”Också i privatlivet fanns det spioner ibland oss” – Roland Brauckmann minns tiden i fängelset i DDR

Roland Brauckmann var 22 år när han fängslades på grund av sitt pacifistiska engagemang i Östtyskland. 30 år har gått sedan Berlinmurens fall och idag är Roland Brauckmann aktiv i Amnesty och kämpar för mänskliga rättigheter i Nordkorea.

Berinmuren 1977. Foto: GeorgeLouis/Wikimedia

I DDR (Östtyskland) betraktades Amnesty International som statsfiende och hantlangare för västvärlden. Amnestydelegationer tilläts sällan resa in i landet. Men Amnestysektioner i mer än 30 länder fördömde DDR:s kränkningar av mänskliga rättigheter. I synnerhet Amnesty i Frankrike, Storbritannien, Nederländerna och Sverige stödde människor som i DDR hade fängslats av politiska skäl.

Roland Brauckmann var en av dessa. Hans föräldrar hade förmanat honom: ”Rätta dig efter samhällets regler och gör det som åläggs dig”, berättar han nu 30 år efter murens fall på tyska Amnestys kontor i Berlin. Men den unge sättaren trotsade föräldrarna och häktades i februari 1982 i Cottbus. I mitten av samma år dömdes han av Hoyerswerdas tingsrätt till 20 månaders fängelse för sitt stöd till den polska fackföreningen Solidaritet.

Efter 15 månader, på annandag påsk 1983, utvisades han tack vare en fångutväxling till Västtyskland.

Roland Brauckmann var 22 år när han fängslades i DDR. Då fick han stöd av Amnesty och idag fortsätter han vara aktiv för mänskliga rättigheter. Foto: Michael Dranner

Roland Brauckmann föddes 1959 och växte upp i Hoyerswerda i ett socialistiskt hem. I slutet av 1970-talet anslöt han sig till Weinbergskyrkans församling i Dresden och blev i början av 1980-talet alltmer kritisk till systemet.

– Vi pacifistiskt inspirerade ungdomar sökte ivrigt efter ”autentiska” förebilder, säger han. Våra lärare och de statliga ungdomsledarna var väldigt anpassliga.

Så han engagerade sig för mänskliga rättigheter inom ramen för den protestantiska kyrkan, ett slags gömställe som inte uppskattades av makthavarna inom det styrande SED, Tysklands socialistiska enhetsparti. Roland Brauckmanns ungdom präglades av misstro.

– Det är därför mitt förhållande till inspelningar inte är det bästa, säger han – även om han har gått med på att vi bandar intervjun.

Han växte ju upp i ett samhälle där yttrande- och mötesfrihet inte stod högt i kurs:
– Också i privatlivet fanns det spioner ibland oss, något vi inte kände till.

Motståndet mot SED:s politik omöjliggjorde en yrkeskarriär.
– Men det fanns ett sätt att kringgå det statliga tvånget, och det var att inte välja ett intellektuellt yrke utan ett arbetaryrke, förklarar han.

Erich Honecker var ledande politiker i DDR 1971-1989. Foto: Bundesarchiv/Wikimedia

Så i stället för att studera på universitet gick han en lärlingsutbildning till typsättare, medan han inom församlingsgemenskapen kämpade för en sorts fredlig, vapenfri värnplikt liknande den civiltjänst som fanns i Västtyskland. De var ungefär 20 ungdomar samlade kring prästen Christoph Wonneberger.

Deras förslag på en ”Sozialer Friedensdienst” skickades 1981 som ett kedjebrev till församlingar i hela DDR, varpå uppropet tusenfaldigades över landet – vilket tjänstemännen i statssäkerhetsministeriet snart blev varse. Statsöverhuvudet och partichefen Erich Honecker klassade i slutet av 1981 ”Initiative Sozialer Friedensdienst” som ”freds- och författningsfientligt”. Under sin utbildning till sättare bodde Brauckmann med några vänner i en ockuperad lägenhet i Leipzig. De läste Bibeln, insmugglad förbjuden litteratur och spelade gitarr.

– Vi levde ett alternativt liv, minns han.

När Stasi i början av 1982 genomsökte våningen var ungdomarna inte hemma. En affisch som satt över hans säng gjorde att han häktades, eftersom den propagerade för Lech Wałęsas fria fackföreningsrörelse Solidaritet i grannlandet Polen. Han visste inte att organisationen hade förbjudits i december 1981.

I augusti 1980 bildades den fria fackföreningen Solidaritet av arbetarna vid Leninvarvet i den polska staden Gdańsk. Här skriver arbetarnas ledare Lech Wałęsa autografer i augusti 1980. Foto: onbekend/Wikimedia

I över tre månader förhördes han dag efter dag – utan att informeras om varför han hade gripits. Han utsattes inte för fysiskt, men för psykiskt våld. I hemstaden Hoyerswerda dömdes han 1982 för ”öffentlicher Herabwürdigung”, alltså ungefär grovt förtal eller offentlig ringaktning.

– De sade att jag genom att lyfta fram Solidaritet hade diskrediterat det polska broderpartiet, förklarar han.

Mot slutet av tiden i fängelse sattes han i isoleringscell på grund av ”bristande arbetsförmåga”. Han liknar den gallerförsedda cellen vid en bur och säger att vissa fångar blev galna av den. Att Amnesty stödde honom fick han reda på genom sin mor som i början av fängelsetiden tilläts besöka honom. Hon berättade att hon hade fått ett bildband med post från Danmark. Den måste vara från Amnesty, tänkte han som hade hört talas om organisationen i nyheterna.

– Amnesty var något rent sagolikt för oss, säger han.
Rösten skälver när han förklarar hur mycket det internationella stödet från främmande människor betydde:
– Senare hittade jag protestbreven i Stasiarkiven, prydligt ihophäftade.

En besökare i det gigantiska Stasi-arkivet i Berlin. Här finns filerna från 40 år av övervakning. Över tre miljoner östtyskar har begärt att få se sina Stasi-akter. Foto: Johannes Eisele/AFP/TT

Det blev också skälet till att han efter utvisningen till Västtyskland 1983 ville arbeta för Amnesty. Roland Brauckmann är övertygad om att engagemanget från Amnestyaktivister skyddade honom i fängelset och förbättrade hans villkor. I det tyska riksarkivet i Koblenz har han hittat listor från fängelserna som redovisade vilka fångar som stöddes av Amnesty:

– Stasi har fört noggrann statistik över vilka fångar som beskyddades av Amnesty. Över 2 000 politiska fångar i DDR hade fått stöd av olika Amnestysektioner i Europa.

34 DAGAR KVAR. Den 7 oktober 1989 firades DDR:s 40-årsjubileum under ledning av partichefen Erich Honecker och med Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov som hedersgäst. Foto: Prisma/TT

Det var självklart att Roland Brauckmann var med när ”Amnesty i DDR” bildades under den östtyska slutfasen. Han berättar att han efter att SED-regimen kollapsade i början av 1990 träffade många likasinnade på kontor som tidigare hade tillhört partifunktionärer. I Leipzig hade staden ställt sina stora lokaler till förfogande – försedda med telefon- och gasvärme, vilket inte alltid var givet på den tiden.

– Det var alltså kontor som hade tillhört det härskande parti som vi tidigare hade bekämpat. Vilken upprättelse – att de tvingades lämna sina kontor och gratis lät oss använda dem i arbetet för mänskliga rättigheter, konstaterar han.

FEM DAGAR KVAR. Den 4 november 1989 demonstrerade hundratusentals människor på Alexanderplatz i Östberlin. Foto: Bundesarchiv/Wikimedia

Berlinmurens fall i november 1989 upplevde Roland Brauckmann via radion på Amnestykontoret i Mainz. Där hade han tidigare organiserat folk och verkat för en fredlig revolution i DDR.

– Då härskade en atmosfär av uppbrott. Inget var reglerat, ingenting påbjudet, minns han om tiden kring 1989 och 1990. Det var raka motsatsen till hur det var före murens fall då allt var reglerat, stelfruset och strängt.

MURENS FALL. Västberlinare ser hur östtyska gränsvakter den 11 november river en del av Berlinmuren för att öppna en ny övergång. Foto: Gerard Malie/AFP/TT

Än i denna dag är Roland Brauckmann aktiv i Amnesty och driver bland annat kampanjer för mänskliga rättigheter i Nordkorea. Och han gör det av tacksamhet:
– Eftersom jag själv tillbringade min ungdom i en diktatur. Och Nordkorea var ett land med nära vänskapsband till DDR. Därför är det självklart för mig att försöka hjälpa människor där.

Text: Lea De Gregorio
[email protected]

Översättning: Nina Lekander
[email protected]

Fotnot: Artikeln publiceras också i tyska Amnesty Journal.

==

Läs mer: Anja Mihrs bok ”Amnesty International in der DDR. Der Einsatz für Menschenrechte im Visier der Stasi”. Ch. Links Verlag; 2002.

Fakta/Östtyskland

Huvudstad: Berlin
Politik: Tyska demokratiska republiken, DDR, utropades den 7 oktober 1949 i den sovjetiska ockupationszonen i östra Tyskland. Östra delen av Berlin blev huvudstad. Den 13 augusti 1961 påbörjades byggandet av Berlinmuren.
Kommunistpartiet SED var det statsbärande partiet i DDR och övriga partier ingick i Nationella fronten. Hösten 1989 hölls stora demonstrationer mot styret och den 9 november 1989 meddelade SED att Berlinmuren hade öppnats. I mars 1990 hölls de första fria valen i DDR. Den 3 oktober 1990 upplöstes DDR och Tyskland blev en stat.

Yta: 108 333 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 16,1 miljoner (1990).

SED

Det statsbärande partiet i DDR var SED, det socialistiska enhetspartiet. Partiet bildades 1946 när socialdemokratiska SPD slogs samman med kommunistpartiet KPD i den sovjetiska ockupationszonen. Partiet styrde fram tills DDR kollapsade i slutet av 1989. Vid de första fria valen i östra Tyskland sedan 1932, som hölls i mars 1990, fick partiet under sitt nya namn PDS drygt 16 procent.

Foto: Wikimedia

Formellt var inte DDR en enpartistat. Fyra andra partier ingick med SED i ”Nationella fronten” som i valen till folkkammaren ställde upp med en gemensam lista som aldrig fick mindre än 98,5 procent av rösterna.

Stasi

Statssäkerhetsministeriet (Stasi) grundades 1950 sedan DDR hade utropats 7 oktober 1949. Stasi hade SED:s uppdrag att bevaka invånarna och personer som förmodades ha en fientlig eller negativ inställning till staten kunde bevakas eller gripas.

Efter regimens fall fann man att cirka 620 000 personer under åren hade varit inofficiella medarbetare (IM) till Stasi. Det var personer som inte var anställda men som lämnade uppgifter om till exempel familjemedlemmar, arbetskollegor och studiekamrater.

DDR:s flagga. Foto: Wikimedia

Stora delar av Stasis arkiv bevarades och förvaltas sedan 1991 av Myndigheten för Stasiarkivet, BstU. Alla människor har rätt att få reda på vad som registrerats om dem av Stasi. Privatpersoner har också rätt att få veta vem det är som har rapporterat om dem.

Arkivet består av 111 000 löpmeter sak- och personakter samt 12 000 löpmeter kartotekskort. 16 000 säckar med sönderrivet Stasimaterial har man försökt rekonstruera.

Erich Honecker

Föddes 1912 och gick in i tyska kommunistpartiet KPD 1930. Han greps av Gestapo 1935 och satt i ett av nazisternas fängelser till april 1945 då fängelset intogs av sovjetiska soldater. 1946 var han med och grundade FDJ, ungdomsförbundet som skulle spela en viktig roll i DDR.

Margot och Erich Honecker promenerar i en park i Moskva den 6 december 1991 dit de flytt för att slippa ställas inför rätta i Tyskland. Foto: Privat/AP/TT

När Sovjet 1971 tvingade bort Walter Ulbricht som DDR:s ledare blev Honecker partichef och senare statsöverhuvud. Under Honeckers tid förbättrades relationerna till Västtyskland och ett visst ekonomiskt välstånd växte i DDR.

När måndagsdemonstrationerna under hösten 1989 tilltog i styrka i allt fler östtyska städer valde SED:s centralkommitté den 18 oktober att avsätta Honecker. Efter att Berlinmuren hade öppnats den 9 november 1989 uteslöts Honecker ur partiet den 3 december och han sattes i husarrest.

Ett åtal för förskingring och maktmissbruk förbereddes. Han flydde tillsammans med frun Margot, som hade varit utbildningsminister, till Moskva i mars 1991. I december 1991 sökte paret skydd på Chiles ambassad i Moskva. Efter Augusto Pinochets militärkupp i Chile 1973 hade DDR tagit emot många chilenska flyktingar.

Sommaren 1992 flög Margot till Chile medan maken flögs till Berlin där en rättegång för de många morden på flyende vid DDR:s gränser inleddes under hösten 1992. Av hälsoskäl lades åtalet ned och Erich Honecker flög till Chile där han avled i cancer 29 maj 1994. Margot Honecker fortsatte försvara DDR ända tills hon 89 år gammal dog i Chile den 6 maj 2016.

Ulf B Andersson

De andras liv. Foto: IMDB

Filmtips

Florian Henckel von Donnersmarks debutfilm ”De andras liv” vann en Oscar 2007 för bästa utländska film. Filmen skildrar övervakningssamhället i DDR.

”Weissensee” är ett tyskt TV-drama, vars tre första säsonger visats av SVT. Serien har hyllats för sitt sätt att genom två östtyska familjer skildra livet i DDR från 1980 fram till januari 1990. En fjärde säsong om året 1990 har visats i Tyskland.

”Flykten från DDR” har visats på svenska biografer i höst. Michael Herbigs film är den sanna historien om två familjer som 1979 byggde en ballong och flydde från DDR.

I samband med 30-årsdagen av Berlinmurens fall har SVT visat en rad dokumentärer. Sök på ”Berlinmuren” på SVT Play.