Maoismens tid

Ingrid Wållgren har gjort ett gediget historiskt arbete där noggrann läsning av dåtidens tidningar kompletteras med tänkvärda intervjuer med Jan Myrdal, Peter Kadhammar och Harald Holst

Bok: Mao i Sverige. Den svenska maoismen 1963-1986

Författare: Ingrid Wållgren

Förlag: Dialogos

Josef Stalin och Mao Zedong på ett kinesiskt frimärke från 1950. Foto: Wikimedia

Denna vår uppmärksammas 50-årsminnet av ”Maj 68”, den månad som blivit symbolen för uppror över hela världen, ett uppror mot auktoriteter och förtryck. Till det paradoxala i upproret hör det faktum att totalitära idéer snabbt fick fotfäste. Det var till exempel ingen ovanlig syn i det sena 1960-talet och tidiga 1970-talet att se demonstrationståg i svenska städer där porträtt av Josef Stalin och Mao Zedong bars med stolthet.

Lundahistorikern Ingrid Wållgren gör i ”Mao i Sverige” en djupdykning i svensk vänster under dess blomstringstid och utan att moralisera lyfter hon fram hur förhållandena i Folkrepubliken Kina, Albanien under Enver Hoxha och Demokratiska Kampuchea under Pol Pot lyftes fram som positiva exempel. En viktig del i idylliserandet kom genom rapporter från resenärer, där den resa som Jan Myrdal och andra medlemmar i Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea gjorde till Röda khmerernas land 1978 fortfarande debatteras.

Foto: Dialogos

I några länder; Sverige, Norge och Belgien, kom maoisterna att dominera vänstern utanför de etablerade kommunistpartierna. KFML:s bästa valresultat kom år 1970 då 0,4 procent av väljarna gav partiet sitt stöd. Senare döptes partiet om till SKP, Sveriges kommunistiska parti, som trots sin lilla numerär hade ett inflytande i olika folkrörelser och genom tidningar som Folket i Bild/Kulturfront.

Wållgren har gjort ett gediget historiskt arbete där noggrann läsning av dåtidens tidningar kompletteras med tänkvärda intervjuer med Jan Myrdal, Peter Kadhammar och Harald Holst. Som kuriosa kan nämnas att Amnestyrapporter som kritiserade Kina avfärdades medan rapporter om förtrycket i Sovjetunionen fick positivt bemötande när SKP hade utsett Sovjet till huvudfienden.

Ulf B Andersson