Skrämmande bild av samhället i Saudiarabien.

Hana Al-Khamri berättar i sin bok ”Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia” om de unkna föreställningar om kvinnor som fortfarande härskar i Saudiarabien. Hon berättar om arbetet på segregerade tidningsredaktioner där kvinnor och män arbetar på olika avdelningar. Hana Al-Khamris bok ger en skrämmande bild av det saudiarabiska samhället.

böcker | 2022-01-08
Av: Andrea Bodekull
Även publicerad i AmnestyPress #1/2022

Bok: Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia. Om att vara kvinna och journalist i det könssegregerade Saudiarabien
Författare: Hana Al-Khamri
Översättning från arabiska: Tetz Rooke
Förlag: Natur&Kultur

Hana Al-Khamri inledde sin journalistiska bana på en tidningsredaktion med könssegregerade lokaler i staden Jeddah. Sedan 2011 bor hon i Sverige och är verksam som frilansskribent och föreläsare. Hon har skrivit för bland annat Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, al-Jazira och The Washington Post.

Hana Al-Khamri inledde sin journalistiska bana på en tidningsredaktion med könssegregerade lokaler i staden Jeddah. Sedan 2011 bor hon i Sverige och är verksam som frilansskribent och föreläsare. Hon har skrivit för bland annat Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, al-Jazira och The Washington Post. Foto: Ida Borg

Hana Al-Khamri betraktas nog i Saudiarabien som en synnerligen ouppfostrad kvinna som inte vet sin plats. Al-Khamri är född i Jemen men uppvuxen i Jidda (Jeddah)i Saudiarabien dit hennes far kommit som migrantarbetare, och är numera boende i Sverige. Hon utmanade det mycket konservativa, för att inte säga djupt inskränkta och diskriminerande, saudiska samhället genom att utbilda sig till journalist.

I boken Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia med undertiteln Om att vara kvinna och journalist i det könssegregerade Saudiarabien berättar hon sin egen och ett antal andra kvinnliga journalisters historia och alla de fördomar och normer som inte bara de utan alla kvinnor i Saudiarabien har att tampas med.

Redan som barn närde Al-Khamri drömmen om att skriva och bli journalist. I inledningskapitlet berättar hon om hur hon började sitt skrivande liv med att bland annat hjälpa fattiga änkor att skriva tiggarbrev och klasskamraterna med kärleksbrev och så småningom lyckas tjata sig till att få börja på en tidningsredaktion.

Jag har läst och sett en del om den närmast apartheidlika situationen för kvinnor i Saudiarabien men Al-Khamris skildringar av vad hon själv och de andra kvinnorna upplevt och fått utstå är ändå förfärande.

De tidningsredaktioner de arbetar på är totalt segregerade med separata ingångar och med strikt avskilda kvinnoavdelningar. De får inte träffa sina manliga kolleger och ska helst skriva om så kallade kvinnliga ämnen som hem och familj. En manlig redaktör ska godkänna texten och det är inte ovanligt att denne tar på sig äran om artikeln är bra skriven.

Alla berättelserna är genomsyrade av de unkna föreställningar om kvinnan som härskar i Saudiarabien. Det manliga förmyndarskapet är en sådan och det resulterar i absurda situationer som att en vuxen kvinna ibland måste ledsagas av en minderårig bror för att få resa och han har bestämmanderätt över henne.

Foto: Natur&Kultur

När jag läser om alla dessa inskränkningar som ju påverkar normala relationer mellan kvinnor och män undrar jag i mitt stilla sinne vad männen i Saudiarabien tycker och tänker. Alla kan ju inte vara inskränkta, religiösa fanatiker.

Det slår mig vid läsningen att de flesta av kvinnorna som Al-Khamri skriver om trots allt haft visst stöd i sina familjer och inte helt motarbetats men det kanske är en förutsättning för att överhuvudtaget nå dit de gjort. De kränkningar och svårigheter de möter skulle kunna ta knäcken på vem som helst. Men alla orkar inte. Några har gett upp och andra har gått i exil.

När jag slutat läsa Hana Al-Khamris bok tänker jag att vara kvinna i Saudiarabien är att vara en icke-människa. Den ger en skrämmande bild av ett samhälle fast i sitt konservativa tänkande och styrt av strikta religiösa lagar, men också att det finns en kraft där som en dag förhoppningsvis kommer att skapa förändring.

Andrea Bodekull
[email protected]

Läs också

Performers Should Speak Up or Not Attend Saudi Music Festival (Human Rights Watch 15 december 2021)

Saudi Arabia: Grand Prix must not deflect attention from dismal human rights record (Amnesty International 2 december 2021)

EU/Saudi Arabia: First human rights meeting must not be a whitewash (Amnesty International 27 september 2021)

Journalist Reem Abdellatif on the risks facing female reporters who cover the Gulf (Committee to Protect Journalists 25 mars 2021)

Three takeaways from the US intelligence report blaming Saudi Arabia’s Mohammed bin Salman for Khashoggi’s murder (Committee to Protect Journalists 1 mars 2021)

Läs mer om Saudiarabien från Amnesty Press

Chockerande dokumentär om mordet på Jamal Khashoggi (22 mars 2021)

USA och Frankrike har ökat sin vapenexport – Saudiarabien importerar mest (18 mars 2020)

Kvinnorättsförsvarare protesterar mot tortyr och fängslanden i Iran och Saudiarabien (12 april 2019)

Appar för förtryck (6 mars 2019)

Ensaf Haidar fortsätter kämpa för sin mans frihet (9 juni 2016)

Saudiarabien: Dödsdomen mot poeten Ashraf Fayadh är upphävd (4 feruari 2016)

Raif Badawi – Sacharovpristagaren som är dömd till tio års fängelse (3 februari 2016)

Vapen från väst dödar i Jemen (22 januari 2016)

Raif Badawi fick Sacharovpriset (16 december 2015)

Gulfstaterna bakom oljan (6 mars 2015)

Skärpt förtryck i Saudiarabien (6 juni 2014)

Ljuvlig saudisk pionjärfilm (11 mars 2013)

Palmepriset till människorättskämpar i Tunisien och Saudiarabien – Amnesty Press har träffat Radhia Nasraoui och Samar Badawi (31 januari 2013)

böcker | 2022-01-08
Av: Andrea Bodekull
Även publicerad i AmnestyPress #1/2022