Lärorikt om migration

Joakim Ruist, nationalekonom på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, avdramatiserar migrationens effekter för länder som Sverige. Madelaine Seidlitz har läst Ruists ”Global migration”och tvingats reflektera och fundera.

Läst & Sett | 2019-10-06
Av: Madelaine Seidlitz
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019

Foto: SNS

Bok: Global migration – orsaker och konsekvenser
Författare: Joakim Ruist
Förlag:SNS förlag

De flesta människor flyttar ogärna långa sträckor. Vi tycker om att bo på den plats och i det sammanhang där vi växte upp.” Så skriver Joakim Ruist i sin bok ”Global migration – orsaker och konsekvenser”.

Det var med nyfikenhet och kanske, en liten portion skepsis, som jag började läsa Joakim Ruists bok. Vi har deltagit i samtal och debatter (det sistnämnda egentligen inget som någon av oss har varit intresserad av) vid några tillfällen. Då har frågan främst gällt Joakim Ruists tankar kring att istället för asylrätten enbart ha ett kvotflyktingsystem. I den frågan tycker vi olika. Det betyder förstås inte alls att inte intressanta och konstruktiva samtal kan föras.

”Global migration – orsaker och konsekvenser” är en intressant och i delar tankeväckande bok. Jag har lärt mig mycket och tvingats reflektera och fundera.

I en ny bok diskuterar Joakim Ruist, nationalekonom på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, migrationens orsaker och konsekvenser.

I en ny bok diskuterar Joakim Ruist, nationalekonom på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, migrationens orsaker och konsekvenser. Foto: SNS

Joakim Ruist använder ordet migration för såväl migranter och flyktingar men ett stort fokus i boken är på arbetskraftsmigration.

I bokens åtta kapitel görs en genomgång av 180 år av migration, resonemang kring vem som migrerar, inkomstutvecklingen för migranter och flyktingar, ekonomiska konsekvenser i mottagarländerna, frågor kring social sammanhållning, konsekvenserna för fattigare utvandringsländer samt framtidens migration. Det ges historiska exempel och redovisning av forskning. Samt en, möjligen något krass, redogörelse för attityder till invandring liksom kring mobilisering av motstånd mot invandring.

Joakim Ruists ambition med boken är att läsaren ska lära sig mer och få en förståelse för migration. Ruist skriver att han hoppas att boken ska kunna bidra till en lite mindre bekymrad syn på migrationen som den ser ut, eller åtminstone hittills har sett ut i normalfallet; en lovvärd ambition. Och Ruist avdramatiserar migrationens effekter för mottagarländer som Sverige.

Han tolkar närmast den kraftiga övervikt som finns i västvärlden för önskemål om minskad invandring (är det verkligen en kraftig övervikt i västvärlden generellt?) som till betydande del ett utslag av okunskap. Han ser inte att det finns någonting i migrationens konsekvenser som kan förklara denna kompakta önskan om att den ska minska:

Med andra ord tycker jag att det är lättast att förstå den önskan som åtminstone delvis ett uttryck för att människor föreställer sig att konsekvenserna är mer negativa än vad de faktiskt är.

 Migration har gjort London till en multietnisk stad. Här en marknad i Hackney.

Migration har gjort London till en multietnisk stad. Här en marknad i Hackney. Foto: Tarquin Binary/Wikimedia

Ruist förespråkar mer kontroll av migrationen, för att göra människor mindre bekymrade. Här undrar jag varför? Om konsekvenserna i det stora hela inte är negativa (min tolkning), varför då gå människor till mötes i en oro som inte korresponderar med verkligheten utan, i vart fall delvis, beror på okunskap?

Ruist föreslår också att flyktinginvandringen enbart ska ske genom frivillig vidarebosättning av flyktingar, istället för genom asylrätten i dess nuvarande utformning. Jag tror inte att det skulle ge stater ett större incitament att ta emot fler människor på flykt och att motståndet skulle minska. Men alldeles oavsett är den internationella flyktingrätten och folkrätten tydlig vad gäller rätten att söka asyl. Och då kunna beviljas skydd om det föreligger en framtida risk för förföljelse.

Flyktingar och migranter passerar Slovenien den 22 oktober 2015 på väg mot Tyskland.

Flyktingar och migranter passerar Slovenien den 22 oktober 2015 på väg mot Tyskland. Foto: Wikimedia

Det innebär inte att dagens situation är ideal, mycket långt därifrån. Som Ruist så riktigt påpekar, har få av dem som har getts möjligheten att migrera till västvärlden under de senaste decennierna varit bland jordens fattigaste.

Det här är komplexa frågor. Världen består av stater med suveränitet och rätt att kontrollera sina gränser och vem som vistas och bosätter sig i landet. Läs denna bok! Och varför inte parallellt med det, läsa FN:s globala ramverk för säker, ordnad och reguljär migration samt FN:s globala avtal om flyktingar?

Madelaine Seidlitz

Fotnot: En kortare version av denna text publiceras i Amnesty Press nummer 3/2019

Läs också
Filipstad, Uppdrag Granskning, och kommunalekonomisk utjämning (Joakim Ruists blogg 4 september 2019)

Läst & Sett | 2019-10-06
Av: Madelaine Seidlitz
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019