Indien: Allt fler vågar anmäla våldtäkt

Efter den uppmärksammade gruppvåldtäkten på en buss i Delhi den 16 december 2012 har en hårdare våldtäktslagstiftning införts i Indien och allt fler säger ifrån om sexuellt våld. Mallika Taneja har arrangerat midnattspromenader för kvinnor och advokaten Karuna Nundy har bidragit till en förändrad lag.

Dilkash och Aminas dotter våldtogs och brändes ihjäl på ett tak till en förstad till Delhi. Foto: Julia Wiræus

Amina vaknade av att hon hörde snyftningar på taket. Någon grät, så hon klättrade upp och såg sin dotter Siman i lågor. Hon rusade ner på gatan där en folksamling redan hade bildats.

Några grannar fick tag på en bil och körde Siman till intensiven på Safdarjangs sjukhus i Delhi. Hennes kropp var sönderbränd och efter några dagar avled hon.

Många av husen i Tigri, som ligger i satellitstaden Noida på gränsen till Delhi, är halvfärdiga och tegelstenar är staplade i stora högar längs leriga småvägar. De flesta som bor här är migrantarbetare som flyttat hit från andra indiska delstater i hoppet om ett bättre liv.

Det är ingen lätt vardag, sociala problem och trakasserier mot kvinnor är vanligt. Dilkash höll därför ett extra öga på sin äldsta dotter och visste att en grupp unga män brukade följa efter henne så fort hon var ensam. Siman hade också rymt med en av männen för några år sedan. Hon kom tillbaka och föräldrarna hade börjat förbereda för dotterns giftermål. Dilkash åkte till sin hemby i delstaten Bihar för att leta efter en passande make.

Några dagar efter att han återvände blev hans dotter våldtagen och satt i lågor på familjens tak. En 18-årig man är gripen för dådet men han hävdar att det var ett självmord och att de hade en relation.

Gängvåldtäkten på en buss i Delhi den 16 december 2012 ledde till stora protester runt om i Indien. Foto: Raveendran/AFP/TT

Det finns hundratals liknande fall i Indien som aldrig uppmärksammas eller glöms bort. Dilkash och hans fru Amina har varit i kontakt med familjen till den 23-åriga sjukgymnaststudent som blev brutalt våldtagen på en buss i Delhi i december 2012. Den familjen fick ett enormt stöd, tiotusentals människor protesterade mot våldet mot kvinnor och det tvingade politikerna till omfattande ändringar av våldtäktslagstiftningen.

– Det inspirerade till flera andra protester runt om i världen och var en vändpunkt för kvinnorörelsen, säger advokaten Karuna Nundy som själv var delaktig i att utforma den nya våldtäktslagstiftningen.

Den nya lagen innebar bland annat att definitionen av övergrepp vidgades till att även gälla föremål som stoppas in i en kvinnas kropp och att någon tvingas till oralsex. Voyeurism och stalking förbjöds, liksom sexuella trakasserier på arbetsplatser.

Den indiska brottsbalken bygger på de lagar britterna införde år 1860, vilket gör den mycket otidsenlig. Det finns exempelvis kvar ett undantag i lagstiftningen där en make inte kan åtalas för våldtäkt på sin hustru. Samtidigt finns också omfattande problem inom polisen att hantera sexualbrott, då offer ofta misstros eller skuldbeläggs.

Karuna Nundy har arbetat med sexualbrott i många år och säger sig se en tydlig attitydförändring:

– En stor framgång är att poliser som inte tar emot en anmälan för sexualbrott numera själva kan åtalas. Polisanmälningarna går upp men det innebär inte att fallen blivit fler. Jag tror snarare att benägenheten att anmäla har gått upp.

Advokaten Vrinda Grover har företrätt hundratals sexualbrottsoffer i Indien. Foto: Julia Wiræus

Juristen Vrinda Grover har också sett en liknande förändring hos kvinnor från alla slags bakgrunder. Oberoende av kast, religion och samhällsklass vet de flesta att misshandel är fel, medan många tidigare trodde att det hörde till ett äktenskap. Hon betonar att många kvinnor saknar alternativ och därför är fast i destruktiva förhållanden. De har inte det legala stöd som behövs, trots att kvinnor och män är jämställda enligt den indiska konstitutionen.

– Religiösa och sociala normer upprätthåller ett hierarkiskt samhälle genom våld eller hot om våld, anser Vrinda Grover.

Samhällets normer utmanas allt oftare men kvinnor i alla samhällsklasser bestämmer fortfarande inte om de ska gifta sig eller inte och vad de ska utbilda sig till.

– Inte ens kvinnor i de allra mest inflytelserika familjerna tar dessa beslut själva, påpekar Vrinda Grover.

Sexualupplysaren Avani Parekh har startat en digital plattform för sexualrådgivning. Foto: Julia Wiræus

Det finns samtidigt allt fler initiativ som utmanar normer och arbetar för kvinnors rätt att leva som de själva vill. Sexualitet är tabubelagt i många delar av samhället men är också något man börjat prata öppet om under de senaste åren.

Avani Parekh driver den digitala plattformen Lovedoctor.in som ger gratis sexualrådgivning över nätet eller mobilen. Hennes föräldrar är från delstaten Gujarat, men själv är hon uppvuxen i Charlotte i North Carolina på den amerikanska östkusten.

Lovedoctor.in blev verklighet när Avani Parekh flyttade till Delhi 2014, skaffade sig ett indiskt mobilnummer, ett Whatsappkonto, ett Twitterkonto och satte sig bakom tangenterna och började twittra. Hon uppmanade vem som helst att fråga vad som helst och skrev att experter fanns där för att svara. Det dröjde en dag innan den första frågan kom från Palestina. Därefter kom frågor från Nigeria, Bangladesh, Nepal och Indien. De lanserade en sms-tjänst och började få flera hundra frågor per dag där många undrade vad sex är och hur man får en flickvän.

Vad svarar du då?

– Vi pratar om hur du skapar band med någon. Överallt i världen gömmer sig människor bakom internet eller sociala medier. Du blir sällan ihop genom att skicka slumpvisa meddelanden till människor på Facebook. Det handlar också om att lära sig att inte ta det personligt om du blir avvisad, svarar Avani Parekh.

Många män undrar om det är farligt att onanera och hur deras penis kan bli större. Kvinnor vill däremot veta hur de ska komma närmare sin partner eller om de måste berätta för sin partner om sina sexuella erfarenheter.

– Vi svarar att de själv avgör hur de ska göra, men att det kan ses som oärligt att ljuga vid direkta frågor, förklarar Avani Parekh.

Relationer, sexualitet och dejting i olika former är en växande bransch i Indien som har en rekordstor ungdomsbefolkning. Över 40 procent av indierna är enligt nationell befolkningsstatistik under 20 år. Samtidigt har en mobil uppkoppling exploderat i landet. Digitala plattformar med fokus på giftermål och dejting har mångdubblats, men majoriteten av användarna är män.

– Dejtingappar ser ut som ingenjörsutbildningar i Indien. 150 män försöker få kontakt med de tre tjejerna som finns där, säger Avani Parekh och skrattar.

Det är inte bara inom dejting det är en ojämn könsfördelning. Aborter av flickfoster har länge varit ett omfattande problem, trots att det sedan länge är olagligt. I delstaten Haryana finns 861 kvinnor per 1000 män, enligt officiell befolkningsstatistik från år 2011.

Skådespelerskan Mallika Taneja börjar monologen ”Thoda Dyaan Se” med att inte ha några kläder på sig. Foto: David Wohlshlaug

Mansdominansen är särskilt tydlig nattetid då få kvinnor är ensamma utomhus i en stad som Delhi. Männen kör på vägarna, säljer mat längs vägkanten och i restauranger eller arbetar i affärerna. De kvinnor som trots allt går ut granskas från topp till tå, särskilt om de visar mycket hud.

Det är temat för skådespelerskan Mallika Tanejas monolog Thoda Dyaan Se, ”Var lite försiktig”. Hon inleder pjäsen utan att ha en tråd på kroppen och klär långsamt på sig lager efter lager. Manuset fick sin början när hon läste om hur ingen ifrågasätter gärningsmännens klädsel eller varför de varit utomhus vid tidpunkten för en våldtäkt.

Hon har framfört pjäsen på flera olika platser i Europa, men är samtidigt trött på en stereotyp bild av förtryckta indiskor som utsätts för grymma övergrepp:

– Jag är en brun kvinna på den vite mannens scen. Alla är så engagerade i kvinnors rättigheter och kommentarerna om att jag är modig gör mig förbannad.

Hon ser samma skuldbeläggande strukturer i västvärlden som här i Indien. Det är samma marknad som styr hur kvinnor ska bete sig eller se ut och inte vara för tjocka, smala, ljusa eller mörka.

Skådespelerskan Mallika Taneja har arrangerat midnattspromenader för kvinnor i Delhi. Foto: Julia Wiræus

– Alla kvinnor får höra att vi borde skämmas över oss själva eller skyla våra kroppar. Männen får aldrig höra samma sak. Ingenstans i världen får kvinnor höra att de är vackra och ska fira sin skönhet, oavsett hur de ser ut. Det här är vår stad. Vi bor här, lever här, arbetar här, festar här, rör oss här och blir förälskade i den här staden. Då ska vi fanemej ha på oss de kläder vi vill.

Vi pratar om den beryktade bussvåldtäkten 2012 som nästan alltid kommer på tal när övergrepp diskuteras i Indien. Fyra av de sex gärningsmännen har dömts till döden genom hängning, en har dött i sin cell och en minderårig gärningsman har släppts. Fallet fick ett enormt genomslag och är på många sätt en milstolpe när det gäller hanteringen av sexualbrott i Indien.

Övergreppet uppmärksammas fortfarande när medier tar upp våld mot kvinnor eller barn i Indien, samtidigt som andra fall glöms bort. Mallika Taneja vill vända blad och sluta tro att allt handlar om en enda bussvåldtäkt som skedde den 16 december 2012. Det är dags att vända blad, även om våldet fortfarande pågår:

– Låt henne vila i frid, men det kommer de inte låta henne göra. Hon har blivit storpolitik.

Julia Wiræus
[email protected]

Fakta/ Bussvåldtäkten

Gruppvåldtäkten mot en 23-årig sjukgymnaststudent den 16 december 2012 skakade Indien. Hon våldtogs på en buss av sex män och avled av sina skador på ett specialistsjukhus i Singapore den 29 december 2012. Stora demonstrationer hölls i Indien och även i andra länder.

Fakta/ Fler anmälningar

Polisanmälningarna av våldtäkter har ökat. År 2012 anmäldes 24 923 våldtäkter i Indien medan antalet stigit till 34 651 år 2015. I 28 procent av fallen blev det fällande domar.