Nepal: Regeringen överväger lag mot sexuella trakasserier på jobbet

Enligt nyhetsbyrån OneWorld har en så stor andel som 48 procent av de nepalesiska kvinnorna varit utsatta för sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
En ny rapport visar att både muntliga och kroppsliga trakasserier ofta förekommer på arbetsplatserna. Verbala kränkningar ses inte som ett riktigt brott i Nepal och offentliga åklagare registrerar bara övergrepp när en kvinna skadats. Orsaken är en bristfällig lagstiftning som inte fungerar i praktiken. Detta trots att myndigheterna skrivit på CEDAW, FN:s konvention för avskaffandet av all form av diskriminering mot kvinnor.
Det här visar en studie som gjorts av kvinnoorganisationen Forum for Women, Law and Development, FWLD, på uppdrag av FN:s arbetsmarknadsorgan (ILO).

I Nepal arbetar cirka 700 000 personer i den formella sektorn. Omkring 90 000 av dem är kvinnor som är anställda i olika sektorer exempelvis inom bankväsendet, på hotell, i skolor och inom regeringsförvaltningen.
I studien, som omfattade 167 personer, svarade 24 procent av männen och 39 procent av kvinnorna att de var medvetna om att sexuella övergrepp förekommer på deras arbetsplats.
– Situationen är alarmerande, sade en högt uppsatt tjänsteman vid ILO:s kontor i Nepal till OneWorld.

Diskriminering är särskilt vanligt på privata kontor, flygbolag, skolor, hotell, inom beklädnads- och mattindustrin och inom förvaltningsbyråkratin. Hembiträden är också en utsatt grupp.
Flera kvinnor vittnar om att det inte finns några fungerande strukturer för att hjälpa dem som blivit sexuellt trakasserade.
– Min chef kom med antydningar och stirrade på mina bröst, berättar Jamuna Shrestha (ej hennes riktiga namn) som arbetar på ett statligt kontor. När jag gick till högre chefer skrattade de bara åt mig.

Shova Shaha, tidigare anställd på Casino Nepal, gick så långt att hon vände sig till Högsta Domstolen för att kräva nya riktlinjer fram tills dess att en ny lag trätt i kraft, när hon märkte att hennes anklagelser om sexuella trakasserier på arbetsplatsen inte togs på allvar.
Shova Shahas första åtgärd var skicka in sitt fall till den regeringsinstans som ska lösa arbetsmarknadstvister. Instansen vägrade att följa upp hennes anmälan och hävdade att det hela rörde sig om ett misstag.

Eftersom det inte finns någon ordentlig lagstiftning registrerar polisen i Nepal sexuella trakasserier på arbetsplatser som våldtäktsförsök eller som ett allmänt brott. En kvinnlig polis berättar att de får in en eller två klagomål per månad som egentligen gäller diskriminering. Enligt henne har polisen svårt att åtala förövarna.

Sapana Malla Pradhan, ordföranden för Forum for Women, Law and Development, säger att sexuella trakasserier ofta anmäls internt på företagen. Trots detta finns det inte ett enda fall registrerat hos den regeringsinstans som ska ta hand om de här frågorna. Sapana Malla Pradhan berättar också att frågan om sexuella trakasserier på jobbet länge har varit tabu i Nepal. På senare tid har det skett en attitydförändring och problemen har tagits på allt större allvar.
Trots detta påverkar diskrimineringen på arbetsplatserna kvinnornas möjligheter och indirekt deras ekonomi och sociala liv.

Shyam Sunder Sharma, på Ministeriet för kvinnor, barn och social välfärd, säger att eftersom regeringen skrivit på CEDAW, så överväger nu regeringen en lag för att motverka sexuella trakasserier.

Emma Welander
Praktikant Amnesty Press