Amnestys nordiska ungdomskonferens blev en succé

Av Amnestys 1 700 000 medlemmar är en stor andel unga. Det är ett av skälen till att den femte årliga nordiska ungdomskonferensen för Amnestymedlemmar hölls mellan den 3-6 augusti i Stockholm. För första gången någonsin blev det Sveriges tur att få agera värd. Amnesty Press var på plats.

Konferensen ägde rum på Teologiska Högskolan i Bromma och blev ett möte mellan människor från hela Europa, inte bara Norden, som alla delar ett gemensamt intresse för mänskliga rättigheter. Traditionellt har deltagare bjudits in från resten av Europa trots att största fokuset ligger på de nordiska länderna. I år var det en väldigt blandad grupp som tagit sig till Sverige: elva olika nationaliteter fanns representerade bland de nästan 50 deltagarna. Folk hade rest från så vitt skilda länder som Turkiet, Estland, Vitryssland och Färöarna för att medverka i den fyra dagar långa konferensen. Konferensen sponsrades av den morska och den danska sektionen. En av tankarna bakom konferensen är just att försöka hitta fler samarbeten mellan de nordiska sektionerna.

• Det enda problem vi hade var att få visum för Sviatlana från Vitryssland. Konsulatet i Vitryssland vägrar att ta emot visum från vitryska medborgare. Så vi fick gå via den svenska ambassaden i Ryssland istället, berättade Caroline Selander, en av två arrangörer på konferensen.

Ungdomskonferensens duktiga arrangörer Ida
Wistbacka och Caroline Selander. _Foto: Marika Åkermalm. _

Temat har tidigare år varit den världsomspännande kampanj som varit aktuell. Förra året, då Danmark arrangerade konferensen var det exempelvis ”Control Arms”. I år fanns det bland de nordiska sektionerna ingen gemensam global kampanj. Ida Wistbacka, som jobbat med konferensen sedan november förklarade:

• Temat för denna konferens är rätt och slätt ungdomsarbete. Att stärka ungdomars arbetsmetoder så att de känner att de får en mer aktiv roll och att de förstår att de verkligen har en plats i rörelsen, både nu och i framtiden.

Syftet med ungdomskonferensen är att skapa ett tillfälle för internationellt utbyte av idéer och erfarenheter. Den är även ett led i den nya internationella ungdomsstrategin (IYS) som syftar till att understryka ungdomars roll och betydelse; att få dem att förstå hur viktiga unga aktivister i Amnesty verkligen är. Ida Wistbacka menade att det är ett tillfälle för alla att lära sig något:

• De som tar sig iväg på något sånt här är riktigt aktiva. Så vi ser fram emot en konferens där vi kommer lära oss minst lika mycket som de kommer att lära sig.

Deltagarna hade ett fullspäckat schema att se fram emot. Konferensen bjöd på seminarier i hur man jobbar med lobbying, gruppdynamik, kampanjarbete och ledarskap. En rad föreläsningar hölls också . Målsättningen med konferensen var inte bara utbildning utan en rad sociala aktiviteter var också inplanerade. Förutom att deltagarna sov i samma rum och på så sätt ”tvingades” att umgås så var ett av de kanske mest uppskattade inslagen Prideparaden på lördagen. Festligheterna fortsatte sedan på sekretariatet. Många deltagare hade aldrig tidigare gått i en Prideparad vilket blev en omtumlande upplevelse.

• Pride gör att folk bryter isen. En väldigt viktig del av konferensen är att få kontakter med Amnestyaktivster i andra länder och verkligen känna att vi faktiskt är en del av internationell rörelse, att det inte bara är någonting som görs i Karlstad eller Stockholm, menade Ida Wistbacka.

Deltagarna på konferensen på väg till Pride.

Text och bild: Robert Udén, praktikant Amnesty Press och Media

_Det var en fantastisk upplevelse att möta så många intresserade och aktiva Amnestymedlemmar. En härlig stämmning och välplanerat. All heder till arrangörerna och de som frivilligt ställt upp för att hjälpa till. Konferensen blev en riktig succé! _

Hanna Roberts invigningstalade på konferensen
Hur arbetar Amnesty internationellt och hur tas de stora besluten? Vad har Amnesty för strategi för ungdomar? Åt bland annat dessa frågor ägnades torsdagens föreläsning av Hanna Roberts, Amnestys internationella ordförande och invigningstalare.

Hanna, välkomnade deltagarna till den nordiska ungdomskonferensen. Som inbjuden i egenskap av ordförande för Amnestys internationella styrelse (IEC) gav Hanna en överblick av Amnestys arbete med ungdomsfrågor och hur Amnesty arbetar på internationell nivå.

Hanna Roberts talade bland annat om vikten av unga aktivister

Hon inledde med att redogöra för vilka stora policyfrågor som Amnesty står inför: sexuella och reproduktiva rättigheter samt militära interventioner.

När det gäller frågor som rör rätten till abort, berättade Hanna, finns det en minoritet som motsätter sig den, en stark minoritet som är väldigt frispråkig. På internationell nivå försöker man hitta ett sätt att gradvis implementera frågorna utan att riskera splittring inom Amnesty. Man försöker bygga samförstånd runt frågan men det finns några sektioner som starkt motsätter sig frågan. Förvånande nog, sade Roberts, är det inte de sydamerikanska länderna som visat motstånd, vilket man skulle kunnat tro.

• Problemet med abortfrågan är att det inte råder någon konsensus om frågan. Det uppfattas som att det är två rättigheter som står i strid med varandra; rätten för det ofödda barnet och kvinnans rätt att göra sina egna beslut, menade Roberts.

De mindre kontroversiella delarna i abortfrågan; avkriminalisering av abort, tillgång till abort efter ett övergrepp och sjukvård vid komplikationer, har inte mött lika mycket motstånd. Under Amnestys internationella ordförandemöte i somras togs beslutet att dessa tre frågor ska ingå i Amnesty policy för sexuella och reproduktiva rättigheter. Den internationella styrelsen, som tar beslut för hela Amnesty, har fått i uppdrag genomföra detta.

Frågan om Amnesty kan stödja eller rent av kräva militära interventioner har aktualiserats av två konflikter de senaste åren; Darfur och Israel-Libanon. Framför allt angående Darfur har det varit kontroversiellt internt att man från Amnestys sida krävt fredsbevarande trupper för att skydda de civila. När det gäller Libanon har det inte varit lika omstritt om än Amnesty tagit lång tid innnan organisationen kunnat enas om att organisationen ska kräva eldupphör. Riktlinjer för hur Amnesty ska ställa sig till militära interventioner är ännu under diskussion.

Ett annat problem som Hanna tog upp är frågan om vilket språk som ska användas inom rörelsen. Det finns fyra olika kärnspråk: engelska, spanska, franska och arabiska. Men de har olika stöd inom rörelsen. Alla som deltar på de internationella mötena ska i teorin ha tillgång till information på alla fyra språken. I praktiken är det inte så, nästan all kommunikation på internationell nivå sker på engelska vilket exkluderar många. Roberts nämnde att de flesta frivilligorganisationer visserligen bara har ett kärnspråk men pekade också på nackdelarna med att begränsa sig till engelska.

• Vi vill vara en organisation med mångfald, samtidigt som vi egentligen säger att man måste prata engelska, observerade Hanna.

Amnesty är i detta avseende en sorts hybrid mellan FN och vanliga organisationer, menade hon. Problemet kvarstår och finansieringen för språkstöd ökar inte. Kanske måste man i framtiden använda sig av bara ett kärnspråk, konstaterade hon.

Nästa stora globala kampanj, som kommer att fokusera på ekonomiska, sociala rättigheter och kulturella rättigheter (ESK-rättigheter), startar 2008. Det är samma år som FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna fyller 60 år. Kampanjen är ett led i Amnestys utvidgade arbete för mänskliga rättigheter. Traditionellt har Amnesty inte jobbat inom detta område men Amnesty är inte statiskt, betonade Hanna. Hon trodde att det kommer bli en stor utmaning för sektionerna.

• Fattigdom är det centrala temat för nästa kampanj. Det är inte en kampanj mot fattigdom utan handlar till stor del om marginaliseringen av fattiga. Att deras mänskliga rättigheter kränks, inte bara ESK-rättigheter utan också deras medborgerliga och politiska rättigheter. Det vi försöker vissa är att rättigheterna är odelbara, sade Hanna.

Hanna menade att det hos Amnesty pågår många utredningar på detta område men ännu har inte mycket av resultaten gått tillbaks till sektionerna. Bland de frågor som kommer att uppmärksammas i nästa globala kampanj finns bland annat rätten till en tillfredsställande levnadsstandard samt rätten till hälsa.

Hanna är den första svensk på 30 år
som blivit invald i Amnestys
internationella styrelse.

Ett av Amnestys stora mål är tillväxt. Den sker på fyra olika områden: genom fler medlemmar, ökad finansiering, mångfald och aktivism. Amnesty vill växa, förklarade Hanna. Totalt 600 000 nya medlemmar ska värvas innan 2010 och av dem ska hälften vara ungdomsmedlemmar.

Tillväxtmålet för medlemmar kommer inte bli ett stort problem, trodde Hanna, utan den svåraste utmaningen är mångfald. Den svenska sektionen har exempelvis problem med dålig representation av minoriteter.

Ett globalare Amnesty är också en av de stora målsättningarna. Det finns ett visst revirtänkande inom organisationen, konstaterade Hanna. Trots att det görs mycket arbete på nationell och internationell nivå är koordineringen ibland dålig. Det som Amnesty måste bli bättre på är användningen av gemensamma resurser. När den årliga Amnestyrapporten, som är gemensam för hela rörelsen, lanseras ser man hur mycket länderna skiljer sig åt när det kommer till mediestrategier. Det finns också lagliga barriärer som påverkar. Resultatet av dessa problem blir ofta dubbelarbete. Det första steget mot ett globalare Amnesty är att globalisera utredningsarbetet men även marknadsföringen och mediestrategierna inom organisationen behöver koordineras, berättade Hanna.

• När ett land har en filmstjärna som är villig att göra reklam internationellt för Amnesty är det ganska svårt idag. Sektionen säger ofta att det är deras filmstjärna, att de vill behålla honom trots att han kan komma till större nytta, sade Hanna.

Läs mera:

Seminarierna

Intervjuer med konferensdeltagarna från Pride

Text och bild: Robert Udén, praktikant Amnesty Press och Media