Konventionen mot tortyr fyller 30 år

Den internationella konventionen mot tortyr, CAT, fyller 30 år den 10 december och frågan är om den har gjort någon skillnad. Amnesty Press berättar om arbetet för att skapa konventionen som förbjuder all användning av tortyr.

Reportage | 2014-12-07
Av: Jocke Nyberg
Även publicerad i AmnestyPress #4/2014

– Gripandet av Chiles förre diktator Augusto Pinochet i London 1998 var en direkt effekt av konventionen. Zimbabwes president Mugabe vågar inte resa vart som helst. Även Donald Rumsfeld (USA:s förre försvarsminister) lär undvika vissa länder, svarar Sir Nigel Rodley som svar på frågan om CAT:s betydelse och resultat.

Nigel Rodley är en av världens ledande experter på tortyr och hade som Amnesty Internationals juridiska rådgivare och förhandlare stort inflytande över att CAT blev verklighet. Han var också FN:s specialrapportör mot tortyr 1993–2001.

Nigel Rodley.

Nigel Rodley. Foto: UN Photo/Paulo Filgueiras

Huruvida CAT bidragit till att minska förekomsten av tortyr i världen vågar Nigel Rodley inte ha någon åsikt om. Han är inte ensam om svårigheten att i kvantitativa eller kvalitativa termer bedöma förändringar övertid om utbredningen av tortyr. Det finns ingen rankinglista över stater som tillämpar tortyr eller misslyckas med att skydda medborgare från privata aktörer som torterar.

Det Nigel Rodley framhåller som CAT:s viktigaste resultat är att ha gjort tortyr till det människorättsbrott som har den starkaste ställningen av alla i internationell rätt. Totalförbudet stadgas i internationell straffrätt, i internationella och regionala människorättskonventioner och i den humanitära rätten. Att få in det i nationell lagstiftning tar tid och där är Sverige ett bra exempel på långbänk.
– Det allra viktigaste, fortsätter Nigel Rodley, är att CAT slog fast att tortyrförbudet har universell jurisdiktion.

Principen som gäller för tortyr kallas i folkrättsliga lexikon aut dedere aut punire. Det betyder att alla stater har lagligt bindande skyldighet att utvisa eller straffa misstänkta torterare så fort vederbörande sätter sin fot i landet. Det gäller särskilt offentliga personer. Regeln tillämpades alltså mot Pinochet vars immunitet som före detta statschef inte skyddade honom, vilket var mycket speciellt i internationell rätt.
– Den universella räckvidden var något Amnesty kämpade för när konventionen skulle förhandlas fram i början av 1980-talet, minns Nigel Rodley och ger Sverige och särskilt en person hela berömmet för att det till slut blev så:
– Det var Sverige genom chefsförhandlaren Hans Danelius som skrev och presenterade det textutkast till CAT som innebar universell jurisdiktion och som till slut blev godkänt.
Skapandet var en över tio år lång process där Amnesty tillsammans med främst Internationella Juristkommissionen (ICJ) var viktiga aktörer. Hans Danelius minns:
– Inom utrikesdepartementet tog vi intryck av brutaliteten under och efter Chilekuppen den 11 september 1973 och bland andra Amnestys rapporter. Viktigt för vårt agerande i FN var också den 200 sidor långa rapport som Amnesty publicerade 1972 inom ramen för den första världskampanjen mot tortyr och den stora konferens i Paris december 1973 som utgjorde slutpunkt för kampanjen. Hösten 1973 tog Sverige tillsammans med en grupp andra stater initiativ till en resolution i FN:s generalförsamling. 1975 föreslog vi en deklaration mot tortyr.

Hans Danelius.

Hans Danelius. Foto: Norstedts Juridik AB

Något senare fick FN:s kommission för mänskliga rättigheter i uppdrag att utarbeta en konvention. I den arbetsgrupp där Hans Danelius representerade Sverige ingick också Nigel Rodley som företrädde Amnesty International.
Inte heller Hans Danelius har någon uppfattning om huruvida förekomsten av tortyr ökar, minskar eller är status quo.
På frågan om CAT:s resultat säger han att det är viktigt att många stater anslutit sig till konventionen och därmed har inlemmats i kampen för att eliminera och förebygga inte bara tortyr utan också annan grym, omänsklig behandling och bestraffning, vilket är konventionens kompletta namn och tematiska omfattning.
Hans Danelius konstaterar också att CAT används i otaliga i rättsfall världen över och den har fungerat som förlaga till regionala konventioner mot tortyr, till exempel den europeiska och den amerikanska.

Therese Rytter.

Therese Rytter. Foto: Dignity Institute

I Köpenhamn ligger Dignity Institute som ger vård och försöker rehabilitera tortyroffer men även arbetar med påverkan och ger stöd till människorättsorganisationer i fem världsdelar.
– För oss har CAT enorm betydelse, säger Therese Rytter, chef för Dignity Institutes rättsliga avdelning. Konventionen är vårt huvudverktyg eftersom den utgör en måttstock på vad som förväntas av staterna för att bekämpa och förebygga tortyr samt ge offren upprättelse och kompensation. Den har också inneburit att vi tillämpar ett rättighetsperspektiv i allt vi gör.

FN:s nuvarande särskilda rapportör mot tortyr, Juan E Mendez menar för sin del att även om många stater fortfarande nekar till och klär tortyr i andra termer är världen i stort säkrare och tolerantare än för 20 år sedan, och det har CAT bidragit till.
– Tortyrförbudet utgör både en moralisk och juridisk kompass som staterna väl känner till och inte kan bortse ifrån, säger Juan Mendez, själv ett tortyroffer i Argentina 1975 och 1976 då han försvarade politiska fångar.

Juan Mendez.

Juan Mendez. Foto: UN Photo/Loey Felipe

Han säger samtidigt att kampen mot terrorism inneburit ett bakslag bland annat genom att stormakten USA försökte förändra definitionen av tortyrbegreppet. Han syftar på de så kallade torture memos, en serie dokument där en liten grupp folkrättsjurister i Vita huset 2001 och 2002 gjorde en egen, mycket snäv tolkning av centrala begrepp i CAT för att slippa bryta mot konventionen i samband med CIA:s förhör av misstänkta al-Qaida-anhängare.

Termen i CAT om ”allvarlig smärta” hävdade juristerna bara kunde betyda ” när den förhörde avled, drabbades av organsvikt eller annan allvarlig försvagning av kroppsfunktionerna”. Därmed kunde tortyrmetoder som skendränkning (waterboarding), hårda slag mot ansikte och kropp, olika former av upphängning, placering av offer i trånga lådor med påståendet att därinne fanns dödligt giftiga insekter och andra förhörsmetoder vara fullt lagliga.

President Barack Obama sade senare bestämt nej till dessa tolkningar av centrala begrepp i CAT.

 I samband med Amnestys nu pågående kampanj mot tortyr har konstnärer i olika länder bidragit med sina bilder av tortyr. Här är bidraget från Chijioke Ugwu Clement i Nigeria.

I samband med Amnestys nu pågående kampanj mot tortyr har konstnärer i olika länder bidragit med sina bilder av tortyr. Här är bidraget från Chijioke Ugwu Clement i Nigeria. Foto: Chijioke Ugwu Clement/AI

– Kampen mot tortyr är definitivt inte över, säger Juan E Mendez. Den måste pågå hela tiden. Mina tre prioriteringar är nu att 1) besöka länder som bjudit in mig; Gambia, Georgien, Brasilien, Thailand och USA, 2) följa upp rekommendationerna efter mina landbesök i Marocko, Tunisien och Uruguay samt 3) göra en tematisk studie över minderårigas situation i häkten och den politik som tillämpas.

Jocke Nyberg

Fotnot: Hasret Cetinkaya och Tove Nyberg bidrog med fakta till artiklarna.

Fakta/CAT

Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig behandling och bestraffning är en av FN:s nio så kallade kärnkonventioner inom mänskliga rättigheter. Den antogs 1984 och började gälla 1987. Antal länder som anslutit sig: 156, däribland USA, Ryssland och Kina.
Viktiga artiklar i konventionen:
1. Definition av tortyr som allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, tillfogat av person i syfte att erhålla information.
2. Utvisningsförbud av person som löper risk att utsättas för tortyr.
3. Tortyr måste finnas som brott i nationell lagstiftning.
6–9. Staterna måste ovillkorligen agera mot misstänkta torterare.
17. Granskningskommittén och dess arbetssätt: 10 experter granskar konventionsstaterna och håller förhör och avger rekommendationer. Får ta emot individuella klagomål samt utfärdar allmänna kommentarer för klargörande av konventionen.

Fortsatt kritik mot Sverige

Sverige har kritiserats cirka 20 gånger för att inte efterleva flera viktiga artiklar i CAT. Den granskning som Kommittén mot tortyr gjorde i början av november hade inte offentliggjorts när Amnesty Press gick i tryck.

– Det är tråkigt och anmärkningsvärt att vi även denna gång måste skicka en parallellrapport till kommittén och påpeka i det närmaste samma brister som 2003 och 2008, säger Dick Clomén, folkrättsrådgivare vid Svenska Röda Korset. Till dem hör avsaknaden av tortyr om särskilt brott i svensk lag och att asylutredningar visar kunskapsbrister om tortyr och tar för lite hänsyn till det. Svenska regeringen borde också göra mer för att öka kompetensen om tortyr inom sjukvården så att tortyröverlevare kan få den specialiserade vård de behöver och har rätt till.

Svenska Amnesty har snarlik kritik mot regeringen som Röda korset, inte minst när det gäller frånvaron av tortyr som brottsrubricering i svensk lag. En utredning är tillsatt och väntas resultera i vad Amnesty och Röda Korset kräver under den senare delen av 2015. Amnesty kräver också en fullständig utredning, och eventuella åtal, när det gäller Mohammed Alzery och Ahmed Agiza som av Sverige överlämnades till CIA 18 december 2001 för att sedan skickas till tortyr i Egypten.

Kommittén fällde Sverige år 2005 för detta agerande och avfärdade de diplomatiska försäkringar som Sverige hade införskaffat från Egypten om att de bägge männen inte skulle torteras. År 2008 fälldes Sverige i ett fall med en armenisk medborgare som fick sin asylansökan avslagen och skickades till Azerbajdzjan där han torterades.

Långa häktningstider, inte sällan längre än ett åt, har varit ett annat återkommande tema som genererat hård kritik.

Jocke Nyberg

Reportage | 2014-12-07
Av: Jocke Nyberg
Även publicerad i AmnestyPress #4/2014