Heja utkrävbarheten! En rapport från MR-dagarna – om kanslisvenska och hopp

23-25 november hölls MR-dagarna i Helsingborg. Årets tema var rätten till utbildning och arbete. Ira Mallik från Amnesty Press blev på gott humör av civilsamhällets envisa arbete.

Myller på MR-dagarna i Helsingborg. Foto: Martin Rydehn

Alla som varit på en mässa vet att det kan vara rätt förvirrande. Man står i en konstig mässhall omgiven av en folkmassa och försöker förstå: Vad går det här ut på? 

Mänskliga rättighetsdagarna, MR-dagarna, är civilsamhällets mässa för mänskliga rättighetsfrågor. Det är mitt första besök och när jag plötsligt står i montermyllret, trängd mellan Afrikagrupperna, Ordfront, Ibn Rushd, Amnesty och en begagnad soffgrupp i rokokostil, greppar jag efter enda vettiga mäss-halmstrået: Gå på seminarierna!  

Första valet är lätt. Nyinrättade Institutet för mänskliga rättigheter är på plats.  

Den oberoende myndigheten startades 2022 och är fortfarande relativt okänd. Direktören Fredrik Malmberg (tidigare bland annat Barnombudsman) pratar upplivat om de två år som gått och arbetet med att skapa institutet. Uppdraget är att bevaka hur mänskliga rättigheter respekteras i Sverige och att främja att dessa rättigheter säkerställs av regering och riksdag.    Institutet presenterar även en större undersökning ”Kännedom om och upplevelser av mänskliga rättigheter i Sverige 2022-2023”.

Frågorna handlar alltså om situationen i Sverige. Majoriteten, 69 procent, av de tillfrågade uppger att de aldrig fått sina mänskliga rättigheter kränkta. 22 procent uppger att de aldrig vänt sig till en myndighet eller organisation när de upplevt att deras rättigheter kränkts.  

43 procent upplever att vissa gruppers mänskliga rättigheter är hotade i Sverige. Utrikes födda och personer med utländsk bakgrund är de vars rättigheter flest ser som hotade. 

Det är ett utmanande uppdrag som ålagts den nya myndigheten. Självständighet ger den en position där den både kan svara på remisser och komma med rekommendationer till regering och riksdag som ska främja mänskliga rättigheter nationellt.  

Innan timmen är slut hinner behovet att öka möjligheten till utkrävbarhet (alltså möjligheten att faktiskt utkräva sina mänskliga rättigheter) komma upp. Det ska bli intressant att se hur institutet lyckas med arbetet de kommande åren. Nyhetsportalen Altinget rapporterade nyligen att Regeringskansliet ofta glömmer att skicka utredningar på remiss till den nya myndigheten.

Från vänster: Elinor Torp, Lisa Pelling och Madelaine Seidlitz. Foto: Ira Mallik

Dags att dra vidare. Går på FN:s globala ramverk och migrantarbetares rättigheter.   Amnesty-juristen Madelaine Seidlitz, leder samtalet med Arenas Lisa Pelling och journalisten och författaren Elinor Torp, flerfaldigt belönad for sina skildringar av det migranters parallella arbetsliv i Sverige. Elinor Torp skräder inte på orden när hon berättar om migrantarbetaren som får skallbenet krossat vid en olycka på en byggarbetsplats, och hur det svenska samhället unisont vänder bort blicken. Där var den igen – utkrävbarheten. 

Det är en omskakande timme som går fort. I montrarna utanför delar frivilliga och anställda ut broschyrer och godis, gamla bekantar kramas, gymnasister kryssar mellan salarna. Vid Ordfronts bord hålls en minidemonstration mot nya spionerilagen. Precis som på andra mässor diskuteras även möjliga kvällsmingel och öl i gångarna. De uniformerade poliserna som hänger vid polisens monter är de enda som inte byltar på en tygkasse. 

Rasmus Canbäck berättar om Nagorno-Karabachs glömda offer sedan Azerbajdzjan tagit kontroll över området hösten 2023. Foto: Ira Mallik

Så, det är alltså det här som är MR-dagarna. Bläddrar på i programmet. Bakom de långa titlarna döljer sig både forskning och människor som arbetar med metoder för att råda bot på de samhällsproblem som diskuteras så ivrigt i medierna: Hur ska skolan möta elever i akut trauma när en skjutning ägt rum? Vad krävs för att ung straffad kille ska kunna få ett jobb och en väg ut ur kriminalitet? Vilka konsekvenser får diskriminering för en ung person i skolan? 

Det finns mycket kunskap i den där mässhallen – och en del frustration. Det som återkommer oavsett om seminarierna handlar om funktionsrätt eller Nagorno-Karabach är svårigheterna i att utkräva ansvar och rättigheter, trots att det ofta finns både lagar och konventioner. Utkrävbarhet, det där stökiga ordet, poppar upp gång på gång. 

MR-dagarna ger ett flämtande hopp. Foto: Martin Rydehn

Det är lätt att tappa gnistan när utvecklingen ibland tycks gå bakåt. Då är det ändå någon sorts flämtande hopp att en massa människor, forskare, tjänstemän och organisationer envetet stretar på i den bitande snålblåsten som viner kring mänskliga rättigheter.  

Visst kan MR-lingot – alltså den speciella variant av kanslisvenska som talas – ibland vara aningen sövande, men det är en lite snål reflektion; För utan alla de som kämpar på, skulle mörkret vara ogenomträngligt. Heja utkrävbarheten! 

Ira Mallik