Transnistrien – nästa krishärd i östra Europa?

Samtidigt som världens blickar idag riktas mot Ukraina och Rysslands försök att införliva Krimhalvön i den ryska federationen puttrar fortfarande en långlivad konflikt i ett annat land i området. Mellan Ukraina i öst och Moldavien i väst finner man Transnistrien (eller på ryska Pridnestrovie), en region som sedan Sovjetunionens upplösning 1991 och republiken Moldaviens födelse 1991 i praktiken varit självständigt.

reportage | 2014-04-23
Av: Andreas Boström
 21-årsdagen av utropandet av Transnistrien firas i huvudstaden Tiraspol 2 september 2011.

21-årsdagen av utropandet av Transnistrien firas i huvudstaden Tiraspol 2 september 2011. Foto: Ministry of Foreign Affairs of the Pridnestrovien Moldavian Republic

Transnistrien har varit självstyrande efter ett kortvarigt krig i 1990-talets början men är ingen erkänd stat vilket skapar problem när mänskliga rättigheter kränks. Människorättssystemet bygger på att stater hålls ansvariga för sina invånares väl och ve men vem borgar för invånarnas mänskliga rättigheter när ingen fungerande och erkänd statsapparat finns på plats? Detta var temat för det frukostseminarium som i mars ordnades av Civil Rights Defenders under rubriken “Protecting Human Rights in Unrecognized Territories”.

Inbjuden talare var Ion Manole, chef för den moldaviska organisationen Promo-LEX Association. Den ideella organisationen grundades år 2002 och har sitt säte i Moldaviens huvudstad Chisinau. Organisationens uttalade mål är att stärka demokratin i Moldavien, inklusive Transnistrien, genom att granska de demokratiska processerna och genom att stärka det civila samhället.

Ion Manole hos Civil Rights Defenders som stödjer Promolex.

Ion Manole hos Civil Rights Defenders som stödjer Promolex. Foto: Andreas Boström

Sedan starten har organisationen hjälpt människor att få sina upplevda kränkningar prövade i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg samt gjort utredningar och publicerat rapporter om människorättsproblem i Moldavien och Transnistrien.

Kränkningar har till exempel bestått i sabotage av demokratiska val och försökt skrämma folk från att rösta. Separatister har även stängt och förstört skolor så att barn som vill ha moldaviskspråkig undervisning fått längre och besvärligare resor till skolan. Ion Manole förklarar att dessa kränkningar kan fortsätta ske i Transnistrien utom räckhåll för en flat moldavisk stat och med ryska myndigheters goda minne.

Krossade fönsterrutor på parlamentsbyggnaden i Chisinau efter kravaller våren 2009. Parlamentet i Moldavien saknar inflytande i Transnistrien.

Krossade fönsterrutor på parlamentsbyggnaden i Chisinau efter kravaller våren 2009. Parlamentet i Moldavien saknar inflytande i Transnistrien. Foto: Aisha Jung/AI

De gånger Europadomstolen dömt till en klagandes favör ställer det till problem att Transnistrien inte är internationellt erkänt som stat. Moldavien som är den stat som formellt bär ansvaret för området har mycket begränsat inflytande att göra något åt kränkningarna. De gånger ryska staten blivit fälld för människorättskränkningar i regionen har man avfärdat Europadomstolens domar som politiskt motiverade och ignorerat dem. Separatisterna som har den faktiska makten i regionen har utvecklat ett korrupt styre och låter sig inte påverkas av Europadomstolens syn på kränkningarna.

Under seminariet visades bilder på separatistsoldater som hindrar barnens färd till skolan och när ett fotografi visar hur valurnor rätt och slätt stjäls och bärs iväg från vallokalen skrattar Ion Manole uppgivet när han berättar om valsabotaget.

Ett monument för att hylla den legendariske generalen Alexander Lebed som 1992 ledde den ryska armén i Transnistrien. Lebed dog i en helikopterolycka 2002.

Ett monument för att hylla den legendariske generalen Alexander Lebed som 1992 ledde den ryska armén i Transnistrien. Lebed dog i en helikopterolycka 2002. Foto: MFA of the Pridnestrovien Moldavian Republic

– Det finns ett ryskt intresse av att situationen förblir sådan den är, förklarar Ion Manole. Korruptionen erbjuder gynnsamma ekonomiska förutsättningar för mindre nogräknade ryska företagare som är verksamma i regionen.

Sovjetsymboler används fortfarande i Transnistrien.

Sovjetsymboler används fortfarande i Transnistrien. Foto: http://www.marisha.net/tiraspol.htm

Politiskt är det också intressant för Ryssland att vänta ut skeendet. Sedan Moldavien blev självständigt vid Sovjetunionens upplösning 1991 och konflikten om Transnistrien började har demografin förändrats påtagligt. Andelen med moldaviska som modersmål minskar stadigt samtidigt som den ryskspråkiga befolkningen ökar.

Lenin står staty utanför en regeringsbyggnad i Tirsaspol.

Lenin står staty utanför en regeringsbyggnad i Tirsaspol. Foto: http://www.marisha.net/tiraspol.htm

Genom att försvåra och kraftigt begränsa fria val, skolgång i moldaviska skolor och tillgång till annat än rysk massmedia förmås moldaver att lämna Transnistrien samtidigt som ryssvänligheten ökar hos kvarvarande befolkning. Ju längre de facto-regimen, separatisterna, fortsätter driva samhället på nuvarande sätt desto mer kan Rysslands makt och inflytande öka i Transnistrien menar Ion Manole.

– Separatisterna har nu hunnit uppfostra en hel generation till att vända sig från Moldavien och istället bli alltmer ryssvänlig, anser han.
Ion Manole förklarar hur Transnistrien har två av allt: Två rättssystem, två parlament, två banksystem med sina egna två valutor - men tre arméer!
– Det är en moldavisk armé, en separatistisk armé och en utländsk rysk armé, förklarar han.

 Centralbanken i Tiraspol. I Transnistrien gäller rubel som valuta.

Centralbanken i Tiraspol. I Transnistrien gäller rubel som valuta. Foto: The Tiraspol Times

Paletten med organisationer från civilsamhället är dock inte alls lika rik, något som Ion Manole ser som ett stort problem. I områden kontrollerade av Moldavien arbetar organisationerna mest med sociala frågor och mindre med renordlat människorättsarbete.
I områdena som kontrolleras av separatisterna lever aktivister och journalister däremot under hot samtidigt som korruptionen frodas eftersom inget rättssystem sätter stopp för den. Ion Manole menar att ett levande civilsamhälle med kontakter i utlandet skulle fylla en viktig funktion för att situationen ska kunna ändras. 

Andreas Boström

Bakgrund/Transnistrien

Den moldaviska sovjetrepubliken hade skapats efter andra världskriget då Rumänien, som deltagit i kriget på Nazitysklands sida, tvingades avträda landområden. Den del som nu kallas Transnistrien utropade självständighet redan 1990. En del bedömare väntade sig att Moldavien skulle uppgå i Rumänien men så blev det inte vid Sovjetunionens upplösning 1991. I Transnistrien fanns en knapp majoritet av ryssar och ukrainare och de ansåg sig diskriminerade av de språklagar som antogs i Moldavien.

Den ryska armén hade en viktig bas i Tiraspol och när krig utbröt våren 1992 slogs den ryska armén under ledning av general Lebed tillsammans med separatister och kossacker mot den nybildade moldaviska armén. Moldavien fick stöd av rumänska frivilliga och instruktörer från rumänska armén medan frivilliga från den ukrainska högerextrema milisen UNA-UNSO kämpade på Transnistriens sida. Under fyra månaders krig beräknas omkring 1 000 personer ha dödats. Vapenvila ingicks i juli 1992 men konflikten har förblivit olöst. Den ryska 14:e armén finns kvar i Transnistrien, nu som fredsbevarande soldater efter vapenvilan.

I samband med krisen i Ukraina har oron stigit i Moldavien och Transnistrien. Den 17 mars begärde Transnistriens Högsta Sovjet att utbrytarregionen officiellt blir upptaget som en del av den ryska federationen sedan Ryssland hade annekterat Krimhalvön. Rumäniens president Traian Basescu varnade för att ”Moldavien är i fara”.

En del bedömare varnar för en rysk militär expansion längs den ukrainska kusten mot Svarta havet bort mot Transnistrien. Natos chef i Europa, general Philip Breedlove, varnade i mars för att ”så stora styrkor finns längs Ukrainas östgräns att de kan nå Transnistrien om ett sådant beslut fattas”.

I Gagauzien, en region i Moldavien, finns en liten rysktalande minoritet och där hölls en inofficiell folkomröstning i februari där 98,9 procent röstade för ett självständigt Gagauzien om Moldavien skulle ansluta sig till EU.

Moldavien har liksom Ukraina fört förhandlingar med EU om närmare förbindelser med unionen. I november ska parlamentsval hållas och då kommer pro-EU och proryska partier kämpa om makten i Chisinau.

Ulf B Andersson

Läs också

Transnistrien – landet som inte finns (reportage i Amnesty Press nummer 3/2005)

reportage | 2014-04-23
Av: Andreas Boström