Från småbrukare till världsberömd författare
Den åländska författaren Sally Salminen hyllades när hon 1936 debuterade med romanen ”Katrina”. Nu har litteraturvetaren och förläggaren Ulrika Gustafsson skrivit en biografi som berättar om Salminens litteratur och hennes liv i Finland, USA och Danmark.
böcker | 2020-02-06 Av: Sanna Blomgren |
Sally Salminen i skördearbete i Sibbo år 1941. Foto: B. Soldan / Suomen Armeija/Wikimedia
Bok: Min ljusa stad. Sally Salminen, livet och litteraturen.
Författare: Ulrika Gustafsson
Förlag: Appell Förlag
Att läsa Ulrika Gustafssons bok om den åländska författaren Sally Salminen är som att sitta på en föreläsning i litteraturvetenskap. Sakta men säkert vecklas en liten del av litteraturhistorien ut framför mig. Salminen (1906-1976) kom från en småbrukarfamilj på Åland men bröt sig loss och flyttade under 1930-talet en tid till New York. Där försörjde hon sig som hembiträde samtidigt som hon inledde sin författarkarriär.
År 1936 vinner hon en romanpristävling och när hon återvänder hem till Norden är det som världsberömd författare. Salminens debutroman ”Katrina” lovordades av både Karin Boye och Selma Lagerlöf och jämfördes också med den sistnämndas ”Gösta Berlings Saga”.
Gustafsson har gjort ett gediget jobb med boken. Redogörelserna blir dock stundvis långrandiga och jag tappar fokus, men det säger kanske mer om mig som läsare än om boken som sådan. Med det sagt fångar flertalet kapitel mitt intresse.
Ulrika Gustafsson. Foto: Johan Karrento
Särskilt titlarna ”Vad får en kvinna vara?” ”Fiskblodet, valkyrian, horan” och ”Samtida litterära etablissemang”, som har fått hundöron på alla sidor. Gustafsson redogör där för hur Sally Salminen mottogs som författare och hur hon, när hon började skriva mer politiskt också fick mer kritik.
Foto: Appell förlag
Hon beskriver också Salminens egna tankar och den ambivalens hon kände inför författarskapet. Att komma från landsbygden och sedan bli författare fick många att se henne som märkvärdig, förmer och ovillig att rätta sig in i leden – något som Salminen kanske till viss del internaliserade.
Det allra bästa med boken är dock att Gustafsson flitigt refererar till ett antal andra feministiska litteraturtolkningar och skönlitterära verk och jag måste ständigt öppna anteckningarna i telefonen för att skriva ned sådant jag vill läsa senare. Och det är kanske det bästa betyg en bok kan få. För även om den bitvis är långtråkig så får den mig att vilja läsa mer.
Sanna Blomgren
böcker | 2020-02-06 Av: Sanna Blomgren |