TEMA PRIDE: Årets Prideparad den största någonsin

reportage | 2006-08-07

På lördagen fylldes Stockholms gator av drygt 30 000 glada deltagare i årets Prideparad, som startade vid Humlegården och avslutades i Pride Park på Söder. Det var den största Prideparaden någonsin i Sverige, med ca 350 000 åskådare som kantade trottoarerna.

  • Det var helt otroligt! Jag blev adrenalinfylld och kände mig helt tokig av lycka, sade Jenny Hertzman, som gick i paraden med Amnesty. Det är också fascinerande att många i tåget lägger ner så mycket tid på sina utstyrslar.

Många fantasifulla utstyrslar fanns i paraden.

Prideparaden bjöd på en färgsprakande blandning av människor, dräkter och utsmyckningar, små uppträdanden i tåget och en entusiastisk publik som samlats längs med gatorna för att se skådespelet. En salig blandning av organisationer deltog; där fanns allt från politiska partier som Vänsterpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet till Sveriges Förenade Gaystudenter, Stolta Föräldrar Till Homosexuella, Kvinnokören Sapphonia och ett lastbilsflak med män som kallade sig ”Scandinavian leather men”.

Amnesty var naturligtvis där med bland andra HBT-gruppen, generalsekreteraren och med deltagare från helgens nordiska ungdomskonferens, som samlade unga Amnestyrepresentanter från 11 olika länder. De bar orangea Amnesty t-shirts och stora plakat med texter som ”Gay rights are human rights”, blåste i visselpipor __och sjöng sånger emellanåt.

Amnestymedlemmar paraderar stolt i Prideparaden.

”Get up, stand up, stand up for your rights!" varvades med ”Amnesty! (blås, blås, blås, tre gånger)". Stämningen var hög bland Amnestyfolket liksom i resten av paraden; vissa dansade eller sprang små varv runt gruppen med Amnestyfanor vajande efter sig. Många som stod på gatorna och såg på tåget hurrade när de såg Amnesty komma, vinkade och ropade med i gruppens slagord. Två killar på Hornsgatan bugade sig gång på gång inför Amnestygruppen när den passerade, det såg nästan ut som om de bad till en gud. Zofia Laine från en av Göteborgs ungdomsgrupper tyckte precis liksom många andra att det var roligt att känna sig uppskattad, och att organisationen fick den respekt den förtjänar.

  • Ibland när man är ute på stan med Amnesty märker man att folk blir lite trötta på en, och tycker att man är tjatig, berättade hon. Men när vi gick i Pridetåget applåderade folk på gatorna åt oss!

Solen strålade ner på paraddeltagarna från en närapå molnfri himmel hela dagen, och den uppsluppna atmosfären påminde om när unga tar studenten. Den känslan underströks av alla lastbilsflak med människor, organisationer och andra som körde i paraden med dunkande glad musik, övervägande gamla och nya schlagerlåtar.

Medlemmarna i Amnestys Nordiska ungdomskonferens
kom på egna fyndiga slagord.

Prideparaden är för många höjdpunkten i Stockholm Prides årliga festival, som idag är en av de största festivalerna i Stockholm och det största Pridefirandet i Norden, enligt festivalens hemsida. Den arrangeras av den idéella föreningen Stockholm Pride i samarbete med omkring 100 föreningar, privatpersoner och företag som fyller Prideveckan med föreläsningar, workshops, uppträdanden, debatter och annat som är relaterat till homo-, bi- och transsexuellas (HBTs) frågor och rättigheter.

Festivalen äger rum i främst Tantolunden, som förvandlas till Pride Park under veckan, och Pride House som är förlagt till Mariaskolan. Varje år kommer omkring 30 000 besökare från hela landet och även andra länder till festivalen, som nu är inne på sitt åttonde år.

Prideparader- och firanden ordnas årligen på många håll runtom i världen, bland annat i Australien, Tyskland, USA, Grekland, Israel och Irland. Det finns två internationella nätverk som arrangerar Pridefiranden; InterPride och EuroPride.

Årets Prideparad slog som sagt rekord både när det gäller paraddeltagare och åskådare. På Stockholm Prides hemsida står nu texten: ”Stockholm Pride 2006 är slut. Välkommen åter 2007”.

Text: Marika Åkermalm, praktikant Amnesty Press och media
Bild: Robert Udén och Marika Åkermalm, praktikanter Amnesty press och media

Läs mer om Pride och HBT-frågor:

Stockholm Prides hemsida

Ny asylpraxis måste ge HBT-personer skydd (pressnotis, Amnesty 4 augusti 2006)

Polisbrutalitet mot HBT-personer i USA och Sverige (Amnesty Press, 4 augusti 2006)


Recension av Lars Gårdfeldts doktorsavhandling Hatar gud bögar? (Amnesty Press, 11 juli 2006)

Personlig reflektion

Visst kan man lätt bli avskräckt av den relativt långa sträckan som paraden går, tvärs igenom halva staden, och solen som bränner på näsa och axlar. När jag med resten av Amnestygänget var framme vid ”slutstationen” Pride Park i Tantolunden, visste min ena sandal att allt marscherande var över, och protesterade över slitaget genom att gå sönder. Jag var hes, utmattad och halvt döv. Men fylld av glädje.

Jag promenerade långsamt, med värkande ben och utan sandaler på fötterna, iväg från Tantolunden genom mängden av människor, och tänkte i mitt stilla sinne att detta måste vara den enda dagen på året som man kan gå barfota i Stockholms innerstad utan att väcka någon större uppmärksamhet eller känna sig särskilt onormal. Tänk om vårt samhälle alltid var på det viset, friare från normer och oskrivna regler. Tänk om varje dag vore som en Prideparad! Om folk öppnade sina sinnen mer och oftare, som de gjorde på paraden i lördags, är jag säker på att många idag utsatta grupper i samhället skulle känna sig mer hemma, och att människor i allmänhet skulle finna det enklare att vara sig själva. Oavsett om det handlar om att öppet kunna stå för sin sexualitet, eller våga gå barfota i innerstan.

Marika Åkermalm, praktikant Amnesty Press och media

reportage | 2006-08-07