Transnistrien – Laglöst land i Europas utkant

Den självutnämnda republiken Transnistrien har inte erkänts av något land i världen. Dess snart 30-åriga historia har präglats av auktoritärt styre och människorättsövergrepp. Nu kvävs yttrandefriheten ännu mer.

artiklar | 2019-04-16
Av: Bengt Sigvardsson
Luiza Dorosenco är journalist och ordförande för medie- och människorättsorganisationen Media Center i Transnistriens huvudstad Tiraspol.

Luiza Dorosenco är journalist och ordförande för medie- och människorättsorganisationen Media Center i Transnistriens huvudstad Tiraspol. Foto: Bengt Sigvardsson

Luiza Dorosenco sitter på sitt spartanskt möblerade kontor i de centrala delarna av Tiraspol, huvudstad i den självutnämnda republiken Transnistrien. Hon ger ett sansat, men samtidigt nervöst, intryck.

– Jag känner mig aldrig trygg. Den känslan kan ingen psykiatriker bota mig mot. Mina problem är inte inbillningar, de är verkliga, säger hon.

Luiza Dorosenco är journalist och ordförande för medie- och människorättsorganisationen Media Center. Med de titlarna är det befogat att känna oro i Transnistrien, en smal landremsa mellan Moldavien och Ukraina som inget land i världen har erkänt som stat, förutom utbrytarstaterna Abchazien, Sydossetien i Georgien och Nagorno-Karabach, ett omstritt område i Kaukasus.

  Sedan år 1992 råder vapenvila i den frysta konflikten kring Transnistrien.

Sedan år 1992 råder vapenvila i den frysta konflikten kring Transnistrien. Foto: Serhio Serhio/Wikimedia

Transnistrien ses som en del av Moldavien, men har egen valuta, egen armé, egen flagga, egna myndigheter och annat som kännetecknar en stat. Ledarskapet styr landet med järnhand och det finns talrika rapporter om tortyr och andra övergrepp. De självutnämnda myndigheterna kan inte ställas till svars internationellt eftersom landet inte finns.

Ibland beskrivs Transnistrien som den sista kvarlevan av Sovjetunionen. Det är en sanning med modifikation, men sant såvida att ledarskapet är auktoritärt och att den fruktade säkerhetspolisen KGB har koll på allt och alla, även på Media Center.

– De brukar ge oss ”rekommendationer” som de råder oss att följa, men de känns som hot, säger Luiza Dorosenco.

Tidigare var Transnistrien en del av Sovjetrepubliken Moldavien. I september 1990, när Moldaviens nationella frihet nalkades, utropade Transnistrien självständighet. Det följdes av inbördeskrig. Eldupphör nåddes först i juli 1992 efter intervention av den ryska armén.

Transnistrien är helt beroende av ryskt stöd. Den transnistriska flaggan, med hammaren och skäran, vajar ofta sida vid sida med den ryska flaggan utanför myndighetsbyggnader i huvudstaden Tiraspol.

Transnistrien är helt beroende av ryskt stöd. Den transnistriska flaggan, med hammaren och skäran, vajar ofta sida vid sida med den ryska flaggan utanför myndighetsbyggnader i huvudstaden Tiraspol. Foto: Bengt Sigvardsson

Sedan dess har Ryssland har haft en fredsbevarande styrka i Transnistrien. Det garanterar även ryskt inflytande mittemellan två EU-vänliga länder, Ukraina och Moldavien.

Transnistrien är helt beroende av stöd från Ryssland och offentlig kritik mot den ryska arméns närvaro kan ge upp till sju års fängelse. Det är ett av många ämnen som journalister undviker att skriva om. Media Center har två webbsidor med journalistiskt material samt information om mänskliga rättigheter. Det finns endast ett fåtal andra oberoende medier. Alla tillämpar självcensur.

– Av säkerhetsskäl och för att kunna fortsätta arbeta kan vi inte skriva om allt. Tyvärr är det inga bra tider för yttrandefrihet och informationstillgång i Transnistrien. Och det blir allt värre, säger Luiza Dorosenco.

I maj 2018 trädde en ny lag i kraft som förbjuder organisationer, som får utländskt stöd, att jobba med mänskliga rättigheter. Ytterst få har insyn i vad som egentligen händer i Transnistrien. Det finns många rykten om penningtvätt, människohandel och vapensmuggling, men det är i princip omöjligt att få fakta, även om mindre kontroversiella ämnen.

– För journalister är det svårt att få information av myndigheterna. Antingen så svarar de vagt eller så säger de att det är statshemligheter, säger Luiza Dorosenco.

Centrala Tiraspol är häpnadsväckande tomt på människor.

Centrala Tiraspol är häpnadsväckande tomt på människor. Foto: Bengt Sigvardsson

Transnistrien uppskattas ha cirka en halv miljon invånare. Centrala Tiraspol är häpnadsväckande tomt på folk. Trottoarer och parker är exemplariskt rena. Det finns en del slitna hyreskaserner, men överlag är bebyggelsen välskött.

Leninstatyer och andra Sovjetsymboler ståtar lite här och var. Frågan är vad Lenin skulle tycka om det transnistriska konceptet ”kapitalism utan konkurrens”? Förutom en del västerländska och ryska butiker bär nämligen nästan alla affärer och företag bolaget Sheriffs logga. Det har monopol på i princip allt. Vid sidan om statligt ägda massmedier har Sheriff även en TV-station och flera radiokanaler. Många pratar om bolaget som ett osynligt väsen som står över allt annat, även regeringen.

Mazurenco Alofander och Petru Mustea var vice borgmästare respektive borgmästare i städer när  Jevgenij Sjevtjuk var president 2012 - 2016. När Vadim Krasnoselsky kom till makten 2017 åtalades för en rad brott, som de menar är påhittade. De lever nu, liksom ex-presidenten, i exil i  Moldavien.

Mazurenco Alofander och Petru Mustea var vice borgmästare respektive borgmästare i städer när Jevgenij Sjevtjuk var president 2012 - 2016. När Vadim Krasnoselsky kom till makten 2017 åtalades för en rad brott, som de menar är påhittade. De lever nu, liksom ex-presidenten, i exil i Moldavien. Foto: Bengt Sigvardsson

Transnistriens president sedan 2017, Vadim Krasnoselsky, är uppbackad av Sheriff, medan hans föregångare, Jevgenij Sjevtjuk, kom på kant med bolaget. Idag befinner sig han, och många ur hans regering, i landsflykt. En del har fängslats. Luiza Dorosenco vill inte tala om Sheriff. Det vill ingen annan heller.

– Det finns ingen politisk opposition längre. Tidigare var kommunistpartiet i opposition, men nu tiger även de, säger hon.

Vittnesmål om tortyr i häkten och fängelser duggar tätt. Media Center har ett projekt för att förhindra tortyr och ger rättslig samt psykologisk hjälp till tortyroffer. Man arbetar dock i motvind. Fångar, som hävdar att de har torterats, har kontaktat Media Center från fängelserna, men Media Center får inte kontakta dem.

I parlamentsbyggnaden i centrala Tiraspol samlas parlamentsledamöterna i Transnistrien, landet som inte finns.

I parlamentsbyggnaden i centrala Tiraspol samlas parlamentsledamöterna i Transnistrien, landet som inte finns. Foto: Bengt Sigvardsson

För att få sina fall prövade med hjälp av en organisation krävs en underskrift, men brev som har skickats från fängelser har aldrig nått Media Center. Ett annat problem är att offren oftast hör av sig flera månader efter tortyren. Då är det svårt att hitta fysiska bevis.

– Och många offer vill glömma vad de har utsatts för. De tror inte att någon kan hjälpa dem, säger Luiza Dorosenco.

En timmes bilfärd västerut ligger Moldaviens huvudstad Chisinau. Där bor 30-årige Alexandr Paslari. Han är en av många som har fått sin egendom konfiskerad i Transnistrien för att han kom på kant med Sheriff.

I 15 år bodde han i Tiraspol där han öppnade en biluthyrningsfirma i juni 2017. Den 11 juli, samma år, övertalades hans anställda att ta emot US-dollar av en kund, trots att det endast är tillåtet att göra affärer med transnistriska rubel.

– Det var en fälla. Direkt efteråt stormades kontoret av säkerhetsmilis, säger han.

En supermarket i Tiraspol som liksom de flesta andra affärer och företag bär bolaget Sheriffs namn.

En supermarket i Tiraspol som liksom de flesta andra affärer och företag bär bolaget Sheriffs namn. Foto: Bengt Sigvardsson

Allt på firman, inklusive 17 bilar, konfiskerades. Ett par dagar senare kontaktades han av en gammal vän, från Sheriffs säkerhetsavdelning, som berättade att enligt en ny lag kunde företag få sina beslagtagna inventarier tillbaka mot en avgift. När Alexandr Paslari skulle betala avgiften arresterade han av KGB för mutförsök. Allt i hans bostad konfiskerades. Nästa dag förhördes han.

– Förhörsledaren sade ”vet du vems väg du har korsat?”, säger Alexandr Paslari.

Samma dag som han arresterades skulle han ha vittnat i en domstol i Chisinau mot en man som stod åtalad för att ha stulit en av hans hyrbilar.

– Det visade sig att mannen var svärson till en av cheferna på Sheriff, berättar han.

En domstol i Tiraspol beslöt att häkta honom i två månader. Efter ett par dagar berättade hans advokat att han kunde bli fri och få sin egendom tillbaka om han reste till Chisinau och lade ned fallet mot biltjuven.

– Under tiden skulle säkerhetsmän vakta min son och min fru, säger han.

30-årige Alexandr Paslari fängslades och fick sitt företag och alla personliga ägodelar beslagtagna i Tiraspol för att han hade korsat bolaget Sheriffs väg.

30-årige Alexandr Paslari fängslades och fick sitt företag och alla personliga ägodelar beslagtagna i Tiraspol för att han hade korsat bolaget Sheriffs väg. Foto: Bengt Sigvardsson

Via en medfånge smugglade Alexandr Paslari ut ett brev till sin fru där han uppmanade henne att fly med sonen till Chisinau, vilket hon gjorde. Där informerade hon medier och åklagarmyndigheten om vad som hade skett. Det ledde till att Alexandr Paslaris häktningstid förlängdes till fyra månader. Han satt i en isoleringscell på tre kvadratmeter utan fönster.

– Jag är allergisk och har astma. Jag blev väldigt sjuk på grund av damm och dålig luft, men fick inte min medicin. Först när jag började tyna bort fick jag medicin, säger han.

Han fick ofta besök av personer som försökte få honom att ta tillbaka sin anmälan mot biltjuven. Ju fler gånger han vägrade, desto sämre blev maten. Till slut fick han ingen mat eller medicin alls. I december 2017 var han mer död än levande.

Då skrev han slutligen under ett dokument där han erkände mutbrott och att han skulle betala 30 000 dollar i borgen samt resa till Chisinau för att ta tillbaka anklagelserna mot biltjuven. Som ”tack” skulle han friges och få tillbaka sin egendom.

– Jag var redo att skriva under allt, säger han.

På nyårsafton 2017 dömdes han villkorligt till fyra års fängelse. På väg ut ur domstolen blev han arresterad igen.

– Jag anklagades för att ha förfalskat en signatur, men fick inte veta i vilket sammanhang. Dessutom påstods jag ha stulit en gammal trädörr som var värd 700 dollar medan jag satt fängslad. Jag fick skriva under ett dokument där jag gick med på att överlåta all min egendom, värd en halv miljon dollar, som förlikning för dörren, säger han.

I centrala Tiraspol är gatorna exemplariskt rena och parkerna välskötta, men människorna är lätträknade.

I centrala Tiraspol är gatorna exemplariskt rena och parkerna välskötta, men människorna är lätträknade. Foto: Bengt Sigvardsson

Han frigavs tack vare påtryckningar från högt uppsatta utländska personer som han inte vill namnge. De har även sett till så att han har fått kompensation för vad han har förlorat. 13 personer i Transnistrien är nu åtalade, i sin frånvaro, i Chisinau för brotten mot honom.

– Sheriff har monopol på allt i Transnistrien. Små och medelstora företag stryps i sin linda. Mitt fall är bara ett av många liknande, men jag är den enda som har fått tillbaka något som har beslagtagits av Sheriff, säger han.

Den moldoviska människorätts- och juristorganisationen Promo-LEX har tagit flera fall av människorättsbrott i Transnistrien till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, bland annat många fall av tortyr och konfiskation av egendom.

Sedan år 2012 har man vunnit nio fall. Eftersom Transnistrien inte är erkänt internationellt så är det Ryssland och Moldavien som ställs till svars. I samtliga fall, utom ett, har Ryssland dömts som skyldigt.

Ion Manole är chef för den moldoviska människorättsorganisationen Promo-LEX.

Ion Manole är chef för den moldoviska människorättsorganisationen Promo-LEX. Foto: Bengt Sigvardsson

– Ryssland fortsätter att stödja den transnistriska regimen och de har en militär närvaro där. Den ryska administration kan påverka genom att ställa krav om att mänskliga rättigheter ska respekteras, men det gör de inte, säger Ion Manole, chef för Promo-LEX.

Mellan åren 2004 och 2015 tilläts Promo-LEX besöka Transnistrien och hade då ett Sida-finansierat samarbete med svenska Civil Rights Defenders. År 2015 stoppade Sida stödet. Samtidigt portades Promo-LEX i Transnistrien. I ett reportage från Aftonbladet/Blankspot den 9 september 2016 avslöjades detaljer kring det indragna Sida-stödet. Sida svarade på kritiken.

Sida menade att Promo-LEX: satte käppar i hjulet för de så kallade 5+2-förhandlingarna vars syfte är att hitta en lösning på konflikten mellan Moldavien och Transnistrien. I förhandlingarna ingår Ryssland, EU, USA, OSSE, Moldavien, Ukraina och Transnistrien.
Den svenska ambassaden i Moldavien uppgav 17 januari 2018 att flera imponerande framsteg hade nåtts när det gäller mänskliga rättigheter i Transnistrien.

Ion Iovcev är rektor på skolan "Liceul Teoretic Lucian Blaga" i Tiraspol. Det är en av sex skolor i Transnistrien som utsattes för omfattande trakasserier fram till 2014 av myndigheterna för att de undervisade på moldaviska och latinsk skrift istället för på ryska och med kyrillisk skrift.

Ion Iovcev är rektor på skolan "Liceul Teoretic Lucian Blaga" i Tiraspol. Det är en av sex skolor i Transnistrien som utsattes för omfattande trakasserier fram till 2014 av myndigheterna för att de undervisade på moldaviska och latinsk skrift istället för på ryska och med kyrillisk skrift. Foto: Bengt Sigvardsson

Ion Manole säger att det har gått framåt när det gäller fri rörlighet men anser att priset för detta är fortsatt tortyr och andra övergrepp i Transnistrien.

– Vi har fortfarande kontakter där, men vi kan inte besöka dem och det är inte säkert att kommunicera via internet eller mobiltelefoner, avslutar han.

Bengt Sigvardsson
[email protected]

Läs också

Sista sommaren i Kamenka (recension av filmen Transnistra - Amnesty Press 17 april 2019)

Moldaviens hbtq-rörelse oroas över valet nästa år: ”Politikerna angriper alltid oss under valen" (3 oktober 2018)

Transnistrien – nästa krishärd i östra Europa? (23 april 2014)

Transnistrien – landet som inte finns (30 september 2005)

artiklar | 2019-04-16
Av: Bengt Sigvardsson