Den heteronormativa blindheten skymmer samkönat våld

reflektion | 2011-05-30


Filmen Blott du mig älskar ska användas för
att öka kunskapen om våld i nära relationer.

Våld i nära relationer förekommer inte bara i heterosexuella relationer. Nu har Nationellt centrum för Kvinnofrid i Uppsala, NCK, tagit fram filmen "Blott du mig älskar". Ida Persson såg filmen och lyssnade på en debatt om varför det är så svårt att se att våld också kan förekomma mellan två kvinnor, två män eller två transpersoner.

Fram till nyligen har heteronormen haft äganderätt av begreppet ”våld i nära relationer”. Alltför länge har vi sett bilder av starka män i Per Morberg-format som slår och kontrollerar sina fruar och flickvänner. Alltför sällan har vi pratat om våldet mellan två kvinnor, två män eller två transpersoner och det är dags att vi öppnar ögonen även för det samkönade våldet. Novellfilmen Blott du mig älskar är en del av det utbildningsmaterial framställt av Nationellt centrum för Kvinnofrid i Uppsala , NCK, i Uppsala som visar komplexiteten bakom våld i samkönade relationer. Premiärvisningen av filmen hölls den 8 maj i Uppsala.

Länge har man i svensk politik försummat att uppmärksamma problemet med våld i samkönade relationer. Utbildning och kunskap kring ämnet har påverkats av heteronormer och få yrkesverksamma får tillräcklig utbildning i hur man ska bemöta våldsutsatta hbt-personer.

Till filmen hör ett pedagogiskt material som ger en fördjupande bild av våld i samkönade relationer. Utbildningsmaterialet är tänkt att användas i utbildningar för yrkesverksamma som möter våldsutsatta personer, inom exempelvis hälso- och sjukvård, socialtjänst, rättsväsende och frivilligorganisationer.

I ”Våldsamt lika och olika”
har över 2 000 medlemmar
i RFSL svarat på frågor om våld
i nära relationer. Finns på
www.rfsl.se

I filmen följer vi Katja och Lo. De har varit ett par i ungefär två år. Lo jobbar på teatern och Kajsa studerar till förskolelärare. De är fattiga, unga och nykära. Men Lo har ett kontrollbehov och en kort stubin. Ibland överreagerar hon och ömhet och kärlek byts snabbt ut mot hot och våld.

Lo och Katja går på visning för en trea i hopp om att två rum till ska lösa deras problem. Men trots kakelugnar och fler kvadratmetrar fortsätter våldet. Lo blir alltmer kontrollerande och vill veta allt vad Katja gör. Hon blir misstänksam när Katja umgås med sina kvinnliga väninnor och anklagar henne för att ljuga. Samtidigt vill inte Lo skylta med att de är ett par. Snart hamnar de i ett mönster av kontroll, hot, skuld och förnedring.

Till slut börjar Katja ljuga på riktigt. Hon vågar inte gå hem och hon vågar inte berätta vart hon går. Los uppfattning om Katjas lögner blir det tysta rättfärdigandet av det fortsatta våldet och när Lo skadar Katja så mycket att hon måste tas till sjukhus så blir signalerna tydliga. Vissa skador får man inte av att ramla. Men vem som orsakat dem är mindre självklart.

Trots tydliga signaler reagerar inte omvärlden. Katjas vänner uttrycker sin avundsjuka kring hennes förhållande och parets grannar väljer att negligera de högljudda bråken. När Katja hamnar på sjukhuset med tydliga tecken på misshandel så möts hon av oförstående sjukvårdspersonal och hon blir till slut tvungen att ta saken i egna händer och fly.

NCK tog fram utbildningsmaterialet om våld i samkönade relationer i samband med rapporten Våld i samkönade relationer – en kunskaps och forskningsöversikt från 2009, då man insåg bristerna i kunskaperna kring frågan. I en undersökning av 146 högskoleutbildningar som genomfördes av NCK fann man att endast tre stycken utbildningar erbjöd utbildning om våld i samkönade relationer.

Efter filmvisningen på Slottsbiografen i Uppsala den 8 maj anordnades ett panelsamtal med representanter från NCK, Amphi produktion och RFSL. Annika Björck, chef för utbildningsenheten på NCK var samtalsledare.

Under panelsamtalet diskuterades vikten av kunskap och utbildning inom området för våld i hbt-relationer. Suzann Larsdotter, utbildare på RFSL:s brottsofferjour, var en av tre deltagare i panelen. Hon menar att vi måste ha kunskap om våldets mekanismer i speciella kontexter för att kunna motverka problemen men vi måste också kunna sätta våldet i relation till omvärlden. Kunskapen om hur en våldsutsatt hbt-person mottas av samhället är lika viktigt som kunskapen om våldet i sig, menar hon.

RFSL:s brottsofferjour har tillsammans med Stockholmspolisen, Hopp, SKR,
Roks och Brottsofferjourernas riksförbund haft en reklamkampanj som fått stor uppmärksamhet.

Emilia Åkesson, utbildare för NCK och paneldeltagare, menar att det finns en mytbild kring våld i nära relationer som måste brytas.
– Det finns en bild av att kvinnor inte kan våldta eller slå och att män inte kan bli våldtagna. Detta måste vi utmana, menar Emilia Åkesson.

Emma Lundqvist, projektledare på Amphi produktion anser att heteronormativiteten måste synliggöras för att våldet i hbt-relationer ska kunna belysas:
– I heteronormativiteten finns en blindhet som gör att vi inte ser på denna form av våld med lika klara ögon. Jag tycker att filmen tydligt visar detta.

Suzann Larsdotter menar att bilden av den ”perfekta hbt-relationerna” skymmer frågan:
– Vi kan inte fortsätta låtsas som att alla i hbt-världen alltid har det bra, säger hon.

Att vi valt bort att tala om männen som blir slagna och kvinnorna som våldtar har satt avtryck i den svenska politiken. Det dröjde till 2009 innan man antog en nationell handlingsplan för våld i samkönade relationer och än idag finns bara ett skyddat boende i Sverige som är speciellt utformat för våldsutsatta män.
– De flesta män som utsätts för våld i nära relationer placeras på hotellrum. Så gjorde vi med våldsutsatta kvinnor för 10 år sedan och vi kan inte acceptera att våldsutsatta män behandlas på det här sättet idag, menar Suzann Larsdotter.

Männen är fortfarande ofta frånvarande i debatten kring våld i nära relationer och att filmen skulle handla om ett lesbiskt par var inte ett självklart val, menar Emma Lundquist. Amphi produktion och NCK har haft för ambition att anpassa utbildningsmaterialet för flera sorters relationer och Emma Lundquist anser inte att det faktum att filmen visar ett lesbiskt par behöver innebära hinder för utbildning i frågan.

Nu hoppas NCK och Amphi produktion på att kunna sprida materialet till skolor och olika verksamheter.
– Om fem till tio år hoppas jag att denna kompetens ska finnas inom alla verksamheter som möter våldsutsatta personer, menar Emma Lundqvist.

När bilden av våldet blir stereotypt verkar det som att vi glömmer alla de andra formerna av våld i nära relationer. Våldet där det inte nödvändigtvis finns den starka och den svaga, den manliga och den kvinnliga. Maktstrukturer är inte något som existerar isolerat i det heteronormativa förhållandet. Maktstrukturer byggs inte med muskler.
Självklart ska vi inte sluta att prata om våldet mellan man och kvinna. Men vi måste också minnas att vi faktiskt lyckats att utmana heteronormen på många områden i samhället och i enstaka fall lyckas bilden av hbt-paret tränga fram. I reklamer, böcker, annonser. De är glada, de håller hand och kysser varandra, ibland till och med offentligt. Men när ser vi de samkönade relationerna i kris?

Att förebygga fördomar kring samkönade relationer handlar om att sudda bort stämpel kring det ”onormala” förhållandet men det handlar också om att ta de problem som uppstår i samkönade relationer på allvar. Det räcker inte med att uttrycka sitt godkännande av den samkönade formen av kärlek. Det handlar om att erbjuda alla människor lika rätt till personlig säkerhet, oavsett sexuell läggning. Men för att kunna motverka problemet måste vi ha nya tillvägagångssätt och nya metoder.


Ida Persson

Läs mer på Amnesty Press

Våldet det talas tyst om (18 augusti 2009)

Sista dagen på Pride House: hbt-rättigheter i Uganda och diskussion om vithetsnorm (3 augusti 2009)

NCK

Våld i samkönade relationer – en kunskaps och forskningsöversikt
 

reflektion | 2011-05-30