Utslängda vid vägkanten

Paraguay ska ge tillbaka land till ursprungsbefolkningen. Det står det i konstitutionen. Men hittills har det inte hänt mycket. När de ber om land får de nej och när de ockuperar mark blir de utkastade med våld. Nu lever de i fattigdom längs landsvägen, ett tiotal meter från de taggtrådsstängsel som håller dem borta från deras förfäders land.

När de inte fick sin lön ockuperade de marken där bonden bodde – samma mark som deras förfäder hade brukat sedan urminnes tid. Enligt konstitutionen i Paraguay har ursprungsbefolkningen rätt till delar av sin gamla mark – den som staten stulit från dem – och några grupper bestämde sig för att kämpa för sina rättigheter. Men när bonden hyrde in vaktpersonal och kastade ut dem med våld fanns det inte mycket som de kunde göra. Nu bor de längs en landsväg, bara ett tiotal meter från de taggtrådsstängsel som håller dem borta från deras förfäders landområden.
– I Paraguay respekterar man inte mänskliga rättigheter.
Det säger Eriberto Ayalo, 21 år och ett av språkrören för det femtiotal familjer som tillhör gruppen Yakye Axa.
– Vi har hållit demonstrationer, men det har inte lett till någonting, säger han.
Idag bor de i tillfälliga hus av ihopsnickrade trästockar och halmtak längs vägrenen.

Eriberto Ayalo är ett av språkrören för gruppen.

När jag kommer dit tillsammans med advokaterna Mario Javier Barrios och Oscar Ayala Amarilla från Tierraviva, en paraguayansk organisation som kämpar för ursprungsbefolkningens rätt till land, ska de just inleda ett möte om hur de ska få staten att ge dem deras land. Vattencisternerna är nästan tomma och av maten som staten har skickat finns det inte mycket kvar. Men än så länge finns inget tecken på att de ska få tillbaka något land. Detta trots att den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter har kommit med ett domslut att den paraguayanska staten har brutit mot lagen och att man måste lämna tillbaka 18 000 hektar jord till dem.

I väntan på att mötet ska börja.

I Paraguay ägs 77 procent av marken av 7 procent av befolkningen, medan 80 procent av befolkningen delar på ungefär 5 procent. Paraguays orättvisa jordfördelning är särskilt allvarlig, med tanke på att majoriteten av befolkningen försörjer sig genom jordbruk. Få andra arbeten finns att få. Cirka 300 000 är jordlösa, varav många tillhör urfolken. I samband med avhysningar av jordlösa från ockuperad mark förekommer massarresteringar och misshandel. Två personer dödades 2005 när de tvångsförflyttades av polis från ockuperad mark. Hoten om våld gör att många inte vågar ockupera – inte ens när de har lagen på sin sida.
– Sedan vi blev utkastade från bondens mark, har vi inte vågat ockupera mark igen, säger Ayalo.

Tomas Galeano tillsammans med advokaterna Oscar Ayala Amarilla och Mario Javier Barrios från Tierraviva.

Det var efter ett krig mot Argentina, Brasilien och Uruguay i mitten av 1800-talet som Paraguay började sälja ut jord. Krigets segrare krävde nämligen att Paraguay skulle betala höga skadestånd. Detta trots att majoriteten av befolkningen dödats. För att kunna betala började staten sälja ut mark. När diktatorn Alfredo Strossner kom till makten 1949 började han dela ut mark för att vinna politiskt stöd. Att människor levde på den marken sedan hundratals år, spelade ingen roll. Ursprungsbefolkningarna trängdes undan allt mer tills det inte fanns något kvar av den mark som de under sekler hade levt av. Ursprungsbefolkningen - de ”papperslösa” ägarna av marken tvingades börja arbeta på bondgårdarna – ofta för slavlöner.
– Jag började arbeta när jag var tolv år, men lönen räckte knappt till mina basbehov, berättar Ayalo. Och ibland fick jag ingen lön alls.
Mario Javier Barrios från Tierraviva bekräftar:
– De bodde långt från närmaste stad utan möjligheter till kommunikationerl. Den enda mat de kunde köpa var den som bonden sålde och den kunde ligga uppåt 150 procent över priset i staden. Det finns fall där de tvingades ta lån för att ha råd med mat.
Detta fortgick även efter att Paraguay blivit en demokrati. Landsbygden var långt inom räckåll för de konventioner om mänskliga rättigheter som Paraguay skrev under.

När landet fick sin nya konstitution 1993 var det många som hoppades på förändring. Där står nämligen att staten ska ge ursprungsfolken mark. Vissa av de äldre kom ihåg hur de växte upp på den mark som sedan gavs bort, och de hoppades att återigen få rätt till den marken. När familjerna i Yakye Axa slängdes ut på gatan vände de sig därför till staten med lagen i handen och krävde mark.
– Vi lade fram vårt krav tre gånger i kongressen, men man sade nej varje gång, berättar Ayalo.
Tierraviva menar att Paraguay har de bästa tänkbara skydden för ursprungsbefolkningen. Problemet handlar om staten struntar i att följa lagen.
– Det var då vi bestämde oss för att vända oss till den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter, fortsätter Ayalo.

Ett möte om rättvisa.

2006 kom domen. Paraguay dömdes för att inte ha följt sin egen konstitution. Domstolen krävde att man skulle ge 18 000 hektar till Yakye Axa-gruppen. Dessutom skulle man betala nästan 100 000 dollar för att gruppen skulle kunna starta projekt. Men ett och ett halvt år efter domen bor familjerna fortfarande på gatan. Staten ger mat och medicin för deras överlevnad, men enligt familjerna räcker inte maten till alla och medicinerna har ofta passerat bäst före datum. Man håller människorna vid liv – inte mer. Sonia Galarza menar att det är svårt att överleva.
– Just nu finns det inget att äta, berättar hon från en skolbänk där hon sitter och ammar sitt fjärde barn. Staten ger oss mat varje månad, men ofta kommer den sent och dessutom är den inte tillräcklig för att räcka till alla familjer. Om vi hade haft vår jord hade vi inte behövt oroa oss.

Sonia Galarza

Enligt lagen ska staten inleda förhandlingar med de nuvarande jordägarna om ett pris för att köpa marken. Hittills har inget hänt.
– Regeringen säger att man inte har pengar för att köpa marken, men för mig handlar det om vilja, säger Ayala. Man talar om vikten av ursprungsbefolkningens utveckling, men om vi ska kunna utvecklas måste vi få rätt till vår jord. Hur ska vi annars kunna utveckla vår kultur?
Han berättar att det finns många platser på den mark som de kräver som användes för kultur och riter och dem tänker de använda igen, så snart som taggtrådsstängslet tas ned. Vissa av familjerna är pessimistiska, men Tierraviva menar att domen från MR-domstolen kan leda till förändring, eftersom det ger den paraguayanska staten dålig publicitet. Kanske, menar man, kan det leda till förändring. Ayala är helt säker.
– Vi måste få vårt land, säger han. Det finns inget annat alternativ.

Text: Maria Pettersson
Foto: Gary Collins