Gemensam säkerhetspolitik för Europa och USA?

Samtalet anordnades av Olof Palmes Internationella Centrum och hölls i ABF-huset i Sotckholm den 11 november. Alyson Bailes var både saklig när det gäller dagsläget i säkerhetspolitiken, och visionär när det gäller framtiden.

• Problemen att bygga en gemensam säkerhetspolitik är filosofiska, ideologiska och historiska, sa Alyson Bailes, och förklarade hur Europa förändrades efter världskrigen.

Man införde gemensamma lagar och försökte skapa en säkerhet som skulle förhindra nya krig. Samarbete om ekonomi, miljö och så vidare byggdes upp under 70- och 80-talen. Men en gemensam säkerhetspolitik för Europa fastställdes först på 90-talet.

Faktorer som påverkar hur olika stater ser på säkerhet är statens storlek, om den varit koloni, om den förlorat eller vunnit krig, och dess invånares syn på demokrati.

• Stater utanför Europas gränser förstår inte vårt mjuka sätt att söka säkerhet och kontroll, sa Bailes.

USA, å sin sida, kompromissar sällan och tillåter inte andra staters inflytande.

• Amerikanerna är delade i två läger när det gäller säkerhetspolitiska frågor. Den ena halvan vill inte lägga sig i och ta ansvar för andra länders säkerhetspolitik. Den andra vill sätta sig i respekt och kontrollera säkerheten. Även vi européer ser ibland olika på vem som är fiende.

Ett exempel där USA och Europa står långt isär är hur man bekämpar terrorism. Terror har skapats av olika historiska skeenden och militära angrepp kan inte stoppa all världens terrorism, menade Bailes:

• För oss européer är inte terrorism en fiende som kan besegras med ett vapen. Det är en invärtes sjukdom som inte kan botas genom en operation. Vi tror istället på att strypa tillförseln av vapen och pengar till olika terroristorganisationer.

Bailes ansåg inte att man skulle ge upp hoppet om så kallade ”skurkstater” för att de har ”fel” ledarskap. USA kan inte tillåtas styra sådana stater och en sådan urholkning av internationell rätt kan inte accepteras av Europa.
Det är dags att fråga vad FN och NATO har för framtid och debattera den internationella brottsmålsdomstolens, ICC, jurisdiktion, uppmanade hon.

Bailes ritade upp några olika scenarion som skulle kunna skapa en gemensam säkerhetspolitik:
• USA börjar kompromissa och låter sig influeras av Europa, rör sig bort från extremhögern. Men ett sådant samarbete skulle bygga mer på rädsla än förtroende, på grund av att Europas stora respekt för USA. Det förhållandet skulle bli kortsiktigt och inte bygga på äkta engagemang.
• Europa kan börja agera som Kina och skapa en långsiktig taktisk lösning på säkerhetsproblemen. Vi kan tålmodigt invänta tillfällen till samarbete och hoppas på att yngre generationer i USA blir mer europeiska i sitt tankesätt.
• En bräcklig amerikansk ekonomi kan drabba de militära aktionerna och göra att USA tänker om. När medlen sinar förändras motivationen. Då skulle USA ha intresse av att bygga upp en gemensam säkerhet.

Själv föredrar Bailes ett scenario där USA förändras och går halva vägen. Då måste även EU börja hitta lösningar och sluta kalla problemen för ”någon annans”.

• Det är bättre att USA deltar i Europas säkerhetspolitik än håller sig utanför, utan att de för den skull tillåts agera världspolis, sa Bailes.

Hon sa också att det är nödvändigt att hitta plats för Ryssland i en ny gemensam säkerhetspolitik. Bailes efterlyste en enig, stark europeisk röst som antar en universell politik om säkerhetstänkande. En politik som uppskattar skillnaderna mellan staterna.

• EU borde utnyttja inte bara staters storlek utan också deras styrka. Låta försvaret kosta pengar, så att vi kan hantera kriser på ett eget sätt. Delar vi på ansvaret och skapar ett multikulturellt samarbete kan vi sprida en europeisk livsstil och säkerhetspolitik som även fungerar utanför Europa, avrundade Alyson Bailes.

Text: Pia Oldenburg, frilansjournalist