Rysslandsdagarna: Förtryck som reaktion på ökande politiskt engagemang

Myndigheternas förtryck av oliktänkande har ökat de senaste två åren i Ryssland, men detta kan ses som ett svar på att befolkningen i högre grad än förut går ut på gatorna och protesterar mot orättvisor. Under årets Rysslandsdagar, som arrangerades av Östgruppen i Stockholm 6-8 november, gavs en dyster men samtidigt hoppingivande bild av utvecklingen.

reportage | 2018-11-15
Av: Marina Henrikson
Anna Lindenfors, generalsekreterare för Amnestys svenska sektion, och Natalia Zvyagina, chef för Amnesty International i Ryssland samtalar om människorättssituationen i Ryssland.

Anna Lindenfors, generalsekreterare för Amnestys svenska sektion, och Natalia Zvyagina, chef för Amnesty International i Ryssland samtalar om människorättssituationen i Ryssland. Foto: Marina Henrikson

– Många människor över hela Ryssland går nu ut på gatorna och demonstrerar, vilket var helt uteslutet för några år sedan. Vi ser också nya deltagare på demonstrationerna däribland många studenter, säger Natalia Zvyagina som är nytillträdd chef för Amnesty International i Ryssland, till Amnesty Press.

Hon förklarar att ökningen av unga demonstranter till mångt och mycket kan förklaras av att oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj bjuder in ett stort antal unga människor att delta i diverse protester. Myndigheterna har som svar slagit ner på demonstrationerna med många gripanden som följd, ofta i syfte att avskräcka den yngre delen av befolkningen.

Vladimir Putins förslag om försämrade pensioner har mötts av stora demonstrationer under hösten. Här en protest organiserad av kommunistpartiet 2 september 2018.

Vladimir Putins förslag om försämrade pensioner har mötts av stora demonstrationer under hösten. Här en protest organiserad av kommunistpartiet 2 september 2018. Foto: CatStepan/Wikimedia

Till hjälp för de gripna, och för de människorättsorganisationer, aktivister och jurister som försöker bistå dessa personer, finns sedan sju år tillbaka internetsajten OVD-Info som publicerar information på nätet om de gripanden som ständigt pågår runt om i landet. Grigorij Ochotin, grundare till sajten och även styrelseledamot i den ryska människorättsorganisationen Memorial, säger att det är viktigt att informera allmänheten om gripandena:

– Information skyddar. Bara det faktum att namnen på de gripna publiceras på nätet, och att folk vet var de finns, utgör ett slags skydd. Det sätter press på polisen och skyddar till viss del mot polisövergrepp. Människorättsförsvarare, jurister och personens familj vet var de gripna sitter.

Grigorij Ochotin säger att OVD-Info med tiden har utvecklats till att övervaka all slags politiskt förtryck, och förutom att informera allmänheten om gripanden så bistår man även med juridisk hjälp, samt analyserar data och producerar rapporter så att informationen blir mer lättillgänglig för till exempel journalister.

Grigorij Ochotin från OVD-Info säger att de har en slags hotline dit tusentals människor ringer varje år för att rapportera in politiskt förtryck eller gripanden. Här med Natalia Zvyagina från Amnesty.

Grigorij Ochotin från OVD-Info säger att de har en slags hotline dit tusentals människor ringer varje år för att rapportera in politiskt förtryck eller gripanden. Här med Natalia Zvyagina från Amnesty. Foto: Marina Henrikson

Han anger att trots att antalet gripanden och andra juridiska övergrepp med politiska motiv har ökat och blivit grövre så har medvetenheten kring repressionen ökat mycket bland allmänheten, människorättsförsvarare och journalister.

Natalia Zvyagina från Amnesty säger att vissa frågor, till exempel tortyr och annan grym, omänsklig behandling, nu har fått mer plats i det offentliga samtalet och man diskuterar ämnet på ett annat sätt än tidigare.

Bland de aktivister som utsätts för myndigheternas repressiva åtgärder finns även miljöaktivister som ofta arbetar i rejäl uppförsbacke. Under Rysslandsdagarna visades Konstantin Davydkins dokumentär ”Grassroots” från 2018, som handlar om den mångfacetterade miljörörelsen och dess enträgna arbete.

Enligt Vitalij Servetnik, ordförande för den ryska grenen av organisationen Jordens Vänner, så har lagen om utländska agenter från 2012 gjort att påtryckningarna mot civilsamhället, och däribland miljörörelsen, systematiserats. Lagen tillåter myndigheterna att stämpla organisationer som de anser bedriver politisk verksamhet som utländska agenter om de tar emot stöd från utlandet.

Vinter-OS i Sotji 2014.

Vinter-OS i Sotji 2014. Foto: Atos International/Wikimedia

Del av den ryska miljörörelsen är även organisationen Ekovachta vars arbete till stor del går ut på att undersöka korruption, och man har fokuserat mycket på Vinter-OS i Sotji 2014. Dmitry Sjevtjenko, biträdande koordinator för Ekovachta, anger att olympiska spelen resulterade i enorma miljöproblem.

En av anledningarna till detta var att många procedurer förenklades gällande miljöprövningar och konfiskering av mark under förberedelserna av olympiaden. Korruptionen i samband med OS var mycket omfattande:

– Hela OS-projektet var genomkorrumperat men korruptionen skedde främst på federal nivå och de lokala tjänstemännen och makthavarna fick inte så stor del av korruptionskakan. På lokal nivå skedde dock en utradering av civilsamhället i regionen inför OS.

Konstantin Davydkin, dokumentärfilmare och regissör, Dmitrij Sjevtjenko från Ekovachta och Vitalij Servetnik från den ryska grenen av Jordens vänner, diskuterar miljöaktivismen i Ryssland.

Konstantin Davydkin, dokumentärfilmare och regissör, Dmitrij Sjevtjenko från Ekovachta och Vitalij Servetnik från den ryska grenen av Jordens vänner, diskuterar miljöaktivismen i Ryssland. Foto: Marina Henrikson

Dmitry Sjevtjenko anger att förberedelserna inför OS var en intressant process att studera. På lokal nivå provade man nämligen nya metoder för att inskränka rättigheter – alla konstitutionella och mänskliga rättigheter kränktes på olika sätt. När man väl testat dessa metoder i Krasnodar-regionen, där staden Sotji är belägen, kunde man sedan sprida dem till resten av landet.

Trots de risker miljöaktivisterna står inför så fortsätter de sitt arbete, och trots många bakslag skördas ändå framgångar trots att korruptionen är så integrerad i samhället.

Varenda rysk politiker är korrumperad, säger Olesja Sjmagun, grävande reporter vid den oberoende tidningen Novaja Gazeta och journalistnätverket OCCRP. Nätverket har arbetat med den ryska delen av Panamadokumenten, vilka avslöjade att ett stort antal personer, företag och banker dolt tillgångar i skatteparadis genom att använda sig av brevlådeföretag.

Olesja Sjmagun säger att det är svårt att få läsare intresserade av ännu ett korruptionsmål när det har publicerats ett oändligt antal artiklar om ämnet. De som blivit anklagade för korruption går heller inte i svaromål utan väljer att ignorera, och artiklarna resulterar sällan i några följder för de politiker som avslöjats. Hon anser att för att reportagen ska få någon effekt så måste rättssystemet fungera mer effektivt:

– Man måste ju utreda fallen, men de som arbetar inom rättssystemet är inte så dumma att de inte utnyttjar korruptionen själva.

Olesja Sjmagun, grävande journalist vid Novaja Gazeta och OCCRP, granskar den utbredda korruptionen.

Olesja Sjmagun, grävande journalist vid Novaja Gazeta och OCCRP, granskar den utbredda korruptionen. Foto: Marina Henrikson

Att avslöja korruption är inte ofarligt, och detta tydliggjordes bland annat genom det så kallade Magnitskij-fallet. Sergej Magnitskij var skattejuristen som arbetade för det Londonbaserade investmentbolaget Hermitage Capital och som upptäckte ett utbrett skattebedrägeri i Ryssland. Han anklagade ryska statsfunktionärer för brott, men blev istället själv gripen och dog år 2009 i häkte efter att ha misshandlats och förvägrats läkarvård.

Sergej Magnitskijs chef, Bill Browder, arbetar för att införliva en så kallad Magnitskijlag runt om i världen. Denna lag är till för att straffa personer som gjort sig skyldiga till allvarliga människorättsbrott eller storskalig korruption, genom att neka dem inresevisum och strypa deras tillgångar i diverse länder.

Journalisten Olesja Sjmagun säger att fallet Magnitskij egentligen inte är något anmärkningsvärt i Ryssland, men att det blev såpass uppmärksammat eftersom mycket energi lades på att informera världen om fallet och försöka få politikerna att reagera.

Martina Uggla, ordförande i Östgruppen, ser många fördelar med en svensk Magnitskijlag.

Martina Uggla, ordförande i Östgruppen, ser många fördelar med en svensk Magnitskijlag. Foto: Marina Henrikson

Magnitskijlagen antogs först i USA och därefter med vissa modifieringar i Kanada, Storbritannien, Estland, Lettland och Litauen och har även varit under diskussion i Sverige. Östgruppen argumenterar för nödvändigheten av en svensk version av lagen, i syfte att ge den svenska regeringen en möjlighet att kunna realisera sitt uttalade engagemang för mänskliga rättigheter, och då främst när det kommer till internationella sanktioner.

Östgruppens ordförande Martin Uggla förklarar att lagen ger enskilda länder möjlighet att ta egna beslut om sanktioner. Dessutom riktar sig sanktionerna mot enskilda individer och riskerar således inte att drabba utomstående. Man undviker även att sanktioner används diskriminerande mot vissa länder – lagen är inte längre inriktad endast på Ryssland utan har idag en global inriktning.

Pyry Niemi, Rikdagsledamot (S) säger att en Magnitskijlagstiftning på EU-nivå är att föredra istället för en svensk variant.

Pyry Niemi, Rikdagsledamot (S) säger att en Magnitskijlagstiftning på EU-nivå är att föredra istället för en svensk variant. Foto: Marina Henrikson

Pyry Niemi, socialdemokratisk riksdagsledamot, säger att Sveriges regering i första hand arbetar för en gemensam Magnitskijlagstiftning inom hela EU. Han säger att Sverige måste förhålla sig till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och att det är viktigt för EU att hitta en gemensam ståndpunkt, en minsta gemensamma nämnare trots vissa länders bilatera förbindelser. Han anger dock att en Magnitskijlag inte är utesluten.

Martin Uggla från Östgruppen håller med om att det vore posititivt om EU-länderna kan samarbeta i frågan, men ser risker i att processen kan komma att bromsas upp och anser att Sverige därmed bör ta tag i frågan på ett nationellt plan.

Timofeij Martynenko (till höger), f d medarbetare vid Alexej Navalnys stab, anser att det är ett gynnsamt läge att driva på förändringar i landet. Här med Grigorij Ochotin från OVD-Info och Anastasia  Deynenka, f d koordinator vid Navalnys stab.

Timofeij Martynenko (till höger), f d medarbetare vid Alexej Navalnys stab, anser att det är ett gynnsamt läge att driva på förändringar i landet. Här med Grigorij Ochotin från OVD-Info och Anastasia Deynenka, f d koordinator vid Navalnys stab. Foto: Marina Henrikson

Som ytterligare exempel på faran i att sätta sig upp emot den ryska statens maktapparat bjöd den sista programpunkten under Rysslandsdagarna på ett föredrag med unga politiker som arbetat för oppositionspolitikern Alexej Navalny, och som till följd av detta sett sig tvungna att fly landet och nu söker politisk asyl i Sverige.

Trots att de personligen erfarit det ökade politiska förtrycket i landet så ser de också en ljusning när det kommer till den allmänna befolkningens engagemang.

Alexej Navalny när han greps vid en demonstration i Moskva 26 mars 2017.

Alexej Navalny när han greps vid en demonstration i Moskva 26 mars 2017. Foto: Evgeny Feldman/Wikimedia

Timofeij Martynenko, tidigare medarbetare vid Navalnys stab i Rostov-vid-Don, säger att det ryska folket efterfrågar samhällelig förändring och att det inte kommer bli lätt för President Vladimir Putin att hantera alla dessa krav:

– Det är uppenbart att de processer som pågår är, och fortsatt kommer att vara, väldigt svåra för Putin att klara av. Det finns idag en insikt hos människor att de kan stå upp för sina rättigheter och uppnå förändringar.

Marina Henrikson
ma.henrikson@gmail.com

Fotnot: Den 15 november beslöt Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg att ge den ryske oppositionspolitikern Alexej Navalny rätt mot Ryssland. Han greps sju gånger 2012 - 2014 och domstolen fann att syftet vid flera av gripandena var att förtrycka politisk pluralism, rapporterar BBC. Den ryska staten ska betala 63 678 euro i skadestånd.

Läs mer om Ryssland från Amnesty Press

Fallet Oleg Sentsov – filmregissören från Krim som dömdes till 20 års fängelse (9 augusti 2018)

Asylsökande Pussy Riot-medlemmar ställer ut i Stockholm (8 juni 2018)

Fotbollsfest, samvetsfångar och propaganda (5 juni 2018)

Det fria ordet i Ryssland i fokus för ny skriftserie (31 maj 2018)

Människorättsförsvarare under allt hårdare tryck i Tjetjenien (4 mars 2018)

Bred skildring av rysk historia (1 februari 2018)

Tjetjenska ledare hotar med hämnd – Jelena Milasjina från Novaja Gazeta flyr från Moskva (18 april 2017)

Protesterna ökar mot förföljelse av ”homosexuella” i Tjetjenien (13 april 2017)

Ayna kämpar för kvinnor i Tjetjenien (5 februari 2017)

Medie(o)frihet i öst (2 februari 2017)

Rysslandsdagarna: ”Vår huvudkonkurrent var väljarnas apati” (27 oktober 2016)

I Putins rike (26 september 2016)

Rysslandsdagarna: ”Kreml utnyttjar nationalism för att återskapa det ryska imperiet” (29 oktober 2015)

Med pennan mot Putin (22 december 2014)

Den ryska propagandans makt (21 oktober 2014)

Ramzan Kadyrovs nya Tjetjenien - islamiska lagar och MR-brott (24 maj 2013)

MR-dagarna i Göteborg: Sapiyat Magomedova fick årets Per Anger-pris (14 november 2012)

Rysslands ”inre utomlands” - spänningen ökar i norra Kaukasus (29 november 2011)

”Vi är ärligt talat ganska trötta på begravningar” (5 november 2009)

Hur krig drabbar människor (21 maj 2008)

En modig röst har tystats (21 december 2007)

En uppgörelse med Kreml (21 december 2007)

Mordet på Anna Politkovskaja (9 oktober 2006)

Tjetjenerna lever i ständig skräck (3 juni 2006)

Arsen Sakalovs kamp för rättvisa hedrades (4 oktober 2005)

Tjetjenien: Konflikten går snart in på sitt femte år (13 juli 2004)

»Tjetjenien ligger i Europa« (11 juni 2004)

Ryssland inför valet: Glömt krig och styrda medier (13 mars 2004)

reportage | 2018-11-15
Av: Marina Henrikson