Prostitution i fokus på Amnestys årsmöte

Reportage | 2005-06-10
Även publicerad i AmnestyPress #2/2005

Prostitution i fokus på Amnestys årsmöte

Nej till förändrad syn på militära interventioner.
Ja till att Amnesty ska utreda arbete för kriminalisering av sexköp. Det var några besluten när
Amnesty 6–8 maj samlades till årsmöte i Uppsala.

Amnesty fortsätter vara en rörelse som syns och hörs. Under 2004 blev också svenska Amnesty en inrikespolitisk aktör, och då i en av de mest uppmärksammade frågorna; våldet mot kvinnor. Lanseringen av kampanjen »Stoppa våldet mot kvinnor« och de kartläggningar av våldets omfattning i Sverige och kommunernas njugga intresse för att erbjuda utsatta kvinnor skydd, fick ett stort genomslag.
– Våld mot kvinnor är ett allvarligt människorättsproblem. Vi är trötta på att höra de gamla ursäkterna om att det är en privat eller kulturell angelägenhet, sade generalsekreteraren Carl Söderbergh i sitt tal till årsmötet. Regeringarna har ett ansvar för att förhindra, bekämpa och utreda dessa brott och att se till att förövarna ställs inför rätta.

2004 var också ett år då kritiken mot den svenska regeringen var skoningslös när det gäller Amnestys områden. Redan den 18 december 2001 slog Amnesty larm om att två asylsökande egyptier, Ahmed Agiza och Mohammed El Zary, skulle avvisas från Sverige till Egypten där det kunde befaras att skulle utsättas för tortyr. Hela affären har nu växt till en stor skandal.
Utan Peter Benenson hade ingen suttit i denna sal, påminde Amnestys ordförande Christine Pamp. Det var han som 1961 grundade Amnesty sedan han upprörts över att tre portugisiska studenter dömts till sju års fängelse i diktatorn Salazars Portugal sedan de skålat för friheten. Benenson avled tidigare i år.
– Den 7 juli kommer en minneshögtid att hållas i London och jag vill uppmana alla att den dagen tända ett ljus till minne av honom, sade Christine Pamp.
Årsmötet 2005 samlade 197 medlemmar. Dagens Amnesty har runt 56 000 medlemmar, men antalet grupper har minskat och många har svårt att betala sina medlemsavgifter. Visserligen gick Amnesty förra året med ett mindre överskott och hade intäkter på drygt 38 miljoner kronor, men granskningskommittén konstaterade att intäkterna inte ligger på »en tillfredsställande nivå för en organisation i utveckling«.
Amnesty har alltid varit en organisation i utveckling och i år fanns två större, principiella, frågor som väckte stort debattintresse. Förra årets påverkanstorg hade i år ersatts med seminarier där bakgrunder gavs och sedan var årsmötet uppdelat i beredningsgrupper som kom med förslag till beslut inför förhandlingarna i plenum.
Som en följd av Stoppa våldet mot kvinnor-kampanjen hade flera motioner kommit som behandlade prostitution och pornografi. I »Arbeta mot hela könsmaktsordningen och ta ställning mot porr och prostitution« ansåg tre medlemmar i kvinnorättsgruppen i Stockholm att prostitution och pornografi »är delar i upprätthållandet av den rådande könsmaktsordningen, och därmed en orsak till mäns våld mot kvinnor«. Den definition av pornografi som motionärerna använde var »material som upprätthåller kvinnors underordning genom att gestalta kvinnor som objekt«. I motionen krävdes att internationella rådsmötet, ICM, 2007 skulle slå fast att »pornografi inte är förenligt med ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor«. Beredningsgruppen beslöt med klar majoritet att avstyrka motionen och någon debatt i plenum blev det aldrig.
Däremot beslöts att bifalla en motion från nio medlemmar i kvinnorättsgrupperna i Lund och Stockholm om »kriminalisering av köp av sexuella tjänster«. Styrelsen fick i uppdrag att till årsmötet 2007 utreda Amnestys möjligheter att arbeta med frågan. I motionen sades att »prostitution är en traditionellt accepterad våldsform som inte utgör något mindre än betald våldtäkt« och att den svenska sexköpslagen »har uppskattats internationellt«. I beredningsgruppen framfördes dock kritik mot att motionen var heteronormativ och bara berör män som köper sex av kvinnor. Och det påpekades att folkrätten är oklar när det gäller prostitution.
Beredningsgruppernas arbete gjorde att en del av debatten inom plenum blev rapsodisk. I frågan om militära interventioner konstaterade Anna Massarsch vid sin genomgång att beredningsgruppen varit djupt oenig:
– En majoritet ville gå längre än nuvarande policy, men det gick inte att uppnå enighet om hur alternativ policy skulle formuleras.
Folkmordet i Rwanda 1994 och kriget i Bosnien 1992–95 ledde till diskussioner om det internationella samfundets ansvar att ingripa när allvarliga kränkningar pågår inom ett lands territorium. Diskussionen blev återigen aktuell under 2004 när rapporter om massmord, fördrivningar och systematiska våldtäkter kom från Darfur i västra Sudan. Frågan kommer att behandlas på ICM i augusti för att beslut ska kunna fattas om Amnestys framtida inställning.
Uttalanden om Östtimor 1999, Ituri-regionen i Demokratiska republiken Kongo våren 2003 och Liberia sommaren 2003 har lett till kritik inom Amnesty. Efter en kort debatt på årsmötet beslöts utan rösträkning att den svenska ICM-delegationen i augusti ska verka för »att Amnesty helt ska undvika att ta ställning till väpnade konflikter som sådana, inklusive militära interventioner«.

Text: Ulf B Andersson

Årsmötesbeslut i korthet

l På årsmötet 2007 ska en ny post inrättas, en ombudsman, för att ta hand om klagomålshantering avseende diskriminering och kränkning inom Amnesty.

l Amnestys rapporter ska ge tillförlitlig översikt av läget för mänskliga rättigheter i hela världen. Bakgrunden är en oro för att Amnesty ska släppa bevakningen av icke-prioriterade länder och till exempel låta dessa försvinna ur årsrapporten.

l Blixtaktioner ska i fortsättningen distribueras även i pappersform för den som så önskar. Dessutom ska sekretariatet i fortsättningen organisera »sin verksamhet på ett sådant sätt att det fortfarande går att arbeta aktivt för Amnesty utan att ha uppkoppling mot Internet«.

l Svenska Amnesty vill att Amnesty International ska »bibehålla, utveckla och producera aktionsfall som den viktigaste långsiktiga handlingsmetoden för individer, för att mobilisera fler aktiva medlemmar och vårda långsiktig gruppaktivism«. I motionen påpekas att antalet aktionsfall minskat från 1 700 år 1990 till 108 år 2000.

l En mångfaldspolicy antogs. Den innebär att svenska Amnesty »ska präglas av mångfald avseende färdigheter, erfarenheter, kunskap och personligheter« och att negativ särbehandling eller diskriminering på grund av »kön, etnisk tillhörighet, utbildning, social bakgrund,
religion, sexuell läggning eller funktionshinder« är bannlyst.

l Medlemsavgiften blir de två kommande åren 240 kronor, utom för ungdomar som betalar 160 kronor per år. Det innebär att arbetslösa, pensionärer och vuxna studenter får en avgiftshöjning. Gruppavgiften på 2 000 kronor förändrades inte.

l Årsmötesuttalandet avskaffas i fortsättningen. Pressekreteraren får i uppdrag att skicka ut ett pressmeddelande efter årsmötet.

l Årsmötet kan i fortsättningen förläggas i april om det är lämpligt i förhållande till helger.

Reportage | 2005-06-10
Även publicerad i AmnestyPress #2/2005