Kraftfullt nej till tortyr

På lördagsmorgonen inledde Amnesty sitt 44:e årsmöte. I Nationernas hus i Linköping avtackades Carl Söderbergh som lämnat posten som generalsekreterare och den nya generalsekreteraren Lise Bergh hälsades välkommen. På Stora torget samlades Amnestydeltagare för att säga NEJ till diplomatiska försäkringar.

På lördagsmorgonen inledde Amnesty sitt 44:e årsmöte. I Nationernas hus i Linköping avtackades Carl Söderbergh som lämnat posten som generalsekreterare och den nya generalsekreteraren Lise Bergh hälsades välkommen. På Stora torget samlades Amnestydeltagare för att säga NEJ till diplomatiska försäkringar.

Protest på Stora torget i Linköping.

I samband med Amnestys årsmöte i Linköping genomfördes vid lunchtid på lördagen en manifestation mot diplomatiska försäkringar och tortyr. Amnestyaktivister formade sig som ett NEJ! och det hölls tal på Stora Torget i Linköping. Manifestationen inleddes av Åsa Fahlbeck, ordförande för Amnestygrupperna i Linköping, som presenterade den första talaren - Brita Grundin, en veteran i Amnesty och expert på tortyrfrågor. Brita Grundin inledde med att citera den engelske 1600-tals poeten John Donnes odödliga dikt "Ingen människa är en ö" och framhöll att " Varje gång en människa torteras så kränker det mig".
- Tortyr utövas i det statskontrollerade maskineriet av poliser, militärer och säkerhetstjänster. Tortyren drabbar människor i alla åldrar och samhällsgrupper. Den drabbar politiska, religiösa och etniska grupper liksom marginaliserade grupper i samhället, framhöll Brita Grundin.

Både före och efter 11 september 2001 har tortyr använts mot personer som misstänks för terrorism.
- Det är totalt oacceptala förhörsmetoder, sade Brita Grundin. I samband med kriget mot terrorismen har också stater stiftat lagar som har underminerat rättsstaten.
Hon betonade att tortyrförbudet är absolut och sade att inte bara regeringar och organisationer,utan också vanliga medborgare måste protestera. Tortyr är människors hantverk men människor kan stoppa tortyren!

Därefter talade Amnestys ordförande Chrisitine Pamp om diplomatiska försäkringar.

Hennes inledande exempel var de två egyptierna, Ahmed Agiza och Mohammed El Zari, som avvisades från Sverige till Egyptien.
- Den svenska regeringen hade fått diplomatiska försäkringar från Egyptien där de lovade att männen inte skulle utsättas för tortyr när de återvände. Detta visade sig inte stämma då de blev isolerade i egyptiskt häkte i fem veckor och utsattes för tortyr, därmed blev de diplomatiska försäkringarna i praktiken helt värdelösa.
En diplomatisk försäkring är inte juridiskt bindande och det finns alltså goda skäl att ifrågasätta värdet av dessa från ett land som är känt för att utöva tortyr, sade Christine Pamp.
Efter den elfte september försämrades skyddet för de mänskliga rättigheterna i samband med kriget mot terrorismen. Detta har även bidragit till ett ökat antal _renditions_eller olagliga överföranden av människor från ett land till ett annat. Renditions bryter mot internationella konventioner och kränker de mänskliga rättigheterna.

• Amnesty kräver att den svenska regeringen sätter ner foten mot tortyr och officiellt tar avstånd mot diplomatiska försäkringar. En majoritet av de svenska EU-parlamentarikerna liksom en majoritet av partierna i riksdagen har tagit avstånd från diplomatiska försäkringar. Det är dags att gå från ord till handling, sade Christine Pamp.

Diplomatiska försäkringar - inget för den som vill följa
det absoluta förbudet mot tortyr. Här rivs banderollen
sönder.

Diplomatiska försäkringar utgör inget skydd för den enskilda människans mänskliga rättigheter och kan därför lika gärna rivas, sade Christine Pamp, varvid manifestationen avslutades med att banderollen med texten diplomatiska försäkringar och tortyr revs sönder för att visa Amnestys avståndstagande.

På morgonen hade årsmötet öppnats med att Åsa Fahlbeck, ordförande i Amnestygrupperna i Linköping, berättade att staden två gånger tidigare varit värd för Amnestys årsmöte, 1979 och 1992. Och en handfull personer räckte upp handen på frågan om de var med 1979.
- Då var vi i samma lokal, fast detta då var Folkets Hus, sade hon.
Linköpings vice borgmästare, Patrick Vigren (kd), hälsade Amnesty välkomna till Linköping och kopplade ihop demokrati på lokal nivå med Amnestys globala arbete.
- Mitt civila yrke är läkare och man skulle kunna jämföra ert arbete med en akutkirurg som rycker ut i världen och vårt arbete i kommunledningen med distriktsläkarens. Det gäller att vara uppmärksam och verka förebyggande när det gäller demokratin i Sverige. I Sverige har vi lätt att ta demokratin för given men vi politiker måste vara proaktiva.
Patrick Vigren pekade på att mänskliga rättigheter har fördelen att de gäller för alla:
- Det handlar inte bara om dem som tillhör en viss politisk eller filosofisk skola. Styrkan i de mänskliga rättigheterna ligger i att den på pluralismens grund kan förena människor med olika uppfattningar.

Svenska sektionen av Amnesty International befinner sig i en uppgångsperiod. Antalet medlemmar ökar och är nu cirka 67 000. Insamlingsresultatet är rekordstort och uppgår till cirka 50 miljoner kronor. Amnesty torde vara den i särklass största organisationen i Sverige som tillämpar direktdemokrati, det vill säga alla betalande medlemmar har rösträtt på årsmötet. Årsmötet i Linköping har dock bara lockat cirka 135 röstberättigade, det lägsta antalet på många år. Därtill kommer ett 40-tal personer som valt att delta utan att betala den årsmötesavgift som ger rösträtt. I Göteborg 2006 deltog 246 röstberättigade och i Uppsala 2005 var det 200 röstberättigade deltagare.
- Jag tycker det låga antalet deltagare aktualiserar frågan om införande av representativ demokrati, säger Bo Lindblom till Amnesty Press. I våra förslag hade vi räknat på runt 400 röstberättigade ombud.

Christine Pamp.

I sitt inledningsanförande varnade Christine Pamp, svenska Amnestys ordförande, för att man lätt snöar in på problemen och glömmer framgångar.
- Vi ägnar vår fritid åt tortyr, orättvisor och övergrepp. Låt oss inte glömma de framgångar vi har haft det senaste året, sade hon.
Christine Pamp nämnde några exempel: Nepal där diktaturen fått ge vika och fria val ska hållas, FN har antagit en konvention mot försvinnanden, Amnesty Business Group (ABG) kunde i sin senaste årliga översyn konstatera att kännedomen om mänskliga rättigheter har ökat i svensk industri med en tredjedel och FN har påbörjat arbetet med ett vapenhandelsfördrag.

Carl Söderbergh lämnade den 31 mars **efter nästan åtta år uppdraget som generalsekreterare.
Christian Gräslund, före detta styrelseledamot, berättade om sitt första intryck av Carl Söderbergh:
- Han var en person var som var mer internationell än svensk, som pratade bättre engelska än svenska och som hade en examen från Harvard. Dessutom hade han jobbat på fältet i Sudan och Pakistan. Trots sin lågmälda framtoning så blev det snart nästan en dragkamp mellan svenska sektionen och den internationella rörelsen om Carl. Han har gjort ett tiotal utredningsresor till platser som jag tror har gjort hans mamma ängslig. Carl har en stor ödmjukhet, ett stort engagemang och en portion våghalsighet.

Christian Gräslund avtackar Carl Söderbergh.

Carl Söderbergh sade att han hade ägnat de 21 dagarna som har gått sedan han lämnade generalsekreterarposten åt att reflektera över "den här resan vi har gjort":
- Jag ska börja med ett av de här svårare minnen som påverkade oss i början av min tid. En dag passerar jag den kiosk där jag brukade köpa min tidning och ser DN:s löpsedel som med meterhöga bokstäver förkunnar "Amnestychef anklagas för bedrägeri". Jag tänker: "Jag är ju amnestychef". Jag ringer min mamma och säger: "Det är inte jag".
Jesús Alcalá var ordförande i svenska Amnesty och dömdes senare för bedrägeri och missbruk av urkund. Det handlade om pengar från Internationella Juristkommissionen men Amnestys anseende var ändå skamfilat. Carl Söderbergh berättade om mötet med en trogen Amnestymedlem som våren 2000 fick ta emot glåpord när hon skramlade bössa.
- Det var en svår tid men ni var många som fortsatte att arbeta aktivt under dessa svåra omständigheter.
Under Carl Söderberghs tid som generalsekreterare har traditionella arbetssätt som brevskrivande, seminarier och ambassaduppvaktningar kompletterats med nya arbetssätt
- Vi har fått catwalks, tortyrtält, pepparkaksfängelser, Guantánamoburar och mänskliga jukeboxar, sade Carl Söderbergh med förtjusning.
Även Sverige har deltagit i kränkningar av mänskliga rättigheter i samband med Kriget mot terrorismen men när det gäller fallet med Ahmed Agiza och Mohammed El Zari har en framgång nåtts. Migrationsminister Tobias Billström meddelade den 1 mars att Justitiekanslern fått i uppdrag att förhandla om skadestånd med Mohammed El Zari.
- Jag är övertygad om att vi inte skulle ha kommit så långt om inte Amnestymedlemmar kontinuerligt arbetat med egyptierna sedan december 2001, sade Carl Söderbergh.

Lise Bergh återvände på lördagseftermiddagen
till Liberia.

Amnestys nya generalsekreterare Lise Bergh arbetar för närvarande åt ILAC
i Liberia men gjorde under helgen ett snabbesök i Sverige och intervjuades då i flera tidningar, däribland Metro.

På lördagsförmiddagen talade hon på Amnestys årsmöte och sade att hon hoppades leva upp till förväntningarna.
- Jag har arbetat större delen av mitt liv med frågor som ligger nära Amnestys områden. Som arbetsrättsjurist på arbetstagarsidan fick jag insyn i försvaret av fackliga rättigheter och som ställföreträdande Jämo 1994-99 arbetade jag med lönediskriminering och sexuella trakasserier.
I sju år har Lise Bergh varit statssekreterare och då ansvarat för mänskliga rättigheter, jämställdhet, integration, demokrati, nationella minoriteter och folkrörelser. Där har hon fått erfarenheter som hon nu hoppas kunna använda i sitt nya arbete inom Amnesty.
- Men jag har mycket nytt att lära, sade hon. Vapenkontroll är till exempel ett ämne jag inte har arbetat med.
Den 11 juni kommer Lise Bergh att tillträda tjänsten som generalsekreterare.
När årsmötet sedan inledde sina egentliga förhandlingar fanns ett antal motioner och förslag från styrelsen att ta ställning till. Via diskussionstorg och beredningsgrupper ägnade årsmötesdeltagarna lördagen åt att förbereda besluten i plenum under söndagen. Ett sent inkommet förslag om "Tydligare redovisningsregler för grupper/enheter" väckte hård kritik från en del ombud. Sedan 1986 gäller ett beslut om att "varje grupp skall ha ordnad bokföring med utsedd revisor". Nu ville styrelsen strama upp efterlevnaden och ha ett beslut att grupper/enheter som inte skickar in sitt bokslut "senast 60 dagar efter kalenderårets utgång" i fortsättningen ska "fråntas möjligheten att bedriva insamling i Amnestys namn". Flera ombud tyckte att det var tveksamt att behandla ett sådant förslag när det inte hade skickats ut inom stipulerad tid.
När sedan styrelsens förslag efter lunch omarbetades till en motion från en medlem kom ytterligare kritik.
- Jag tycker det är tveksamt om motioner ska skrivas och lämnas in samma dag som årsmötet pågår, sade Johan Strandell från Arbetsgruppen mot dödsstraff.
Årsmötet beslöt ändå med 83 röster mot 16 att motionen skulle behandlas.

Diskussionstorg på årsmötet. Från vänster Camilla Nilsson,
Ida Burlin, Maria Bexelius, Emma Johansson, Katarina
Bergehed och Elisabeth Lundgren.

På årsmötet i Göteborg fattades med stor majoritet ett beslut att svenska sektionen ska verka för att Amnesty arbetar för att abort "skall vara laglig, säker och tillgänglig för alla kvinnor".
Beslutet ledde till en kritik från Amnestymedlemmar och utanför årsmötet demonsterade abortmotståndare.

Styrelsen hade under hösten 2006 förklarat att den svenska sektionen vid det internationella rådsmötet i Mexiko i augusti skulle verka för att få igenom den svenska synen inom Amnestyrörelsen.

Inför årsmötet hade dock styrelsen tänkt om och ville att årsmötet skulle besluta att den svenska abortresolutionen ska dras tillbaka.
- Tiden är inte mogen för att hela rörelsen ska ta ställning för kvinnans rätt att besluta om abort, sade Hanna Roberts, vice ordförande i Amnestys internationella styrelse, till årsmötet.
Bland en del röstberättigade fanns en besvikelse över att styrelsen nu tänkt om och vill gå med på att Amnestys ställningstagande i abortfrågan ska begränsas till att handla om en avkriminalisering av abort i de fem länder där det är totalförbjudet och rätten att få sjukhusvård vid komplikationer efter en abort samt rätt till abort efter våldtäkt eller om kvinnans liv är i fara.
Beslut i abortfrågan kommer att fattas under söndagen.

På diskussionstorg: Lisa Tönnes och Emma Cars.

Årsmötesbevakning text och bild:
Ulf B Andersson, Idah Klint och Sunita Rao