De största krigsförbrytarna saknas

Krigsförbrytartribunalen för ex-Jugoslavien i Haag går på högvarv. Men frågan är om de största krigsförbrytarna kommer att ställas inför rätta innan tribunalen stänger om fem år.

Senast jag såg Vojislav Seselj var hösten 1997. Han höll en triumfatorisk presskonferens i den serbiska huvudstaden Belgrad och hävdade att han hade berövats segern i presidentvalet. Knappt ett år senare hade han bildat koalitionsregering med Slobodan Milosevic och blev vice premiärminister. I februari 2003 tog han dock ett dramatiskt farväl inför 10 000-tals anhängare på ett torg i Belgrad och gav sig iväg med enkel biljett till Haag.

Nu är det 31 januari 2005 och jag ser Seselj bakom en glasvägg i en av rättssalarna vid FNs krigsförbrytartribunal för ex-Jugoslavien. Hans extremnationalistiska parti är fortfarande en maktfaktor i serbisk politik och har ett stabilt stöd av cirka en tredjedel av de serbiska väljarna.

Rättegången mot Seselj har ännu inte inletts, men var fjärde månad får Seselj som intagen vid tribunalens häkte framträda i domstolen.

Haagtribunalen går nu på högvarv. Varje dag fortsätter rättegångarna i de tre salar som står till förfogande. Över 1 200 personer från 84 länder arbetar vid tribunalen som nu har över 50 personer häktade. Tribunalen har ända från starten 1993 anklagats för att vara anti-serbisk, och det är därför ironiskt att de dagar i januari när jag bevistar rättegångar så är serber i minoritet bland de åtalade.

I stället står Naser Oric, den muslimske befälhavaren i Srebrenica 1992–95, inför rätta för mord och övergrepp mot serber. I en annan sal sitter Fatmir Limaj och två andra personer från UÇK-gerillan anklagade för mord på serber och albanska »samarbetsmän« i Kosovo 1998. Och tre höga befäl i den bosniska armén står inför rätta för mord på kroater i centrala Bosnien 1993.
Det är långa och detaljerade förhör med vittnen som ska minnas vad som hände för länge sedan.

Allmänt anses åklagarna under senare tid ha lyckats allt sämre. De måste kunna övertyga domarna om att de anklagade verkligen har varit inblandade eller känt till övergrepp. En del menar att det är politiska skäl bakom besluten att åtala även för brott som till synes inte varit så omfattande. Men för de efterlevande kan ändå ett rättsligt efterspel ha stor betydelse.

När det gäller den mest uppmärksammade processen, den mot Slobodan Milosevic, undrar dock allt fler om inte chefsåklagaren Carla del Ponte tagit sig vatten över huvudet. Över 60 åtalspunkter, däribland folkmord, finns på den digra listan över anklagelser. Den rättegången väntas vara klar först någon gång nästa år och det anses osäkert vad åklagarna juridiskt lyckats bevisa.

Jugoslavientribunalens dagar är räknade. De sista utredningarna skulle vara avslutade vid nyår och de sista åtalen väntas under våren. 2008 ska rättegångarna ha genomförts och senast 2010 ska tribunalen stängas. Skeptikerna undrar dock om tribunalen verkligen kan stänga om inte bosnienserberna Radovan Karadzic, Ratko Mladic och den kroatiske generalen Ante Gotovina, de tre mest efterspanade krigsförbrytarna, först har infångats.

Text: Ulf B Andersson