Till minne av Anna Dahlbäck

Den 1 oktober 2015 avled Amnestyaktivisten och juristen Anna Dahlbäck. Hon var drivande i Gruppen för internationella straffrättsliga frågor.

artiklar | 2015-12-01
Av: Gruppen för internationella straffrättsliga frågor
Även publicerad i AmnestyPress #4/2015
September 2014. Anna Dahlbäck (till höger) firar med sin Amnestygrupp att regeringen tillsatt en utredning om ett särskilt tortyrbrott i svensk rätt. Till vänster Ida Lönneborg.

September 2014. Anna Dahlbäck (till höger) firar med sin Amnestygrupp att regeringen tillsatt en utredning om ett särskilt tortyrbrott i svensk rätt. Till vänster Ida Lönneborg. Foto: Hanna Hallonsten

Den 1 oktober avled vår vän, aktivistkollega och förebild Anna Dahlbäck i en ålder av 41 år. Anna har med sitt engagemang, envishet och värme betytt otroligt mycket för arbetet för mänskliga rättigheter, för Amnesty som organisation och för oss som hade förmånen att känna henne och inspireras av henne.

I 25 år kämpade Anna, med oförminskad intensitet, för att förebygga, förhindra och protestera mot grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Anna började sitt Amnestyengagemang redan 1990, när hon som sextonåring bildade en Amnestygrupp vid sin gymnasieskola. Hon har sedan dess, genom sina många olika uppdrag inom organisationen och genom sitt starka engagemang i stora som små frågor, varit en ovärderlig kraft i arbetet för mänskliga rättigheter.

Genom gruppen för internationella straffrättsliga frågor (före detta ICC-gruppen) har Anna varit drivande i Amnestys arbete för rättssäkerhet och mot straffrihet för krigsförbrytare.

Anna kombinerade sina stora juridiska kunskaper med ett starkt engagemang och en beundransvärd envishet för att åstadkomma viktiga förändringar. Hennes kritik mot Sveriges oförmåga att lagföra krigsförbrytare bidrog med stor sannolikhet till att Sverige införde en ny lag om straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser samt att vi de senaste åren har fått se de första åtalen för folkmord i svensk domstol.

En fråga som Anna särskilt kämpade för de senaste åren var införandet av ett särskilt tortyrbrott i svensk rätt. I september 2015 gav det mångåriga påverkansarbetet äntligen resultat när en utredning som överlämnades till regeringen föreslog en lagändring.

Anna lämnade få personer oberörda. Hennes starka rättspatos präglade alla sammanhang som Anna var del av. Hon väjde aldrig för en svår fråga, tog alltid debatten och var aldrig rädd för att vara obekväm. Det fanns inga floskler eller ogenomtänkta förslag som undkom Annas ifrågasättande blick. Det fanns inga hierarkier eller samhällspositioner som hindrade Anna från att ställa en obekväm fråga.

Det gällde såväl på Amnestys årsmöten, i diskussioner med kompisar på sociala medier som i debatter med politiker.

I gruppen minns vi särskilt Annas värme och humor. Hon hade en förmåga att se, inkludera och lyfta människor. Anna fick oss alla att känna oss välkomna och viktiga i arbetet för mänskliga rättigheter.

Annas kraft och mod gjorde att världen kändes lite ljusare och lite mer hoppfull. Hon lämnar en stor saknad efter sig. Det är vårt ansvar att låta hennes engagemang och energi leva vidare i ett fortsatt modigt arbete för mänskliga rättigheter.

Hanna Hallonsten, Ida Lönneborg, Lise Bergh, Golshanak Fatahian, Ida Lundborg, Frida Henkow, Viktor Swartz och Fredrik Sandberg.
Gruppen för internationella straffrättsliga frågor.

artiklar | 2015-12-01
Av: Gruppen för internationella straffrättsliga frågor
Även publicerad i AmnestyPress #4/2015