Dömd för brott – farväl till rättigheter

I East Tampa i Florida försökte organisationer med en picknick få människor att registrera sig för att få rösta i valet i november.

Brottsdömda i USA riskerar att för alltid stämplas som andra klassens medborgare. Rösträtten är den första av de rättigheter de mister.

Nuförtiden tänker Kristin Hemphill nästan aldrig på den där ödesdigra dagen då hon var 19 år.
– Hur kan jag förklara det? Jag var ung och vild och min pojkvän var pank, säger hon.
Tillsammans rånade de en man i St. Petersburg, Florida, ett par kvarter från där de bodde. Det tog en dag innan polisen knackade på hos dem. Kristin försökte gömma sig i garderoben. Efter att ha häktats och fått ett rättegångsdatum återvände Kristin till lägenheten, där hon fann att hennes bästa vän hade stulit alla hennes värdesaker.
– Jag kände att det var karma, att jag fick vad jag förtjänade, säger hon. Efter det här tänkte jag att jag skulle kunna börja om från ett blankt blad.
Hon fick fem års villkorlig dom. Under de 20 år som gått sedan dess har Kristin aldrig gripits för något värre än olaga parkering. Hennes blad har däremot aldrig blivit blankt. Presidentvalet nu i november blev det femte valet där hon hindrades från att rösta på grund av sin brottsdom.
– Det får mig att må som skräp! Det här är inte den jag är, det representerar mig när jag var 19 år. Jag har betalt av min skuld till samhället. Vem har inte gjort något när de var unga som de skäms för?, säger Kristin Hemphill upprört.

Kristin Hemphill kan inte få egen lägenhet och bor därför

med sin mamma.

Få västländer förvägrar sina fångar rösträtt. Storbritannien gör det och får därför motta hård kritik från Europa-domstolen för mänskliga rättigheter. I USA är det däremot få som ifrågasätter denna praxis. Endast två delstater tillåter fångar att rösta. I elva delstater får folk inte ens rösta efter att de har suttit av sina straff. Dessa före detta fångar får inte heller göra jurytjänst, söka yrkeslicenser som behövs för att till exempel bli frisör eller ta emot de matkuponger som staten delar ut till 50 miljoner fattiga amerikaner. De får inte tillgång till boende där delstaten är hyresvärd. Om de till exempel återvänder till sina föräldrars statliga boende efter fängelsevistelsen så riskerar hela familjen att bli vräkt.

På grund av den explosionsartade ökningen av antalet fångar i USA de senaste årtiondena har fångar och före detta fångars rättigheter vuxit till att bli en av landets mest brännande medborgarrättsfrågor. En fjärdedel av världens fångar är fängslade i USA. Totalt är över sju miljoner medborgare i fängelse, i frigång eller villkorligt dömda. Många av dem är dömda till ett liv som andra klassens medborgare.

I Reuben Boykens och Leslie Harpers hem i östra Tampa går teven på flera timmar innan solen går upp. Väderleksrapporten sänder ett blåaktigt sken över den slitna skinnsoffan, de neddragna persiennerna och tavlorna med motiv av tuppar och palmer, medan de två 25-åringarna klär på sig och kokar majsgröt. Ett åskoväder är visst på ingång. Leslie har fortfarande någon timme på sig innan hennes arbetsdag i skolbespisningen på en lågstadieskola börjar men Reuben har ingen tid att spilla.

Rubin Boykens och Leslie Harper.

Klockan fyra måste han stå utanför bemanningsföretaget MDT Personnels dörrar om han ska få jobb. Lokalen öppnar klockan fem och sedan kan det ta flera timmar innan någon arbetsgivare kommer förbi med en pickup, i behov av billig arbetskraft. Den här morgonen är de ett 30-tal personer som trängs under det utskjutande taket, mot vilket regnet börjat smattra ned. Har de tur blir det en heldags arbete. Blir det bara några timmar är det knappt värt det. Har de otur blir det inget alls.
– Kontorspersonalen har sina favoriter, säger Reuben.
För många amerikaner som dömts för brott, likt Reuben som tidigare langade knark, är daglönearbete det enda som håller dem från gatan. Då Reuben inte jobbar håller han sig inomhus. Efter att ha blivit skjuten för fem år sedan säger han att de gamla kompisarna inte längre är ett alternativ för honom. Samtidigt kan han inte få reguljära jobb på grund av sin brottsdom. American Civil Liberties Union, ACLU, är en av de medborgarrättsorganisationer som går i bräschen i sitt arbete för fångars rättigheter. David Fathi, ordförande för ACLU:s fängelseprojekt, menar att de senaste årtiondenas hårda kriminalpolitik har skapat en återvändsgränd för många unga afro-amerikaner likt Reuben Boykens.
– Resultatet för landets svarta befolkning har varit förödande. I vissa samhällen är fängelsedomar en normaliserad del av vardagen och unga svarta män växer upp med antagandet att de någon gång kommer att hamna bakom lås och bom, säger David Fathi.

I valet i november hindrades närmare sex miljoner medborgare från att rösta för att de någon gång dömts för brott. En oproportionerligt stor del av dem var afro-amerikaner. I Florida, som har några av landets hårdaste kriminallagar, saknar en fjärdedel av den svarta befolkningen rösträtt. Forskning visar att de som återfår sina rättigheter har mindre benägenhet att bryta mot lagen igen – något som skulle kunna minska Floridas enorma kriminalutgifter. Istället har lagstiftningen på senare tid skärpts i Florida.
– Historiskt är det inte vår väg här i södern att låta brottsdömda rösta, säger Dennis K. Baxley, republikansk medlem av Floridas representanthus. Vi vill inte sända budskapet att det inte medför några konsekvenser att begå brott. Dömda brottslingar måste göra en ansträngning för att återvinna samhällets förtroende och de måste visa att de är intresserade av att rösta.

Kristin Hemphill hade ingen aning om att hon hade mist rättigheter förrän hon hade avslutat en juvelerarutbildning och började söka jobb. Då fann hon att hon inte längre var berättigad den försäkring som krävdes inom yrket. Snart förstod hon att det fanns en lång rad av saker hon inte längre kunde göra och att vägen till att återfå rättigheterna var lång.
– Min väns make var advokat och gick med på att hjälpa mig men jag lyckades inte samla ihop alla de dokument som krävdes i tid. De behövde bankuppgifter, karaktärsvittnen, referenser, arbetshistoria, betyg, domstolsbeslut, utfärdelser om det mentala tillståndet hos mina föräldrar – det var en flera centimeter tjock mapp, konstaterar hon.

Vissa, likt Kristin, vet inte om att deras brottsdom innebär förlorade rättigheter. Andra vet inte om att de kan få tillbaka rättigheterna. Många av dem som vet det och har väntat de fem till sju år som krävs i Florida innan man får ansöka om att återfå sina rättigheter, ger upp någon gång under den komplicerade och omständliga processen. Kristin fortsatte däremot att kämpa och i somras fick hon ett mejl där hon kallades till intervju hos benådningsnämnden.

Nu hoppas hon att hon och hennes nu 15-årige son båda kan få rösta för första gången 2016.
– Det är förnedrande, säger Kristin Hemphill. Resten av världen har det inte så här. Jag tycker inte nödvändigtvis att man ska få tillbaks sina rättigheter automatiskt. Det borde dock åtminstone finnas rimliga riktlinjer. Du ska inte behöva kämpa i två årtionden.

Text: Per Liljas Bild: Linda Forsell