Tunisiska jihadister åker till Syrien - stor oro bland familjer

Många tunisiska familjer lever numera i oro över att få nattliga besök eller telefonsamtal från personer som meddelar att deras son smugglats ut ur landet för att ansluta sig till upproret i Syrien.

Anhöriga som nyhetsbyrån IPS talat med berättar att det är helt omöjligt att få kontakt med deras barn när de väl har gett sig av till Syrien. Dessutom vet familjerna inte om deras söner rest till Syrien frivilligt eller under tvång.

Samtidigt är inga nyheter goda nyheter. Om de anhöriga någon gång blir kontaktade av jihadisterna så består samtalet bara av en anonym röst som meddelar att deras son, bror eller man har stupat, och att familjen ska vara stolt över den dödes insatser. Någon dag senare kan familjen få en CD-skiva instucken under sin dörr, med en film på deras älskades begravning.

Det finns inga tillförlitliga uppgifter om när unga tunisiska män började bege sig till Syrien för att tillsammans med Fria syriska armén, FSA, och andra rebellgrupper bekämpa president Bashar al-Assads styrkor. Både experter och aktivister är dock överens om en sak - att antalet hela tiden stiger. Lokala källor uppger att antalet män som rest iväg är mellan 6 000 och 10 000, medan regionala medier har uppgett att det snarare handlar om 12 000 tunisiska jihadister.
Anhöriga berättar för IPS att de som rest iväg gjort det i smyg under natten. De menar att vissa moskéer och välgörenhetsorganisationer hjälper till med rekryteringen.

Det var i Tunisien som den arabiska våren inleddes och landet har ett rykte om sig att vara progressivt, något som förstärktes av den kamp för demokrati som ledde till att diktatorn Zine Abadine Ben Ali störtades i januari 2011. Valet i oktober 2011 vanns av Ennahda, ett moderat islamistparti. Men under ytan finns det också en starkt ultrakonservativ islamism i landet, företrädd av de moskéer som kontrolleras av salafister. Det är dessa platser som nu tycks fungera som naven i utsmugglingen av heliga krigare. Imamerna vid dessa moskéer är skickliga på att övertyga unga män att de måste ”hjälpa sina syriska bröder” i ett ”jihad” mot diktatorn Bashar al-Assad.

Vissa välgörenhetsorganisationer, som bedriver arbete bland de fattiga, spelar också en roll i det nätverk där unga tunisier först förs till Libyen, och sedan med ett kort stopp i Turkiet, transporteras vidare till fronten i Syrien. Men vid sidan av den informationen är väldigt lite känt om hur rekryteringsprocessen går till. De enda tillförlitliga uppgifterna kommer från män som blivit skadade i striderna i Syrien och därför skickats tillbaka till hemlandet.

Bland Tunisiens unga, som spelade en avgörande roll under revolutionen 2011, råder det delade meningar kring att många landsmän nu begett sig till Syrien för att strida.
Vissa, som studentledaren och salafisten Semi Ghesmi, ser på kampen i Syrien ur ett rent religiöst perspektiv där striden står mellan rebellerna som är ”goda muslimer”, mot ”otrogna”.

Andra, som Nassira som studerar vid Manouba-universitetet i Tunis, menar istället att en verklig revolution måste utkämpas av landets egen befolkning, och inte av ”heliga krigare” som anländer från andra muslimska länder.

I samband med den senaste upplagan av World Social Forum, som hölls i Tunisien i slutet av mars, kom motsättningarna upp till ytan då en grupp deltagare brände Fria syriska arméns flagga på gatorna.

Anhöriga till personer som rest till Syrien vill inte uppge sina namn för IPS av rädsla för att drabbas av repressalier. Men många av dem misstänker att det finns personer som tjänar stora pengar på rekryteringen, eftersom vissa familjer fått motsvarande flera tusen dollar i ”ersättning” för deras anhöriga. Flera anhöriga anklagar den tunisiska regeringen för att tillåta denna ”handel med människoliv”.

Att Ennahda-ledaren Rachid Ghannouchi i ett uttalande sagt att regeringen inte uppmanar människor att bege sig till Syrien, ”men heller inte har någon rätt att stoppa dem”, uppfattas av många som en signal om att regeringen inte har några planer på försöka stoppa rekryteringen.

Giuliana Sgrena IPS/Tunis