Spännande spiondrama med verklig bakgrund

I Cambridge 1938 träffar fysikstudenten Joan Stanley två ryska kusiner som drar in henne i dåtidens kommunistiska miljö. Det är inledningen till det som slutar med att hon 62 år senare avslöjas som spion för Sovjetunionen. ”Red Joan” är en välgjord och spännande berättelse, inspirerat av ett verkligt spionfall, om den tid som ledde fram till vår tids kärnvapenrustningar.

filmer | 2019-05-04
Av: Ulf B Andersson
Sophie Cookson spelar den unga Joan Stanley i ”Red Joan”.

Sophie Cookson spelar den unga Joan Stanley i ”Red Joan”. Foto: Scanbox

Film: Red Joan
Regissör: Trevor Nunn
Skådespelare: Judi Dench, Sophie Cookson, Tom Hughes, Tereza Srbova, Stephen Campbell Moore
Land: Storbritannien
Längd: 101 minuter

Samma dag jag ser Trevor Nunns film ”Red Joan” har både Expressen och Svenska Dagbladet ledare där den svenska regeringen uppmanas att inte skriva på FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen som 122 länder, däribland Sverige, i generalförsamlingen röstade igenom den 7 juli 2017. På SvD:s debattsida lanserar utrikesminister Margot Wallström (S) en ”högnivåkonferens” i Stockholm den 11 juni för att uppnå ”konkreta resultat” i arbetet för en kärnvapenfri värld.Wallström slår fast att dessa tider tveklöst är ”de mest säkerhetspolitiskt utmanande sedan kalla kriget”.

Och denna dag kommer också fredsforskningsinstitutet Sipri med sina senaste siffror om kapprustningen i världen med USA, Kina, Saudiarabien, Indien och Frankrike i topp bland militärutgifterna. Sipri konstaterar att de militära utgifterna, 17 000 miljarder kronor, är de högsta sedan det kalla kriget avslutades.

Att då på filmduken återvända till den brittiska lärdomsstaden Cambridge 1938 och den ambitiösa fysikstudenten Joan Stanley (Sophie Cookson) känns som en tankeväckande historielektion som hänger ihop med vår tid. Stanley lever i en orolig tid men ännu dominerar Appeasement, den politik av eftergifter som dåvarande premiärministern Neville Chamberlain drev med Münchenöverenskommelsen 30 september 1938 som höjdpunkt. Då sålde Storbritannien och Frankrike ut Tjeckoslovakien och Chamberlain flög hem, viftade med papper och talade om ”Fred i vår tid”.

Ett år senare var världen i krig och Chamberlain ersattes med Winston Churchill och det andra världskriget, i vars skugga vi fortfarande lever, var ett faktum.

Det var i 1930-talets Cambridge som Sovjetunionen rekryterade fem universitetsstudenter; Kim Philby, Donald MacLean, Guy Burgess, Anthony Blunt och John Cairncross, som spioner. Och det är därför förståeligt att även Joan Stanley placeras i Cambridge.

Sonen Nick (Ben Miles) och Joan Stanley (Judi Dench) konfronterar pressen.

Sonen Nick (Ben Miles) och Joan Stanley (Judi Dench) konfronterar pressen. Foto: Scanbox

Filmen inleds med att Special Branch, säkerhetstjänsten, inom brittiska polisen en dag år 2000 knackar på dörren i ett lugnt bostadsområde och meddelar att en gammal dam är misstänkt för 27 brott mot sekretesslagarna. Joan Stanley (Judi Dench) har just läst att hennes tidigare kamrat, tidigare UD-tjänstemannen William Mitchell (Freddie Gaminara), avlidit, och nu riskerar det som hände för länge sedan att dras fram i ljuset.

Filmen växlar sedan mellan förhören hos polisen där förhörsledaren (Nina Sosanya) presenterar mer och mer uppgifter om att Joan Stanley har förrått sitt land och har varit spion för Sovjetunionen. Filmveteranen Judi Dench är ju mycket övertygande i sin roll och det är synd att vi inte får mer av hennes tankar under förhören. Nu känns det som filmmakarna istället satsar på återblickande scener som inte lämnar mycket åt fantasin.

Vi får se mycket av Sophie Cookson (som också spelar Christine Keeler i TV-serien ”The Trial of Christine Keeler”, ett kallakrigs-drama om Profumo-affären 1963 som BBC ska visa i höst) i rollen som den unga Joan. Det handlar om politik, kärlek och militära statshemligheter och Sophie Cookson gör en bra gestaltning av en ung idealistisk kvinna i en turbulent tid.

Cambridge 1938 är en plats där vänsteridéer har lätt att få fotfäste. Utanför universitetet skramlas det pengar till den spanska republiken som kämpar mot Francos uppror men som 1939 ska förlora det spanska inbördeskriget.

Joan träffar den mystiska ryskan Sonya (Tereza Srbova), en sexuellt utlevande kvinna som lockar Joan att involvera sig med kusinen Leo (Tom Hughes) som påstås vara judisk flykting från Nazityskland. Den som har sett succéserien ”The Americans”, om ryska spioner i USA på 1980-talet, vet att fiktionen kan vara väldigt skruvad men att verkligheten bakom spioner och agenter är en väldigt speciell värld.

Cambridge 1938: Leo (Tom Hughes), den ryske kusinen, uppmanar till kamp mot fascismen.

Cambridge 1938: Leo (Tom Hughes), den ryske kusinen, uppmanar till kamp mot fascismen. Foto: Scanbox

Joan blir förälskad i Leo och börjar besöka kommunistpartiets möten. Här finns också William Mitchell och dennes manlige älskare Kharak i en tid då samkönade sexuella relationer var ett brott. På möten visas filmen ”Pansarkryssaren Potemkin”, besökarna sjunger ”The Red Flag” och ingen ifrågasätter Zinovjev och Kamenevs bekännelser i Moskvarättegångarna, där de gamla bolsjevikledarna ”erkände” att de på Trotskijs order skulle mörda Stalin. På gatorna i Cambridge hålls möten om kampen mot fascismen.

När kriget bryter ut 1 september 1939 har dock Sovjetunionen allierat sig med Nazityskland och Joan konstaterar för Leo att de inte längre är på samma sida.

Det förändras dock i juni 1941 när Tyskland går till anfall mot Sovjet och Storbritannien och Sovjet blir allierad.

Joans studier har fortsatt med framgång och hon kommer att bli en del av Tube Alloys, det brittiska programmet för att skaffa kärnvapen. Hennes chef, Max Davies (Stephen Campbell Moore), skyddar Joan mot dåtidens nedlåtande attityder mot kvinnor, och de åker i konvoj över Atlanten till Kanada där kärnvapenprogrammet utvecklas.

Atombomben över Nagasaki i Japan den 9 augusti 1945. De första sekunderna efter bomben beräknas 35 000 personer ha dött. Det var den senaste gången en atombomb användes.

Atombomben över Nagasaki i Japan den 9 augusti 1945. De första sekunderna efter bomben beräknas 35 000 personer ha dött. Det var den senaste gången en atombomb användes. Foto: Charles Levy/U.S. National Archives

När USA i augusti 1945 fäller atombomberna över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki bestämmer sig Joan för att överlämna information till Sovjet. Hon dras in i en värld av små spionkameror, överlämnade av material i smyg på hemliga platser och polisräder.

För den som gillar filmer med den speciella atmosfären kring kalla krigets spioner och stämningarna kring andra världskriget så är Red Joan väl värd att se. Den åldrade Joan förklarar år 2000 att motivet för att hjälpa Stalin att skaffa bomben var att förhindra ett nytt världskrig genom att en balans mellan de två blocken skulle gynna freden. ”Det handlade om att rädda världen från massförstörelse”, förklarar hon för sonen Nick (Ben Miles), som också är hennes advokat och har chockats av att hans mamma är en landsförrädare.

Så slutar filmen med att Joan och Nick går ut till den församlade pressen utanför huset och förklarar vad Joan Stanley har gjort.

Den scenen är hämtad från verkligheten då Melita Norwood en septemberdag 1999 höll presskonferens i trädgården utanför sitt hus i sydöstra London där hon hade bott sedan 1937. Den 87-åriga kvinnan berättade att hon hade lämnat hemlig information till Sovjet från 1930-talet när hon arbetade för Tube Alloys till sin pension som KGB-agent 1972, Hon fick också en medalj av KGB när hon besökte Moskva 1979.

 År 2009 kom David Burkes bok om Melita Norwood.

År 2009 kom David Burkes bok om Melita Norwood.

Hennes spionkarriär avslöjades först när KGB-arkivarien Vasili Mitrokhin på 1990-talet hoppade av och tog med sig sex koffertar med arkiv som han överlämnade till britterna. Det har på senare år hävdats att Melita Norwood var en viktigare spion för Sovjet än de fem berömda Cambridgemännen.

Melita Norwood ångrade ingenting men den brittiska regeringen beslöt att hon inte skulle åtalas och hon avled 2005. Hennes dotter, Anita, var chockad över avslöjandet att hennes mamma varit en av Rysslands viktigaste spioner.

Red Joan är baserad på Jennie Rooneys roman ”Red Joan”, som i sin tur är inspirerad av Melita Norwoods liv. Det har kritiserats att fiktionens Joan Stanley i motsats till verklighetens Melita Norwood inte är en övertygad kommunist. Norwood tillhörde ILP, det oberoende Labourpartiet men gick 1936 över till kommunistpartiet och fortsatte under årtionden att sälja partiets tidning The Morning Star och var aktiv i antikärnvapenrörelsen CND. Hon försvarade Sovjetunionen in i det sista. I likhet med filmens Joan Stanley drack Melita Norwood sitt te i en Che Guevara-mugg.

Terrorbalansen har gjort att världen inte har upplevt några atombomber sedan augusti 1945. Kärnvapenmakterna har dock blivit allt fler. FN-konventioner eller inte så har Nordkorea, USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien, Kina, Israel, Indien eller Pakistan knappast några planer på skrota de vapen de ser som sin säkerhet. Filmen Red Joan påminner oss om hur allt började.

Ulf B Andersson

filmer | 2019-05-04
Av: Ulf B Andersson