In memoriam: Farväl till en trogen aktivist

Amnestyveteranen Rona Morän har avlidit, 93 år gammal. Bo Lindblom minns en trogen aktivist.

Reportage | 2018-06-17
Av: Bo Lindblom
Även publicerad i AmnestyPress #2/2018
Rona Morän intervjuades i Amnesty Press nummer 2-2011.

Rona Morän intervjuades i Amnesty Press nummer 2-2011. Foto: Lisa Olsson

I januari 1969 kom Rona Morän till Halmstad för att informera två nya Amnestygrupper om föreningens verksamhet. Hon hade då varit styrelseledamot i två år och var en ledande kraft för grupperna i Malmö och Lund. Vad vi inte visste var att det stod och vägde mellan två olika inriktningar i föreningen. Å ena sidan fanns de allmänt beundrade pionjärer som hade gjort Amnesty känt i Sverige. Det var eminenta skådespelare, författare, advokater och journalister. De eftersträvade vanligen en fortsatt strikt begränsning av åtagandet och ett minimum av administration. Svenska Amnesty hade då 169 aktiva grupper och ett sekretariat med en anställd och en frivillig.

De mindre meriterade som hade börjat ansluta sig närde å andra sidan snarare förhoppningar om en bred och växande folkrörelse. De beundrade de lysande föregångarna, men uppskattningen var inte alltid ömsesidig. Rona tog folkrörelsetanken för given.

Hennes budskap var klart och tydligt: Amnesty är inriktat på ett långsiktigt ansvar för enskilda drabbade. Vi överger aldrig ett olöst fall. Vi ger stöd till de fängslades anhöriga. Vi är ekonomiskt oberoende och bestämmer själva arbetets inriktning. Vi är beredda att utvidga vårt åtagande, i första hand genom insatser för flyktingar och ett organiserat arbete mot tortyr och dödsstraff. Vi vill ha ett nätverk av samverkande grupper, där vi hjälps åt med sådant som inte alla medlemmar klarar. Vi behöver alla sorters medlemmar, folk med olika erfarenheter, kunskaper och färdigheter.

Vi gillade Ronas version av inriktningen och har hållit fast vid den i snart femtio år. På liknande sätt har Ronas idéer och verksamhet nog kommit att prägla många grupper och kanske svenska Amnesty som helhet – utan att upphovet har varit allmänt känt. Vi är många som har skäl att minnas Rona Morän och hennes insatser med stor tacksamhet.

Bo Lindblom
Grupp 168 Laholm/Båstad

Läs också

Ett ljus som har brunnit i 50 år (Amnesty Press 1 juni 2011, om pjäsen ”En värld att leva i”)

och kapitlet om Rona Morän i Amnestys digitala historiebok från 2001

Reportage | 2018-06-17
Av: Bo Lindblom
Även publicerad i AmnestyPress #2/2018