långvarigt inbördeskrig mellan 1975 och 1991 och som för mindre än ett decennium sedan själva var i konflikt med Israel. Att en miljon nya innevånare påverkar stabiliteten i landet är inte svårt att tänka sig.

Att säkerhetsläget i och med ökade spänningar i regionen är svårbedömt är alla överens om men Mikael Eriksson, forskare på Totalförsvarets Forskningsinstitut ,FOI, ser en ljusglimt i mörkret. De konstruktiva krafter som bistår med information vid sidan av den som ges av media:
– Många unga personer arbetar på fält med risk för liv och lem för att dokumentera skeenden och sprida informationen vidare. De här personerna har ett stort intresse och vill lyfta upp dokumentation och fakta enligt en ”name and shame”-princip, där man skriver stater på näsan till exempel om vem som förser vem med vapen.

En av dessa organisationer är Palestinian League for Human Rights -Syria, som genom ett nätverk av volontärer övervakar och dokumenterar situationen för palestinska flyktingar i och utanför Syrien. Redan i maj släppte organisationen en rapport där man uppmärksammade att palestinier från Syrien förbjöds inresa till Libanon och att palestinska syrier deporterades tillbaka till inbördeskriget eller blev fast vid gränsen. Detta bekräftas av Amnestys rapport Denied Refuge, Palestinians from Syria Seeking Safety in Lebanon som släpptes i veckan.

Ann Dismorr, chef för UNRWA i Libanon.

Ann Dismorr, chef för UNRWA i Libanon. Foto: Andrea Pettersson

Ann Dismorr, chef för UNRWA, FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, i Libanon, är på plats i Almedalen och belyser de syriska palestiniernas situation. En del av dem blir flyktingar för andra gången i sitt liv. Angående den för palestinier stängda gränsen berättar hon att UNRWA för en nära dialog med det libanesiska inrikesministeriet, framför allt vill man att familjer som splittrats ska få återförenas. Ann Dismorr berättar att man arbetar i uppförsbacke. Det politiska klimatet blir tufft när det kommer mer och mer flyktingar och hon betonar vikten av samarbete i de här frågorna.

Salim Salamah, talesperson för Palestinian League for Human Rights säger på telefon från Malmö till Amnesty Press att han tycker att UNRWAs arbete är bra men inte tillräckligt. Han uppmanar UNRWA att vidta fler åtgärder både i Syrien och Libanon och han befarar att hundratals kan dö inom de närmaste månaderna om gränsen inte öppnas igen.

Efter fyra år av revolution och inbördeskrig i Syrien minskar också omvärldens intresse för vad som händer i regionen Moderatorn Marika Griehsel erkänner att hon ibland inte orkar följa med i rapporteringen från Syrien, det är helt enkelt för hemskt. Något som den för de flesta TV-tittarna bekante Mellanösternkorrespondenten Samir Abu Eid från SVT håller med om:
– Folk tröttnar på kriget, det är svårt för medier att bevaka och det påverkar viljan att hjälpa.

Samir Abu Eid, Mellanösternkorrespondent för SVT.

Samir Abu Eid, Mellanösternkorrespondent för SVT. Foto: Andrea Pettersson

Intresset sjunker i motsats till behovet av basala förnödenheter som ökar i stadig takt. Syriska Röda Halvmånen delar just nu ut cirka fyra miljoner matpaket i månaden. Ann Dismorr bekräftar svårigheterna, FN-insatserna i regionen har nyligen lanserat den största appellen någonsin för att finansiera sitt arbete, varav bara 16 procent hittills har finansierats.
Behoven är enorma och det är svårt att få tillräckligt med pengar för att ens täcka ens det mest elementära. Trots detta upplever många hjälporganisationer nu en så kallad ”donors fatigue”, att bidragen och donationerna sinar. Det finns andra konflikter i världen och resurserna till de syriska flyktingarna minskar.

– Vi ser ju nu redan hur bidragen till flyktingar från Syrien börjar minska, det blir en jätteutmaning för oss, säger Ann Dismorr.

Kriget i Syrien är en av vår tids största humanitära katastrofer. Finns det en risk för att grunden till konflikten, ett folks uppror mot sin diktator glöms bort i tider av hjälpsändningar och geopolitiska analyser? Samir Abu Eid berättar hur han tänker kring sin egen rapportering:

– Jag är ju nyhetsreporter och då handlar det ju om här och nu men visst man kan tappa bort det perspektivet lite grann. Som journalist är jag är på plats i Syrien, på marken. Jag berättar om människor, brott mot mänskliga rättigheter, övergrepp, kriget och hur de civila drabbas. Men när det gäller Syrien tror jag ganska många känner till hur det började, och som journalist får man förutsätta det lite grann.

Vad det gäller stabiliteten i regionen med tanke på extremistgruppen ISIS, Islamiska staten i Irak och Levanten (som nu har döpts om till Islamiska Staten) frammarsch i Irak menar Mikael Eriksson, forskare på FOI att MENA-regionen är ett internationellt spelrum för många aktörer, det handlar om människor, naturresurser, idéer, normer och värderingar. För att försöka förstå sig på Syrien måste man förstå hela regionen och dynamiken i området, säger han. Något som gör det extremt komplext.

Gränserna som upprättades av Storbritannien och Frankrike efter det Ottomanska väldets nederlag i första världskriget håller sakta men säkert på att luckras upp. Det mest aktuella exemplet just nu är gränsen mellan Syrien och Irak där fler och fler gränsövergångar kontrolleras av just ISIS och samtidigt är kurderna i norra Irak allt närmare att utropa självständighet.

Något snart slut på Syrienkriget finns inte i sikte, experterna gissar på ett decennium till och det är svårt för paneldeltagarna att på moderatorns begäran ge positiva exempel. Samir Abu Eid illustrerar: – I Syrien och i Irak råder en väldig pessimism. Det är nu elva år efter den amerikanska invasionen i Irak och alla jag träffat där genom åren vill bara därifrån.

Om detsamma kommer att gälla Syrien kan man varken vänta sig minskade flyktingströmmar eller minskat mänskligt lidande. Efter samtalet råder dock inget tvivel om att kartan över Mellanöstern som vi ser den nu, inte kommer att förbli densamma.

Andrea Pettersson

Läs mer

Rapporten av Palestinian League for Human Rights – Syria om gränsen till Libanon

Häften av de palestinska flyktingar i Syrien på flykt undan inbördeskriget (Amnesty Press 1 maj 2014)

BBC om ISIS (16 juni)

Islamic State 'seizes main Syria oil fields' (Al-Jazira 4 juli)

As ISIS Looks Deeper into Deir Ezzor, Nusra Remains Formidable Opponent (Analys 27 juni från Syria Deeply via ICG)

reportage | 2014-07-04
Av: Andrea Pettersson