Allt fler civila drabbas av våldet i Pakistan

reportage | 2010-01-28

Den pakistanska militärens offensiv har tvingat landets
talibanrebeller att retirera. Allt fler bombdåd genomförs nu i
storstäder och i Lahore dog 48 människor vid en attack mot en marknad
den 7 december. ”Vi försöker undvika att gå ut om det inte är helt
nödvändigt” säger en lärarinna.

Barn leker på en hänggunga och en man blir klippt ute i det fria; en stol,
en spegel och lite fantasi är allt som krävs för att öppna
frisersalong i Pakistans huvudstad Islamabad. Det är söndag och en
helt annan atmosfär än i våras.
Då stod SWAT-talibanerna 10 mil utanför staden och gatorna kändes
osäkra. Nu är de tillbakaträngda efter vårens militäroffensiv i
SWAT-dalen och den pågående operationen i södra Waziristan, där 30 000
soldater återtagit kontrollen över stora delar av provinsen sedan i
mitten av oktober.
De båda operationerna anses allmänt sett ha varit framgångsrika, på så
vis att de ökat myndigheternas kontroll över denna oländiga terräng.
Gränslandet mellan Afghanistan och Pakistan är allmänt sedd som den
globala terrorismens centrum.

Pakistans huvudstad Islamabad.

  • Men om tanken var att sätta spiken i kistan för TTP
    (Tehrik-e-Taliban, de pakistanska talibanerna) så måste operationen i
    södra Waziristan ses som ett misslyckande.
    Det säger Riffat Hussain, professor i försvarsstudier vid Quaid-e-Azam
    Universitetet i Islamabad.
  • TTP har flyttat till andra delar, fortsätter han.
    De pakistanska talibanerna, som fick sin nationella agenda 2007 som
    ett svar på USA:s flygräder i gränstrakterna mellan Afghanistan och
    Pakistan, använder sig med andra ord av klassisk gerilla-taktik.
    Abdul Basit, en ung forskningsassistent på Pakistan Institute for
    Peace Studies i Islamabad, berättar att armén förväntades ta itu med
    15 000 militanter i södra Waziristan. Hittills har de dödat cirka 600
    och skadat ytterligare drygt 1 000 personer. Det innebär att ett stort
    antal militanta talibaner finns kvar.

Militäroffensiverna 2009 har lett till en historiskt stor
flyktingström, framförallt från SWAT-dalen, där över två miljoner
människor lämnade sina hem i våras. De flesta inhystes av släkt och
vänner men många hamnade i flyktingläger.
I södra Waziristan, vars befolkning är mindre, är antalet flyktingar
betydligt lägre. Totalt bor runt 110 000 personer i 13 läger i
Peshawar, Mardan, Nowshera, Lower Dir, Charsadda, and
Hangu-distrikten. SWAT-flyktingarna har till stora delar återvänt, men
inte utan komplikationer, berättar I A Rahman, generalsekreterare för
Pakistans kommission för mänskliga rättigheter:
- Bara de som bodde i lägren har fått hjälp att flytta tillbaka, säger han.

I A Rahman, generalsekreterare för Pakistans kommission
för mänskliga rättigheter.

Flyktingarna behöver hjälp med att återställa hus och hem. Själva
registreringen av flyktingarna i lägren var dessutom undermålig enligt
I A Rahman, vilket lett till att en del berövats regeringens
återvändningsbidrag. Det scenariot upprepas nu för flyktingarna i
södra Waziristan. Deras situation är på ett sätt värre, då kalla
vintern står för dörren i de, enligt Rahman, undermåliga lägren.

Frågan är vad som har hänt med de övriga militanterna i södra
Waziristan, de 90 procent som undkommit arméns offensiv?
Många har tagit sig till Afghanistan. Gränsen mellan Pakistam och
Afghanistan är porös och för de väpnade rebellerna är det lätt att
röra sig mellan de båda länderna. Andra har spridits till olika delar
av Pakistan. Detta är en av anledningarna till den senaste tidens
ökande terrorattentat runt om i landet, menar Hasan Askari Rizvi, en
kort och glasögonprydd försvarsanalytiker.
- De har förbindelser med lokala militanter, så de börjar slå till i
städerna”, säger han.
Inte långt ifrån Rizvis hem i centrala Lahore gapar en gränd svart och
förkolnad på populära Moon market. Här detonerade två bomber den 7
december och dödade 48 personer.
- Jag känner så många människor som dog här, säger Kamran Abaidullah
med uppspärrade ögon när vi beskådar förödelsen.
Han är i 40-års åldern och bor i närheten.
- Regeringen har tlllsatt tre utredningsgrupper, men de vet
fortfarande inte om det var fjärrstyrda bomber eller en
självmordsbombare, fortsätter han.

San Francisco-bon Jawad Ali, som är på familjebesök under ett par
månader i Lahore, menar att Moon market-attacken innebär ett skifte i
militanternas strategi.
- Tidigare har de hållit sig till halvmilitära mål; polisakademier,
militära högkvarter. Men nu börjar de attackera  ”mjuka mål” också,
säger han.
Hasan Askari Rizvi tror att hämnd är ett av motiven. Många av
upprorsmännen i södra Waziristan är lokalbor och har förlorat sina hem
i militärens offensiv. En annan anledning till att civila nu börjat
bli måltavlor är att förövarna vill öka trycket på regeringen att
flytta soldater från södra Waziristan till större städer. Det skulle
ge TTP andrum på hemmaplan.

Abdul Basit påminner om att självmordsbombningar - vilket majoriteten
av attackerna utgjort - är ett fenomen som börjat uppträda först efter
attacken mot World Trade Center i New York den 11 September 2001. Han
anser att ett resonemang från wahabbisterna, de saudiarabiska ortodoxa
muslimerna, ligger bakom. Resonemanget kallas Takfiri och går ut på
att de som stödjer icke-trogna (”infidels”, ursprungligen använt som
synonym till amerikanska militärer) automatiskt räknas till samma
icke-trogna skara och därmed legitimt kan attackeras av jihadister.
Från början utgjordes den nya kategorin ”icke-trogna” av den
pakistanska regeringen och militären, som stödjer USA:s ”krig mot
terrorn”. Men nu när även folkopinionen börjat vändas mot
militanterna, räknas även civila som ”icke-trogna”, enligt
resonemanget.

Till vänster: Riffat Hussain, professor i försvarsstudier.
Till höger: Abdul Basit vid Pakistan Institute for Peace Studies.

Regeringens svar på terrorn har hittills spelat militanterna i
händerna. Efter en attack mot ett internationellt islamistiskt
universitet i Islamabad den 20 oktober, så beordrade regeringen att
samtliga undervisningsinstitut skulle stängas till dess att säkerheten
stärkts.
- Vi känner av det. Det är en ständigt närvarande oro, den ligger i
luften. Vi försöker undvika att gå ut om det inte är helt nödvändigt,
säger en mellanstadielärarinna i Lahore på min fråga om hur hon
påverkas av den ökande terrorn.

Pakistan bubblar av konspirationsteorier och anti-amerikanska känslor.
Vad gör egentligen USA i Afghanistan? Olja och geopolitik, säger
många. Att hålla Iran i schack och backa upp kungahuset i
Saudiarabien, anser andra eller att det handlar om att begränsa Kinas
inflytande i regionen.
- Det är fullständigt uppenbart att de inte är här för att hjälpa
pakistanierna, afghanerna eller irakierna. De är emot befolkningarna
överallt där USA agerar, säger en pensionerad general från flygvapnet,
som vill vara anonym.

Många pakistanier undrar över framtiden.
Ishtiaq Ahmad, bloggande professor i internationella relationer vid
Quaid-i-Azam-universitetet, har sin syn klar: nu när armén har gått in
i gränstrakterna så behöver de ”slutföra jobbet”:
- En läxa vi lärt oss från SWAT är att när vi sätter oss för att
förhandla med en ex-terroristorganisation så bör de vara i underläge.
Först när de har försvagats så tror jag att försoning är möjlig, säger
han.
Under 2010 tror han på en ökad samordning mellan Pakistan och USA och
att armén kommer att försöka separera talibaner och al-Qaida.
- Det är det som är USA:s mål. Om mulla Omar (ledare för de afghanska
talibanerna när de hade makten 1996-2001) säger att ”vi begick ett
misstag som gav bin Laden skydd” imorgon, och bryter kontakten med
al-Qaida, så är problemet löst, säger Ishtiaq Ahmad.
Han menar att USA egentligen struntar i de regionala konflikterna, så
länge som de inte påverkar västvärlden.

Ishtiaq Ahmad, är professor i internationella relationer vid
Quaid-i-Azam-universitetet.

Andra tror att slaget redan är förlorat.
- Om USA skulle spendera en fjärdedel av sin krigsbudget på folket
istället så skulle de vara varmt välkomna här. Idag ser den vanliga
befolkningen ingen effekt av deras pengar, de försvinner ned i
fickorna på ett fåtal. Och du måste vinna människors hjärtan för att
vinna ett krig, menar den pensionerade flygvapengeneralen.
Han drar historiska paralleller: varken britterna eller ryssarna har
lyckats erövra Afghanistan militärt. Så varför skulle USA lyckas?
- Om amerikanerna stabiliserar Afghanistan och tar hem sina soldater
så kommer det att bli fred. Kanske inte utveckling, men definitivt
fred, säger han.

Text och bild Hanna Sistek
Islamabad, Pakistan

Fakta: Attacker i Pakistan

ÅrAttacker/
sammandrabbningarÅrlig ökningDödadeSkadade

2006675159%9071543

20071503129%34485353

2008257743%79979670

2009381648%12 63212 815

Av 2009 års attacker var 2 586 terroristattacker, vilket dödade 7 334 människor.
Drygt 700 var militära attacker på/eller sammandrabbningar med militanter.
Huvudparten av terroristdåden skedde i Nordvästra gränsprovinsen (NWFP),
Baluchistan och FATA.

Självmordsattackerna, 89 stycken, ökade med en tredjedel jämfört med 2008,
vilket spridit skräck hos befolkningen. Enligt en opinionsundersökning känner
80 procent att det är osäkert att besöka allmänna platser.

Källa: 2009 års säkerhetsrapport, Pakistan Institute for Peace Studies

Läs mer:

Hundratusentals fortfarande på flykt (Amnesty Press 11 januari)

Amnesty om bombdådet i Peshawar (Pressnotis från Amnesty 29 oktober 2009)

Pakistan government unprepared for South Waziristan displacement
crisis
(Amnesty 19 oktober 2009)

Flyktingar börjar återvända hem (Amnesty Press 17 juli 2009)

Pakistan - den lokala konflikten som sprider oro i hela regionen
(Amnesty Press-reportage av Hanna Sistek - 13 maj 2009)

reportage | 2010-01-28