Fascinerande beskrivning av Europas sista diktatur

Nästa år ska presidentval återigen hållas i Belarus (Vitryssland). Ingen tvivlar på att den nuvarande presidenten, Aljaksandr Lukasjenka, kommer att vinna valet. I 20 år har han styrt över det land som brukar kallas Europas sista diktatur. Martin Uggla ger i en ny bok en beskrivning av Lukasjenkas metoder för att behålla makten.

Bruksanvisning för diktatorer. Foto: Ruin

Bok: Bruksanvisning för diktatorer – en berättelse om Belarus och Europas första moderna diktator
Författare: Martin Uggla
Förlag: Ruin

Nyligen utkom en liten behändig bok om situationen i Belarus. Den heter Bruksanvisning för diktatorer – en berättelse om Belarus och Europas första moderna diktator och är skriven av Martin Uggla, ordförande í Östgruppen. Han har sedan år 2000 följt utvecklingen i landet. Boken är en fascinerande men också skrämmande beskrivning av det som brukas kallas Europas sista diktatur. Den visar en hel provkarta på de metoder som landets president använt sig av för att ta makten och sedan behålla den.

Från enkla förhållanden, med en ambition att göra politisk karriär, arbetade sig Aljaksandr Lukasjenka upp i den dåvarande sovjetiska hierarkin. Som ung hamnade han ofta i konflikt med det lokala partietablissemanget och ansågs som en bråkstake. När perestrojkan och glasnost inleddes i slutet på 1980-talet blev det lättare att kritisera och det gjorde att Lukasjenka vann popularitet hos många. Vid tiden för Sovjetunions upplösning 1991 satt han i det belarusiska parlamentet, och inte minst hans paroller om att stoppa korruptionen tilltalade folk.

När en särskild antikorruptionskommission skulle tillsättas valdes Lukasjenka till ordförande. Han utnyttjade den rollen till fullo för att kratta manegen för landets första presidentval år 1994 och vann överlägset med 80,1 procent av rösterna. Sedan dess har han suttit fastcementerad på den posten och har koncentrerat mer och mer makt till sig själv. Utrymmet för opposition och medborgerliga och politiska rättigheter har inskränkts allt mer.

President Lukasjenka (till höger) har pucken under en match den 29 december 2013. Presidentens lag vann med 8-2 mot laget från Mogilev Oblast. Foto: The Press Service of the President of the Republic of Belarus

Martin Uggla beskriver ingående hur fusket har gått till i de val som har hållits, hur propaganda används för att smutskasta motståndare och hur politiska oppositionella ”försvunnit” och högst troligen mördats. Han ger också en bild av spelet bakom att Belarus fick stå värd för ishockey-VM för herrar 2014 och många andra exempel på det politiska rävspelet bakom kulisserna.

Och till sist - Belarus eller Vitryssland? Jag har själv hittills sagt Vitryssland men efter att ha läst efterordet i boken i vilket Martin Uggla förklarar varför vi bör använda Belarus har han övertygat mig. Uggla citerar översättaren Nils Håkansson som bland annat har skrivit: ”Vit är en fullgod översättning av det mångtydiga förledet bel, som ingen vet riktigt vad det betyder i detta sammanhang – vit, klar, fri eller västlig. Problemet sitter i ordets efterled och sammanblandningen av två historiska och kulturella storheter – Ryssland och Rus”. Håkanssons vidare förklaring är för lång för att på ett bra sätt sammanfattas här så jag rekommenderar varmt en läsning av boken.

Andrea Bodekull

Läs mer om Vitryssland från Amnesty Press

Ales Bialiatski: EU får inte sänka kraven på regimen i Vitryssland (9 november 2014)

Snart dags för hockey-VM i diktaturens Vitryssland (Amnesty Press 11 april)

Poeten som utmanade Lukasjenko och hamnade i husarrest (5 oktober 2013)

”Att vi förbjudits kommer inte att stoppa oss” – kampen för mänskliga rättigheter i Vitryssland fortsätter trots repressionen (Belarusdagarna 2013)