Pakistan - den lokala konflikten som sprider oro i hela regionen

reportage | 2009-05-13

Den 13 april ratificerade Pakistans president ett fredsavtal mellan staten och militanta islamister i Swatdalen. Därmed hade regeringen accepterat upprorsgruppernas krav på införandet av sharialagar trots att en halv miljon människor redan hade flytt förtrycket. Talibanerna fortsatte rycka fram i angränsande distrikt.

Den 13 april ratificerade Pakistans president ett fredsavtal mellan staten och militanta islamister i Swatdalen. Därmed hade regeringen accepterat upprorsgruppernas krav på införandet av sharialagar trots att en halv miljon människor redan hade flytt förtrycket. Talibanerna fortsatte rycka fram i angränsande distrikt.

Träden står i vårblom i april, fåglarna kvittrar och det är morgonfrid över Islamabad, Pakistans huvudstad som ligger insprängd mellan grönskande berg. Inne i Högsta domstolens pampiga byggnad har högste domaren Iftikar Chaudhry återtagit sin post efter en folklig upprorsmarsch för landets rättssäkerhet. Men blott 16 mil härifrån råder helt andra premisser.
Med sina gröna dalgångar och majestätiska berg brukade Swatdalen gå under smeknamnet Pakistans Schweiz. Men när den lokala militanta organisationen Tehreek-e-Nafaz –e-Shariat-e-Mohammadi, TNSM, tog upp vapnen 2007 så satte det stopp för turismen.
Swatdalen har en speciell historia. Den är en del av Pakistans mer vildvuxna, semiautonoma delar inte långt från gränsen mot Afghanistan och inlemmades som ett av fem furstedömen i Pakistan först 1969. Regionen kallas PATA, Provincially Administered Tribal Areas, och har historiskt styrts av lokala byråd, jirgor, under separata sharialagar.

Kvinnor bär på sina barn när de flyr från Maidan där strider pågick i slutet av april mellan talibaner och armén. Foto: Amnesty.

Detta ändrades 1992 då det från centralt håll bestämdes att området skulle falla under gängse pakistansk lag. Jirga-systemet upplöstes och invånarna fick pröva sina motsättningar i domstol.
- Det var väldigt omständligt för lokalbefolkningen, förklarar journalisten Zahid Hussain, som rapporterar från området.
Ett fall kunde ta flera år och det var mycket dyrare att använda domstolssystemet än tidigare. Så lokala religiösa aktivister startade en motaktion för att återställa sharia-systemet. 1994 och 1999 pressade de fram överenskommelser med regeringen, vilka utökade de redan existerande domarnas befogenheter till att även tolka sharia. Men invånarna fick välja huruvida de ville prövas enligt sharia eller vanliga lagar.
- 99,9 procent valde vanliga lagar, berättar I A Rahman, en äldre man med äggrund hjässa som är generalsekreterare för Pakistans kommission för mänskliga rättigheter.

Detta var TNSM inte nöjda med, men USA:s invasion av Afghanistan 2001 fick dem tillfälligt på andra tankar. Ledaren, Sufi Mohammad, samlade områdets villiga män och drog iväg för att bistå de talibanerna i Afghanistan. Efter talibanregimens kollaps återvände de pakistanska frivilliga, kraftigt decimerade, och Sufi Mohammad arresterades tillsammans med sin svärson Maulana Fazlullah. Efter tre år i pakistanskt fängelse släpptes svärsonen. Han återvände till Swat och började på nytt organisera motståndet. Men han var betydligt tuffare än Sufi Mohammad.

I A Rahman.

Maulana Fazlullah spred sitt budskap via FM-radiosändningar och hans efterföljare bildade ett utskott av Swat-talibaner från TNSM. De började ge sig på statliga tjänstemän i området och satte upp en egen, parallell administration. Till skillnad från TNSM vill talibanerna i Swatdalen att sharia ska genomsyra hela samhället, inte bara domstolsväsendet.
Situationen i dalen blev allt skarpare. Hösten 2007 bestämde sig regeringen för att låta armén gå in. Men detta bet inte på militanterna. Som en sista utväg frigav regerigen Sufi Mohammad – allmänt ansedd som mer moderat än sin svärson – för att låta honom ena de olika fraktionerna kring en fredslösning.
- Regeringen är svag och uppgörelsen gjordes på talibanernas villkor, säger Zahid Hussain.

Överenskommelsen, kallad ”Nizam-e-Adl (rättsystems-) påbudet 2009” slöts 15 februari mellan TNSM och guvernören i angränsande North West Frontier-provinsen och gäller bland annat införandet av shariadomstolar där mullor ska döma, istället för som tidigare ett byråd.
Påbudet godkändes av president Asif Ali Zardari efter omröstning i pakistanska parlamentet.
- Den största skillnaden är att rätten att tillsätta domare nu har skiftat från regeringen till TNSM, säger I A Rahman.
Efter att överenskommelsen slöts rådde vapenstillestånd, men problemet är att Swat-talibanerna inte avväpnats, anser journalisten och auktoriteten Rahimullah Yusufsai i Peshawar. Och de har redan börjat överskrida TNSM:s befogenheter.
- De har börjat sätta upp lappar på frisörsalonger om att det är förbjudet att raka skägg. Kvinnor får inte gå till marknaden utan att ha sällskap av en manlig släkting, berättar Zahid Hussain, som precis återvänt från området.
Han menar att TNSM ser mellan fingrarna på vad som händer, då deras långsiktiga mål att sprida sharia knappast skiljer sig från talibanernas.

Zahid Hussain och Ayesha Siddiqa.

En halv miljon människor hade redan i april flytt från området. Enligt I A Rahman, som har lokala rapportörer i SWAT, vill invånarna ha ett snabbt och billigt rättsväsende, men knappast religiösa domstolar.
- I så fall skulle de ha röstat på religiösa kandidater när valen hölls i Malakand-distriktet i februari 2008. Men det gjorde de inte, säger han.
För I A Rahman är det största problemet med införandet av shariadomstolar är att sharialagarna saknar skriftlig definition, utan är upp till varje domare att tolka. Detta bådar illa för rättssäkerheten.
- Plus att detta är saudiska versionen av sharia. Så shiamuslimer har dödats, påpekar han.

Enligt I A Rahman är talibanerna dessutom kvinnofientliga och har förstört hundratals skolor. De är mot minoriteter, musikaffärer och vill inte låta lokalbefolkningen, som är pashtuner, studera sitt egna språk i skolorna, utan de ska bara läsa arabiska,
Människorättsorganisationen Human Rights Watch protesterade kraftigt mot avtalet i februari som ”utgör ett allvarligt hot mot kvinnors rättigheter och andra grundläggande rättigheter i regionen” och Amnesty International kom med skarp kritik.

Jamshed Ayaz.

Frågan många ställer sig är varifrån talibanerna får sina medel och hur det får sin underrättelseinformation. Här går åsikterna vitt isär.
Lal Khan, som är marxistisk analytiker, anser att källan är den lokala maffian som smugglar timmer och ädelstenar, och att religion bara är en täckmantel för krassa ekonomiska intressen.

Rahimullah Yusufsai säger att mycket pengar kommer från TTP, de pakistanska talibanerna, vars ledare Baitullah Mehsud misstänks ligga bakom mordet på Benazir Bhutto i slutet av 2007. Nyligen hotade Baitullah Mehsud med att slå till mot Washington. Dessutom kommer en del stöd från lokala personer i Swatdalen samt supportrar i resten av landet. En del drivs även in genom kidnappningar, menar han.
Jamshed Ayaz, chef på Institutet för regionala studier i Islamabad, tror att talibanerna i Afghanistan bidrar med opiumpengar. Han säger att många krafter är inblandade, allt ifrån Saudiarabien till underrättelsetjänsterna i Indien, Israel och Afghanistan.

Ayesha Siddiqa, som skrivit en avhandling om regionens vapenhandel, anser att de militanta talibanerna i grunden stöds av armén själv, för att användas som ett hemligt vapen mot Indien och för att fylla vakuumet ifall USA och Nato drar sig ur Afghanistan. Men militanterna har fria händer och en egen agenda, som separat från pakistanska militärens.
- Men när du släpper fri sharia så tappar man lätt kontrollen. Swatdalen är ett ställe där det kokat över, säger hon.

Högsta domstolen i Islamabad.

Efter segern i Swatdalen började talibanerna under första veckorna i april nästla sig in i granndistriktet Buner. Det är en del av Malakand-distriktet, vilket omfattas av fredsavtalet, och ligger endast tio mil från Islamabad. Rapporterna om militanta talibaner på frammarsch så nära Pakistans huvudstad skapade stor oro även i USA. Sedan talibanerna från Swatdalen börjat ta över moskéer och myndighetskontor i Buner, utfärdat förbud mot musik och beordrat alla kvinnor och flickor över sju år att bära burka, gick militären till motangrepp.
I Swatdalen bröt vapenvilan samman och striderna intensifierades. Hundratusentals människor har flytt från sina hem och det befaras att det inom kort kan bli en miljon flyktingar som behöver husrum och mat.

Text och Foto: Hanna Sistek
Islamabad, Pakistan

Fotnot: Intervjuerna i denna text gjordes innan vapenvilan i Swatdalen bröts.
Den 13 maj gjorde BBC:s urdu-talande redaktion en beräkning över talibanernas inflytande i North Western Frontier-provinsen. De kom fram till att den pakistanska regeringen behärskar endast 38 procent av områdets yta.

Amnesty om flyktingsituationen (30 april)

Order från talibaner: Inga flickor i skolorna i Swat från 15 januari (Amnesty Press 9 januari 2009)

Ahmed Rashid hoppas på ny USA-politik i Afghanistan (Amnesty Press 7 november 2008)

reportage | 2009-05-13